Och förresten..

... gick det över förväntan med praktikplatsen på Lidl... Sonen fick erbjudande om praktik i Falköping, eftersom det är en mindre butik. Om han hamnar där kan han få utbildning och eventuellt anställning antingen i Falköping eller i Ulricehamn!!!

Är givetvis en MYCKET MALLIG MORSA!!! Men det styrker min uppfattning om att min "lille" son är en person som är lätt att ha att göra med!

Dagen efter...

... hus-titt och vedstapling håller jag en mycket låg profil! Och jag har bestämt mig för att - inte flytta. Inte just nu iallafall. Huset var mycket vackert, men omgivningen passar mindre bra för ouppfostrade hundar och lösdrivande katter. Den stora vägen ligger alldeles för nära. Och så är det ju det här med avskilt läge. Har förstått att min uppfattning om avskilt skiljer sig ifrån andras.

Men kan konstatera att det har kommit tussilago i diket och det är knoppar på vresrosen... Är det redan vår? Soligt och fint men lite blåsigt har det varit idag. En utmärkt dag att göra så lite som möjligt på! Det är allt lite lättare att acceptera att rygg och huvud säger nej till mer ansträngande sysselsättningar, än att vifta omkring och fixa det mest alarmerande, när solen skiner.



































Huset på bilden längst ner är det jag hyr nu. När man ser det så här i lite solsken och inte kikar för mycket på igenvuxna land och skitiga fönster är det ju rätt ok. Och förresten; flytta ÄR jobbigt. Frågan är om man ids, med tanke på hur mycket det faktiskt för med sig... Näää, jag blir här tills jag hittar något som passar både mig och djuren och dessutom inte är för dyrt. Med dom kraven lär jag väl bli här tills någon bär ut mig :-)!

Så långt allt väl!

Jo, han fick allt en praktikplats! Och raka rör kör dom med på Lidl... Han fick direkt besked om att det inte kan leda till någon anställning som läget är nu... Däremot kan han med praktiken i ryggen kanske få arbete på Netto som tydligen ska etablera sig i stan. Hmmm! Jag läser tidningen som fan läser bibeln, detta har jag alldeles missat, eller glömt (men det hör till sjukdomsbilden att glömma, fråga mammamia hi,hi). Troligen var det väldigt små bokstäver i det repotaget :-).

Så nu får vi väl försöka leta efter något praktikjobb han har mer nytta och glädje av. Jag säger inte att det är fel att han jobbar på "tyska affären", men jag vet ju vad sonen drömmer om...

I eftermiddags ringde telefonen... Inget ovanligt i och för sig, men det var en man som bestämt påstod att jag har lämnat en intresseanmälan på ett hus som är till uthyrning. Och det har jag när jag tänker efter, det var bara det att det hamnade i "glömvrån" i stridens hetta med praktikplatser och skola och allt. Men dom vill ha sjutusen kronor i månadshyra. Så mycket betalar jag inte nu, ens om jag räknar in veden. Visserligen ingår både uppvärmning och hushållsel, men det låter häftigt. Men jag ska åka och titta på det i alla fall. Av vägbeskrivningen att döma ligger det för nära "stora vägen" (46:an). Tror att det är svårt att hitta något som har det läget jag har nu. Det är skönt att kunna ha katter och hund rännande lösa och lediga utan större risker för att dom ska bli pannkaka. Och i mitt lilla hem är det nog (tyvärr) djuren som "bestämmer". Kan inte ens föreställa mig ett liv utan dom. I det fallet har jag ingen vidare fantasi annars har jag ett överskott på den varan :-).

Men det var ett rent nöje att kika i mailboxen idag! Tack J för ditt långa och uppmuntrande mail! Det var verkligen rätt dag du hade prickat in!!!

