Imorgon är det en vecka sen...

... jag med viss bävan åkte iväg till Skene för att bli fotkarvad...

Hade inte fd granne K varit med och sett till att jag kom dit hade jag förmodligen rymt ;)...

Och hade jag vetat hur inihelskotta ont det skulle göra efteråt hade jag med all säkerhet försvunnit någonannanstans...

Misstänker att L hade tvekat om klokskapen i att ta hand om min stackars Uffe om han hade vetat att jag skulle ringa stup i kvarten och hålla regelrätta förhör om hur allt funkar...

Kom på det alldeles av mig själv dag fem (dvs i måndags) och lovade att lägga ner och möjligen höra av mig om ett par dar (tyckte själv att det lät lagom luddigt och svårtydbart), men idag ringde L alldeles av sig själv och meddelade att min hund håller på att skriva en flyttanmälan och precis ska sätta tassen på raden för underskrift... En del har allt lite märklig humor!!!

Sammanfattningsvis;

jag har "sketaont"

hunden har det alldeles strålande bra

postinkånkning och handlande fungerar helt ok med granne B`s hjälp

det går inte åt så mycket mat, aptiten har liksom försvunnit all världens väg

detta kan vara bra ur viktsynpunkt

Egentligen går det ingen större nöd på mig.

Om jag tänker efter.

Noga.

Men då får jag tänka lääääänge ;)....

Och tid har jag ju!

Dessutom två vaktkatter som turas om att hålla mig sällskap...

Det är ju inte alla som har det så väl förspänt!

Operationen gjord!!!!

I onsdags blev UffeHund upphämtad av L och vistas nu på öa tills jag kan ta mig dit och hämta honom igen. En sporre så god som någon :)...

Fast just idag kan jag meddela att det gör ont som f*n och det enda jag tänker på är värktabletter som kan intas var fjärde timme sisådär...

Men foten har inte svullnat (ännu) och inga blödningar vad jag kan se.

Bilden är lite felvänd och jag skyller på morfinpåverkan..

Men faktum är att den där "knölen" jag hade på sidan av fossingen är alldeles borta!

Enligt uppgift från ortoped A har han brutit av ben i foten och skruvat ihop och skrapat bort och...

Det var då jag täppte till öronen och drabbades av akut selektivt hörande och förklarade att han säkert är jätteduktig, men att det finns gränser för vad jag vill veta...

Återbesök om sex veckor.

Men stygn ska tas om tre veckor hos distriktssköterskan.

Den där skon man får för att man inte ska kunna "trampa ifrån" med den där nyopererade tossingen är inte precis så där värst tjusig... Snarare tvärtom, faktiskt. Men säkert väldigt praktisk.

Kryckor hade jag ju hemma redan. Körkort till desamma saknas med all önskvärd tydlighet...

Eftersom jag fick ta taxi (sjuktransport) hem och denna dels inte kom förrän apoteket redan var stängt och jag hade recept på värktabletter att hämta ut fick jag börja fredagen med att utnyttja granne B på stört.

När jag lyckades halta ut i köket hittade jag ett fat med vindruvor, päron, melon, muffins och en blomma på köksbordet... Förutom medicinen... Och uppepå allt detta kom hon upp med mat att värma i mikron..

Såna grannar växer inte på träd...

Men den där sjuktransporten har jag en del synpunkter på... Blev i stort sett bara avstjälpt utanför på gatan och fick ta mig in bäst jag kunde...

Medger att jag grät mig upp för trappan...

Och var så trött så att jag inte hade vett att ringa på hos B för att få hjälp...

Men hon hörde mig när jag var nästan uppe och kom rusande och såg till att jag kom in ordentligt...

Och nu är det avgjort dags för att att slänga sig raklång igen...

Finns liksom inte krafter till varken det ena eller andra just nu...

Att en ynka fot kan göra så förtvivlat ont?!

Saknar min UffeHund, men är tacksam för att han får vara hos L. Vet ju att han har det bra och förmodligen inte saknar mig ett dugg, den svikarvovven... Ligger på L`s fötter om kvällarna och snarkar... 

Tur att jag har M-ett och Mjauritz som är snälla och turas om att "passa" matten :)...

Känner att...

... jag bör ta en lite paus från bloggandet...

Det ÄR taskigt att plåga andra med all sk*t som händer just nu.

Har i alla fall idag bestämt mig för att jag tar den där tiden för operation. Min granne B kan ha Uffe i fyra dagar, dvs operationsdagen och tre dagar till. Sen börjar hon jobba igen. Och då får jag väl för farao försöka kana ner för trappan med hund och kryckor och linka en liten bit längs vägen. Vågar inte vänta med att fixa den här fossingen; den värker så jag håller på att bli helgalen (om man nu kan bli något man redan är???)... Känns lite som om går det så går det och går det åt helvete får jag väl ta tag i det då... Uppgiven??? Jag???? Nähä.......

Och så tänker jag på pappan idag... Och hoppas att han klarar av flytten utan att bli alldeles vimsig. Önskar så att jag hade fått vara hos honom; men inser att det hade blivit ganska obehaglig stämning eftersom jag tydligen inte är riktigt så där poppis (typ) hos somliga.
Ynkligt att inte kunna sätta sig över sina känslor en sån dag!!! Tycker jag!!
Tror nog jag hade fixat det, men alla har ju inte samma talang för skådespeleri, hahaha....
(För pappas skull hade jag klarat det; annars vetef*n....)

Nu har jag gnällt färdigt för ett tag!

Ha det bra, ni stackare som har stått ut! Och resten också!

Återkommer när jag har hämtat lite nya krafter och förhoppningsvis lite bättre humör!!!
Kramelikram!!!!