Nu minsann!!!

Nej nu jäklar!!!
Dags för operation uppryckning!!!


Tar det lite försiktig...
Ett steg idag och ett imorgon...

Och tack gode Gud för mina vänner som har orkat med alla mina vändningar och krumbukter denna sommaren...


Du, L som har fått mig att skratta så våldsamt att kaffet höll på att hamna i tangentbordet! Sånt glömmer man aldrig!!!

Känner att det finns hopp om livet. Inte är allt rosenrött och puttenuttigt, nä, knappast. Men det börjar kännas lite roligare med allt igen.
Min något bisarra humor börjar ploppa upp även om jag har tappat lite av min "dräpandesvarsmekanism". Å andra sidan kan jag ju vara riktigt älskvärd om jag anstränger mig lite, ha, ha... Har jag hört, he, he...

Och nu ska här tas tag i alla pälstussar som flyger omkring...
Varför i hela friden fäller dom päls NU???
Är det något fel på hela pälsklingsflocken???
Å andra sidan har dom ju alltid varit lite bakvända, dom där fyrbenta svansförsedda typerna som bor här...Förlåt; som jag bor hos, ska det vara!!!
Måste lära mig skilja på saker och ting... Får ingå i kursen jag ska ta mig igenom i höst...

Ha det bra och sköt om er, allahopa!!!

Försöker att...

... göra någon slags uppryckning. Och har faktiskt äntligen beställt tid på bilprovningen för stackars Missilenbilen... Insåg att jag behöver tid för att få energi nog att tvätta bilen, så jag bestämde mig för att första september var en utmärkt dag för nervsammanbrott. Får sånt varje år och hör hur alla delar i hela motorn sitter löst, att styrleden är åt fanders och att bromsarna absolut inte tar som dom ska under resan in till stan. I regel är det bara inbillning. Fast det hjälper liksom inte att jag vet det. Jag sammanbrottar ändå!

Helst vill jag sitta i min TV-stol och bara deppa...
Lite taggar av ledsnad sitter kvar och sticker...

Men idag har jag varit hos frissan och klippt av hela tre centimeter av trasslet jag har på knoppen. För 310:-!!! Inte sjutton kom jag ihåg att det var så pass dyrt?!
(Borde kanske antagit L´s erbjudande om gratis klippning???)

Chocken kan ha varit bra, för resten av ärendena uträttades med schvung.
Det var skönt att komma hem igen!!!

Nu tar jag en kopp te och sedan avgår jag till lille sängen.
Roligare än så här blir det nog inte idag...
Och fy fasen så tråkig jag känner mig!!!

Vill dra ner rullgardinen...

Inser att jag får släppa taget om det som aldrig blev...
Och inte sjutton trodde jag att det skulle kännas så svårt.
För jag var ju väldigt tveksam från början...
Men det gör det! Svårt som attan känns det... (Skit också!!!)

Och det ligger nog en hel del i Edith Södergrans dikt...

Som härdad Uffematte blir man aldrig någon nickedocka...
Sorry!
(Men ont gör det!!!)