Vi försov oss imorse. Hade inte busschauffören kört in (med stora skolbussen) för att han hade tänkt sig att ha med sig sonen som sällskap ut i obygden hade vi inte kommit upp alls. Hade migrän inatt igen, därav sovandet. Huga, vad trött jag blir på det huvudet! Finns utbytes tro? I så fall beställer jag ett utan huvudvärk och snyggt, tack!

Undrar fortfarande...

...hur skolan idag fungerar egentligen? Och i all synnerhet IV-programmet, eftersom det är min färskaste erfarenhet av dagens skola. Det jag har sett hittills är beklämmande!

Igår var sonen "på möte" i skolan. Han får ju inte vistas i skolans lokaler, om han inte har möte med kontaktlärarna, eftersom han inte har några lektioner för närvarande. Får det gå till så??? Han är ju "inskriven" i skolan, finns med på klasslistan osv. Det är ju meningen att han enbart ska praktisera, han har ju klarat att få godkänt i grundämnena. Nu fick han beskedet att förra praktikplatsen gick åt pipan för att företaget inte hade "tid" att lära upp honom och dessutom för lite att göra... Trodde att man som företagare hade lite längre framförhållning än så. Och dessutom; trodde dom verkligen att dom skulle få en fullgod arbetskraft gratis??? Och varför i helvete kunde inte den här tjommen ha sagt att detta var anledningen till att praktikplatsen blev "uppsagd" till sonen??? Är det verkligen anledningen till att han inte fick vara kvar eller...? Man lär väl fundera länge på detta. Ärligt talat - det luktar skunk!

Idag får stackars sonen gå till "tyska affären" visa upp sig. Eventuellt kan han få praktik på lagret... För en ungdom med intresse för trä/byggjobb är det väl så där intressant. Och inte är det säkert att han får det heller... Oro, oro!!! Men han inser att det inte finns mycket att välja på just nu. Och som han sa; hellre det än att inte göra något.(Och så hör man "överallt" att ungdomar är "arbetsskygga" och lata). Men får han nobben där också blir det inte kul. Han är ju redan ganska övertygad om att han är fullständigt "dum i huvudet" och att "ingen någonsin kommer att vilja anställa" honom för att han är "värdelös".
Jag tror inte att han är ensam om att vara ung och ha dom känslorna. Och gruppen av ungdomar som känner så lär inte bli mindre med den utslagning det är i skolan. Har du den minsta lilla inlärningssvårighet blir du utslagen i dag. Och så påstås det att skolan har blivit bättre... Man kan väl säga att; okej på vissa punkter (jag har lite svårt att se dom just nu, men dom finns säkert), men för elever som inte riktigt kan hänga med är det banne mig inte lätt! Och, i rättvisans namn, inte för lärarna heller. Stora grupper, alla med olika förutsättningar... Nej, lärare skulle jag inte stå ut med att vara...

Men jag funderar ändå lite på hur det kommer sig att lärare på IV säger till elever att "det är kanske bättre att du slutar skolan?"(det är alltså inte första gången sonen får den frågan; se inlägget 23/2). Är det verkligen OK??? Och om en elev har svårt att få praktikplats, som i realiteten innebär "gratis arbetskraft" (om än inte "fullgod") för företagen, hur i helskotta ska den eleven kunna få ett "riktigt" arbete???????? För inte lär dom "kunna" mer för att dom söker jobb genom arbetsförmedlingen - eller??? Nej, jag är fruktansvärt besviken över hur ungdomarna blir bemötta! Även om nu min son tror att att han är ensam om dom här erfarenheterna, är jag övertygad om att det finns många, många fler.

