Fortsätter...

... grubbla.
Över detta med kortet... Har inte kommit på vem än.
Undrar om jag gör det någon gång? Är det verkligen nyttigt att fundera och undra så??

Och har överlevt tandläkarbesöket.
Blev lite av antiklimax.
Inga hål, ingen tandsten, ingentingen. Med beröm godkänd trut.
Men tand som ömmar.
Nåja; nedslipning av tansabissing blev det och förhoppningsvis blir det bättre.
Det ÄR bättre idag. Faktiskt! Och det är jag jätteglad för. Trodde ju att det skulle bli utdragning av tand eller nåt i den vägen.
Och jag behöver ju inte komma tillbaka förrän om ett år om det inte börjar värka ordentligt igen. Det gläder mig, för min tandläkarskräck är inte att leka med...

Känner mig våldsamt besläktad med Lillsaaben; Inga hittbara fel. Det är bara fel ändå...
Ja, jisses, så det kan bli...

Återgår till att fundera över kortavsändare, varför tänder som det inte är hål eller andra fel på värker, över meningen med livet....

Grubblerier...

... är det i lilla lägenheten i Hössna...

I tisdags var jag hos tandläkaren. Fick den avbitna tanden lagad (för lånade pengar...). Kom hem och, jomenvisst, kände att det var en tand till som värkte duktigt. Antar att den liksom övertrumfades av den där avbitna rackaren...
Kände då att NÄÄÄÄ, har inte råd inte ork vill inte...
Tänkte att det nog fick vara så här. Man KAN faktiskt tugga på "fel" sida om man bara anstränger sig lite ;)...

MEN;
Igår fick jag post. Räkningar, det är den tiden i månaden. Men det fanns ett brev också. Med ett kort och pengar. Men vem det är ifrån vet jag inte. Ingen aning...
Poststämpat i Nässjö var det i alla fall. Men icke en ledtråd till vem som har skickat det...
Snacka om att hjärncellen går på högvarv... Och nej; jag fyller inte år nu. (Tror inte jag tänker göra det sedan heller, börjar bli för många på nåt vis...)

Kan säga att jag både grät och skrattade och bekräftade Uffehundens misstankar om att matten är spritt språngande galen ;).

Men fick så att säga blodad tand (hehe) och ringde till käftis (efter samtal med långivaren) och beställde tid. På tisdag klockan tolv ska jag infinna mig (på darriga ben) och kolla alla gaddarna och i synnerhet den onda.
Känner mig otroligt modig som vågade ringa.
Nu blir det nervös väntan på att det ska bli dags. Igen. Men det är väl lika bra att smida medan järnet är varmt, eller nåt...

Detta med att ringa...

... och beställa tid hos tandläkaren får mig alltid att bli våldsamt ambivalent.
Har j*kligt ont i en avbiten tand, men är inte så där värst glad för att gå till käftis (även om han är världens snällaste) och framförallt inte glad för att betala.
Har en känsla av att det blir dyyyyrt detta... Och inte hjälper det mycket att sätta sig och kika på inkomster och utgifter heller. Man blir bara ledsen...
Så när det nu är telefonsvarare hos tandläkaren dagen lång blir jag både lättad och vanvettigt irriterad.
Detta måste väl vara att vara totalkluven???

Varit på bibblan...

... och trodde att jag skulle åka och handla. Det skulle inte ryggen. Fick kramper i både rygg och ben när jag började tuffa (jodå, bilen startade) mot stan.
Bestämde mig för hemfärd på stört.
Handlar en annandag. Så det så...

Fast lite snopet var det...
Man blir lite matt i pälsen emellanåt.