Jag känner att jag har "hakat upp" mig på detta skoleri! Men man känner sig så maktlös och det är rätt skönt att gnälla av sig "lite"...
Uffe Hund har haft viss fördel av att matten har varit "upprörd" (ett finare ord för tvärförbannad). Vi har varit ute på fältet bakom huset och "tränat" inkallning. Det går till så att Uffe kommer om han vill och matten ropar sig hes :-). Tur att ingen hör och ser oss!!! Å andra sidan; när Uffe vill kuta till matte då går det undan! Det gäller att hoppa åt sidan annars ligger man platt i geggan... Jag tror att det är någon form av mjuklandning Uffe har tänkt att "öva". I mattens något runda mage. Inte helt lyckat (för matten), han är rätt tung när han kommer i sån fart och hoppar! Jag menar; han väger dock bortåt tjugofem kilo. Och tjugofem kilo i x antal kilometer i timmen blir tungt. (Ekvationen ser ut så här: 25kg x X km/h = TUNGT). Räkna ut det om ni kan :-)!!!

Storm och strömavbrott

Kallt var det i huset imorse! Tolv grader... Huuuu! Och ingen el... Jag trodde jag skulle antingen frysa ihjäl eller bli heltokig. Fick väl lite spel ett tag när jag insåg att vi (jag) inte hade fyllt upp vatten. Fattar inte hur jag resonerade, men alla stormvarningar har gått mig helt förbi.

Men när Uffe Hund och matten vimsade runt som mest (matten först och hunder efter) hörde vi en traktor. Fundersamma stirrade vi ut genom hallfönstret. Och det visade sig vara en granne som hade fått påringning av hyresvärden (ja, telefonerna funkar!!!) och kom och körde igång det nya stora agregatet. Hyresvärden har inte haft agregatlektion med oss, så vi vågade inte sätta sprätt på mackapären. Men nu vet jag hur man ska få igång den! Lätt som en plätt:-)!

Och matten fick till slut sin frukost med varmt te och alla andra nödiga tillbehör. Och varmt blev det till slut i huset, duscha fick matten. Uffe avböjde erbjudandet om en xtra tvagning :-).

Gick ut till postlådan och tidningen hade kommit, vilket i sin tur innebar att vägen var farbar så att storson och svärdotter och dotter kunde komma som vi hade bestämt (och verkligen sett fram emot). Semla och kaffe blev det! Tänk vilken jättebra grej, det där agregatet! Att bara kunna brygga en kanna kaffe eller laga mat fastän man inte har el, det är lyx det! Och till allas stora förvåning kom strömmen tillbaka på efetmiddagen någon gång...

Men det blev "lite" lipande här på eftermiddagen... Jag gråter nästan alltid när jag blir riktigt förbannad.Floder... För det är klart att det blev lite prat om hur illa sonen har blivit behandlad på sina praktikplatser. Så mycket som jag har gråtit sedan igår är det länge sedan jag gjorde. Jag är så ruskigt orolig för sonen... När han ringde till mig igår sa han att han "nog skulle hamna på gatan" för han känner att han inte blir riktigt "godkänd" någonstans, att ingen skulle vilja anställa honom för att han är "dum i huvudet". Vilket han verkligen inte är!
Jag menar; det är lätt att knäcka någon. Och jag fortsätter hävda att vuxna ofta behandlar ungdomar väldigt illa och respektlöst.

På måndag ska han (sonen) på möte på skolan. Han har blivit tillsagd att han bara får komma till skolan när han har möte med någon av kontaktlärarna, i övrigt får han inte vistas i skolans lokaler. Det hela verkar väldigt märkligt, för han är ju inskriven i skolan, står med på klasslistan. Dessutom har han berättat att en av lärarna hade sagt till honom att det nog var bättre att han slutade skolan (?). Och vad fan skulle han göra sedan då??? Och får en lärare verkligen uppmana elever att sluta skolan? Jag trodde i min enfald att dom var där för att lära ungdomarna saker och stötta och hjälpa dom när det behövs. Men uppenbarligen tror jag alldeles galet, för jag är ganska säker på att man inte stöttar någon med att uppmana till att gå ut i fullständig sysslolöshet. Usch ja, hur illa folk kan bete sig!

Men, som sonen sa; nu är det helg och vi kan inte göra nåt åt eländet. Vi får ta itu med alltihop nästa vecka. Tror att det vore bra om vi kunde få reda på varför sonen inte fick vara kvar på "tokstollsfabriken" (takstolsfabriken), Om det är något han kan ha i åtanke på nästa praktikplats (om vi nu hittar någon). Och det skulle inte förvåna mig om skolan kräver att han ska skaffa praktikplats själv. Det blir nog "lätt som en plätt" utan kontakter :-(... Fast när vi har hämtat oss ifrån chocken, tror jag att vi bestämmer oss för att vi kan och vi ska fixa detta också!!!

Funderingar kring...

...hur "våra" företagare behandlar ungdomar med arbetspraktik.

Nu är det väl lite annorlunda med ungdomar som har lätt för sig i skolan och alltså praktiserar under utbildning, tex handels eller dylikt.
Men dessa som går det som kallas "Individuella programmet"... Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att det är så illa som det är på en del företag. Hade dom behandlat en vuxen människa så, hade det utdömts skadestånd och blivit ett jävla hallå! Ja, jag svär och det har jag ägnat större delen av eftermiddagen åt!!!

Min yngste son går på IV andra året. Första året läste han in grundämnena och fick godkänt där, samtidigt som han praktiserade. Inga konstigheter. Men nu! Detta året ska han ha "särskild studieplan" (hmmm) och då bara praktisera. Höstterminen var han på ett betongföretag i trakten (lägg märke till att jag avhåller mig från att nämna företagets namn!). Han jobbade så långa arbetsdagar han kunde med hänsyn till skolskjutsen. Mot slutet av terminen fick han höra att företaget skulle nyanställa och lämnade in en intresseanmälan. Jodå, visst kunde han få börja om han "bevisade" att han kunde jobba åtta timmar. Vilket med tanke på skolskjutsen var omöjligt. Alltså försökte vi hitta ett inackoderingsrum. Men eftersom vi inte har några kontakter på orten var det kört. Varken skolan eller företaget gjorde minsta ansats till att hjälpa oss. Det som var riktigt illa var att skolan försvarade företagets agerande. Undra på att ungdomar "spårar ur"! För vilka signaler sänder vi "vuxna" ut egentligen???

Sonen kände sig (med rätta!) utnyttjad av företaget. Han kände att det inte var någon vits med att fortsätta praktisera eftersom företaget inte var intresserat av att anställa honom om han då inte kunde "bevisa" att han faktiskt kan jobba åtta timmars dag. Och ändå påstår skolan att vitsen med denna arbetspraktik är att den ska leda till anställning!

Han lyckades få en ny praktikplats. Han har stortrivts! Det har varit ett jobb han har velat ägna sig åt, inom träindustri. Idag (efter fjorton dagars praktik) får han beskedet att han inte får komma tillbaka. Av vilken orsak står skrivet i stjärnorna... När han började var det såååå bra, chefen ringde till och med till skolan och menade att det var hårt arbete och att man borde betala åtminstone en mindre summa till ungdomar, som en "morot" så att dom kände att dom betydde något osv. Vi kan konstatera att det blev varken morötter eller annat, utan istället ett "tack och adjö" utan vettig förklaring.

Jag tycker att om nu sonen har gjort något fel eller uppfört sig tokigt på något sätt (det kan ju vara fallet), borde någon ha pratat med honom så att han hade fått en chans att rätta till eventuella galenskaper. Jag vet inte hur andra resonerar, men jag tycker nog att visst kan man bli sur på någon för något, men om man då inte ger den man är putt på någon chans att bättra sig eller förklara sitt beteende är man fan ta mig inte ett dugg bättre själv!!!

Ja, jag ÄR tvärförbannad och vet inte vad jag ska göra för att hjälpa...
Finns det någon "därute" som har några kloka förslag??? HJÄÄÄLP!!!!

Jag är ledsen förbannad och dessutom börjar jag bli rädd för hur det ska lösa sig med allt... Nu är jag ju part i målet, så att säga, men jag vet ju att de flesta som har träffat min son tycker att han är en fin kille... Och jag VET!!!

Teflonminne

Tänk! Det var så länge sedan jag var förkyld senast, så jag har helt enklelt glömt hur segt det kan vara... Hade föresatsen att jag skulle vara frisk till helgen (den som var ,alltså) men inte då! I lördags däckade jag (och Uffe Hund, han är ju sjukvårdshund emellanåt *L*) 14.30. Ja, halv tre sov jag, nerbäddad med pyjamas och allt. Vaknade vid åttatiden och tyckte att nu är jag nog frisk. Ha, trodde jag ja! Glodde på TV och hade torrhosta. Inget mer sovet för mig blev det... Och nu hostar jag med jämna mellanrum och får dessutom febertoppar. Måste säga att det är inget kul! Blir irriterad när jag inte orkar vad jag har föresatt mig att göra. Inte för det är mycket jag gör i vanliga fall heller, men ändå... Och man kan ju bli trött på att vila också. Faktiskt!

Åkte i alla fall till bibblan och bytte ut böckerna... Skulle ha åkt och handlat, men orkade inte. Ynkligt är det!

Sonen (den äldste) ringde och sa att vi får fint besök på lördag! Så då är jag frisk och kry. Det är bra att ha något att se fram emot! Kanske dotter M kan följa med... Hon bör vara i Borås den helgen (om jag nu har räknat ut det hela rätt). Får nog försöka friska på mig till framåt torsdag. Det skulle inte vara fel om man hann baka något att ha att bjuda på... Det är härligt när man blir lite upplivad så här på måndagen!

Dottern ja... Hon ringde igår och meddelade att hon eventuellt kommer att köpa hästen Humla. Hon har haft henne (Humla) på foder i många år, nu har hon (hästen) stått hos ägaren ett bra tag och gjort ingenting, vad jag förstår. Men nu har han (ägaren) då till slut beslutat sig för att sälja lilla Humla och M har verkligen saknat hästen (jag också, hon är allt mormormattes älsklingshäst). Jag hoppas att det hela går i lås, för jag tror att M och Humla behöver varandra! Ännu mer att se fram emot!!!!!

Uffe Hund ligger och käkar ben... Ett j-kla liv för han! Hoppas att tänderna håller; är lite allergisk mot avbitna sådana :-). Det är säkert rätt dyrt att fixa garnityret på hundar också... Och inte vill jag att han ska ha ont heller, för den delen.
För övrigt fick mammamia höra hur irriterande plastkassar som fastnar på grenar i skogens djup kan vara :-). Hoppas att öronen höll Mia, han har röstresurser den fåniga vovven... Och inte kom han ihåg att vi faktiskt hade varit och tittat på den "farliga fienden" för bara några dagar sedan. Idag orkade jag inte följa med honom ända ner till skogskanten, så vi får väl ta en runda dit imorgon. Kanske lika bra att plocka bort den eländes plastbiten, så det blir lite lugn och ro här i Flårekulla!

Alla Hjärtans Dag

Och dessutom min vackra dotters födelsedag! Tänk att hon blir hela tjugoåtta år! Jag vill ju givetvis ha det till att hon är en mycket liten kicka som måste ha mammans råd och dåd vad hon än ska göra (fast i verkligheten är det i ärlighetens namn tvärtom!!!). Hon är så klok, min älsklingsdotter! Tänk att hon är så himla duktig; fixar det mesta. Har ett ansvarsfullt jobb, renoverar lägenheten på (så gott som)egen hand, ger massor med goda råd (och en hel del ekonomisk hjälp) åt sin något förvirrade gamla mamma... Ibland har man en rent oförtjänt tur!!! (Kan i och för sig strö superlativer över sönerna också! För dom är så stiliga och snälla hela bunten (tre)!) Men idag är M´s dag!!!

Ett underbart väder har vi haft här idag! Många promenader har det blivit och grannen K har fått beundra Uffe Hunds rena, kammade päls.Han tyckte nog vid närmare eftertanke att det var värt besväret att bli tvättad. Även om jag nog skulle säga att det var matten som gjorde det största jobbet. Det är inte lätt att både hålla i och duscha och gnugga en tjugofemkilosvovve som inte vill!

En stor plastkasse som hade blåst någonstansifrån och fastnat på en gren i skogsbrynet har blivit vederbörligen utskälld. Fast det var en något snopen Uffe som till sist vågade gå och kika vad det egentligen var som var så "farligt". Synd att jag inte hann ta en bild på den uppsynen :-)! Om man säger som så, så var "snopen" bara förnamnet...

Så får man väl passa på och skicka "Alla Hjärtans Dags"-kramar till alla! Ingen nämnd och ingen glömd!

Hundtvätt...

... är ett riktigt "hundjobb", särskilt när hunden ifråga protesterar å det bestämdaste. Uffe Hund gillar inte att bli duschad och matten drar sig i det längsta för att utsätta oss för det... Hunden blänger och vägrar att gå in i badrummet, matten drar och lockar omväxlande. Snacka om cirkus! Sonen avgår och sätter sig med hörlurar och lyssnar på musik för att slippa höra alla fula ord matte/mamman "uppfinner" efterhand som tålamodet tryter och hundens ilskna "kommentarer" till det hela. Men till slut var det gjort. Må vara att badrummet ser ut som om någon slags oväder har drabbat det och att mattens rygg praktiskt taget "skriker". Men hunden är ren och det var ju det som var tanken med det hela. Resten tar vi en annan dag...

Igår dog vår LilleSkutt... Jo, han var gammal och det var väntat, men det känns...

Det är märkligt att en sån liten varelse kan ta så mycket plats. För det är ruskigt tomt i köket... Kändes väldigt konstigt imorse när jag kom ner och, av gammal vana, skulle säga "godmorgon" till alla djuren. För en viktig medlem av flocken är ju borta. Lille Svante fågel sitter och tittar efter buren och kompisen... Usch, vad det gör ont i mig när jag ser det!

Jag förmodar att vi ska vara glada för att han inte led, att vi fick ha honom hos oss så pass länge. Det finns mycket man kan försöka trösta sig med, men tomheten...

Och säg sedan inte att "det var ju bara en kanin"! För mig var han LilleSkutt och en mycket älskad medlem av familjen!!!

Sportlovet...

...har inletts med att sonen (alldeles frivilligt!) städar sitt rum! Kan bero på att en kompis eventuellt dyker upp imorgon, och det såg faktiskt alldeles för j-ligt ut. Dammigt och filmer och papper och... Ja, ja där har han sysselsättning ett tag och jag får lov att ha mitt modem för mig!

Är fortfarande snuvig och hostig och febrig, men börjar "poppa upp" igen. Så pass att jag blev helt tvärförbannad när jag hörde nyheterna idag... Några politiker (vilka annars?) har föreslagit att ungar som skolkar ska kunna tvångshämtas till skolan. Visst är det viktigt att barn inte skolkar, men därifrån till tvångshämtning är steget rätt långt. Det vore kanske på sin plats att ta reda på varför det skolkas så mycket i den svenska skolan? Om det nu görs så... Jämför med sjukförsäkringen...
Vissa saker kanske inte fungerar så väl som skolverket vill påstå att det gör.

Har haft svårt med en av mina söner som bara vägrade att gå till skolan på högstadiet. Inte tror jag att han hade varit hjälpt med att bli hämtad och förnedrad. För det fanns, i hans fall som i många andras, en anledning till att han blåvägrade att åka iväg. Han blev ganska häftigt mobbad och kände sig fruktansvärt utanför.Han hade ont i magen och huvudvärk för jämnan (som släppte så fort skolskjutsen hade gått; då var "faran över") Till slut hamnade han i en gäng som inte var bra alls för honom, men det var ju dom enda som lät honom "vara med". Hade varit bra om skolan hade tagit oss på allvar och hjälpt honom att känna sig delaktig i klassen. Men trots att jag hade täta kontakter och verkligen försökte att få skolledningen att förstå vad som var på gång, hände absolut ingenting. Visst - det finns säkert många anledningar till skolkandet, men när ingen lyssnar på vare sig elever eller föräldrar utan bara ropar "tvångshämtning" - då blir jag SUR!

Och så det här med anhöriginvandringen... Börjar det inte bli dags att sätta stopp för all skit dom hittar på? Nog är det rent märkligt att det ska slås på dom som redan har det jävligt??? Men det är klart; om man sparkar på dom som redan ligger behöver man inte lyfta fötterna så högt. Ingår förmodligen i vad som kan kallas "arbetsbesparande åtgärd". Fy sjutton så lågt!!!

För att kurera mig har jag lyssnat på Py Bäckmans cd "När mörkret faller". Särskilt det första spåret "Oh, mamma"... Texten finns på hemsidan; http://pybackman.se. En mycket tankeväckande text. Och så sann!!! Och fy, vad jag saknar mamman när jag är sjuk! Finns liksom ingen som kan "tycka synd om" som hon gjorde... Och ibland behöver man det också! Någon gång då och då!

Har försökt att ligga och vila ett par gånger om dagen (alltid skönt att ha något legitimt skäl att lata sig *S*), men då har den där förbaskade Herman-katten hållit på med helt galna grejer. Hittade den förhoppningsfulle unge mannen högst upp på bokhyllan i TV-rummet. Hade väl i och för sig inte gjort så mycket om jag inte hade haft min fina porslinsljusstake där (på ett säkert ställe; trodde jag). Tur att man är utrustad med god hörsel och en rejäl portion misstänksamhet mot katters framfart. Fick tag i honom i sista sekunden, men jag tror att han har gett upp tanken på att hoppa upp dit fler gånger. Fast attan, vad långsint han kan vara! Han blängde på mig hela kvällen igår. Men idag är det bra igen :-). Mutade honom med filmjölk imorse. Han är ju min lille älsklingskisse (ibland).

Lite jobbigt är väl att vår kanin LilleSkutt, mår dåligt. Han är gammal och trött, så det är ju inget annat att vänta sig, men ändå... Men vi har fått ha honom i snart nio år, och han är så tacksam att ha att göra med. Har ju haft så många djur under årens lopp, så man borde väl vara "van" vid naturens gång vid detta laget. Men det är lika jobbigt varje gång. Och man älskar ju allihop, vare sig det är fågel, kanin, katt eller hund (eller fisk, för den delen). Och dom där små hamstrarna dottern hade... Fast Allan hamster är jag sur på än; den lille rackaren rymde och gnagde sönder min fina kappa. Marsvin har också ingått i vårt lilla zoo. Ja, när man börjar tänka på det är det ju helt galet! Fast givande!!! Tycker jag...

Ska ta och "packa" mina jackfickor med näsdukar och knalla ut en stund (i sakta mak) med Uffe Hund. Kanske rent av gå och tända i pannan... Det har jag helt enkelt glömt idag, men nu börjar det kännas lite småkallt här. Skulle tro att sonen inte vill ha det så varmt när han river omkring i skräpet i sin kupé :-).
Det ser ut att vara lite,lite sol ute; det är i alla fall relativt ljust. Märkvärdig vinter i år! Just nu är det ju nästan vårlikt!

Blir inte klok på...

... dessa eländes tänder. I lördags morse vaknade jag och upptäcker att tanden som hade plågat mig flera dagar värkte inte längre! Jätteskönt!!!! Men kan man verkligen ha så j-kla ont utan anledning??? Fast jag är jättenöjd med att slippa ringa sonen och pipa om tandläkare igen! Han har fått punga ut med rätt många pengar på sin (enligt regeringen) "utanförskaps-mamma". Det är lite tråkigt att inte kunna betala själv. Tycker att jag är så gammal så att jag skulle slippa be om "veckopeng" så fort det dyker upp något oförutsett... Men det är väl så det ska vara, antar jag. Om jag någon gång lyckas vinna på lotto eller dylikt, har jag många som jag vill betala tillbaka till. Tänk vad lycklig jag kan vara som har så snälla barn och en sån givmild far! Och aldrig att dom säger att jag är oekonomisk (fast det är jag nog - lite i alla fall; faller för tulpaner just nu!) utan menar att "du behöver ju detta nu". Men dom vet ju också att jag drar mig i det längsta för att fråga om ekonomisk hjälp, det är pinsamt!!!

Så istället för att pipa om tanden, får jag pipa om "ont-i-halsen-och-feber-stackars-mig"! Brukar inte vara förkyld så där himla ofta; och tur är väl det. Ni vet det där om att karlar är så sjuka när dom är förkylda? Ha! Släng er i väggen!!! Då har ni inte haft med mig att göra under en förkylningsperiod! Till och med katterna undviker mig. Herman kryper upp i mitt knä om jag somnar framför TV-n. Det känns väl säkrare då, jag utgår från att jag inte gnäller och tycker synd om mig själv i sömnen åtminstone :-). Men Herman är ju en ganska modig katt, förstås!!!

Uffe Hund är så snäll och tittar stort på matten när det hostas och fräses. Han funderar nog lite när vi är ute och går (sakta) och matten stannar var femte meter och fräser i sina rätt anfrätta näsdukar. Det går åt många på en promenad, kan jag tala om! Kom att tänka på att det är tur att inte Uffe Hund blir snorig... Han har ju rätt mycket näsa, så att säga :-)! Kunde nog bli rätt besvärligt. Och skulle han bli gnällig över det, skulle nog hans gamla matte ligga i lä :-)!!!

Nu har jag fått NOG!!!

Kände det redan igår, men valde bort det hela så gott jag kunde. Men inatt var det inte kul. Vilket då? Jo, den visdomstanden jag lagade den 21 januari har fått för sig att göra rejält ont. Kanske känner den sig ensam när "kompisen" så hastigt rycktes ut, men det är väl ett j-la sätt. Den kostade 900 kronor att laga... Kan man lämna reklamation på tandlagningar, tro? Och så vill jag verkligen inte gå dit igen. Framförallt inte nu när jag vet hur eländigt jobbigt det är att dra ut tänder.För det är väl det det hela slutar med förstås... Förresten vill jag att allt ska vara som vanligt och det innefattar tänder också, så det så! Men jag hade inte modet att ringa idag,en riktig hare är jag. Känner att jag inte riktigt orkar med en omgång tandläkare till riktigt än. Den där fibromyalgin, som jag brukar kunna "tänka bort" till viss del, galopperar. Har ont överallt och det beror med all säkerhet på mitt konstiga beteende när jag träffar folk i HG´s business. Så det är egentligen mitt eget fel att jag mår som jag gör... Vilken tröst, va :-)!!!

Men Uffe Hund är rätt så livad idag! Det är SNÖ ute!!! Herr Hund har "rymt" ett antal gånger, han smiter iväg medan jag lägger på pannan. Men jag vet ju att han inte är så långt borta, så det är rätt ok för min del. Han får ju motion så det räcker och blir över, det är blötsnö, tung som sjutton. Får sätta sonen på att skotta en liten gång till tvättstugan och pannrummet. Jag tog ett par meter, sen gav jag upp! Attan så tungt det var. Men det är kul att titta på Uffe när han springer runt och leker i snön, han ser så jätteglad ut så man glömmer både tänder och värk en stund. Han är nog en riktig friskvårdshund, tror jag :-)!!!