Så tog frikortet slut...

Men inte fasen hade såret läkt för det...

Börjar i ärlighetens namn bli en liten aning bekymrad.

Verkar inte som om det "vill" läka. Är fortfarande lika öppet som när jag var på ortopeden.

Och rött runtom. Ömt. Eländigt.

Snart 2 månader efter op.

Skor är ett j*kla problem att ha på en sån fot.

Såret sitter liksom lite dumt till.

Och jo; gnällig som fasen blir jag.

Vill så mycket och kan så lite.

Stressande...

Kanske borde kolla blodtrycket, hehe...

Eller inte...

Man ska inte göra sig större bekymmer än man redan har.

Eller så...

Funderar på...

... vad det innebär att en familj/ett förhållande är "dysfunktionell/t"...

Och hur fasen ser en/ett "o-dysfunktionell/t" familj/förhållande ut i så fall.

Får en känsla av att det hela beror helt på hur man ser saker.

Och att det är rätt farligt att svänga sig med såna uttryck i tid och otid...

Man kan ju såra någon fruktansvärt mycket...

Om man inte har grund för sina påståenden... 

Faktiskt!

Vad som är rätt för en familj/ett förhållande är kanske helt fel för andra.

Men vem avgör vad som rätt och fel???

Finns det någon norm för vad som är "normalt"? 

(Har svårt för det där "normala"... Undrar om det överhuvudtaget finns??)

Så länge ingen far illa tycker jag inte att man ens ska fundera i dom termerna.

Måste man verkligen hålla på att sätta "stämplar" på allt och alla????

Och om man inte har hela "historien bakom" kanske man ska vara ännu försiktigare med vad man säger.

Det är ju faktiskt så att inte ens familjemedlemmarna vet precis allt om varandra.

Och det är helt mänskligt och helt naturligt, tycker jag.

För vissa saker visar man/berättar man inte ens för sina närmaste.

Barn vet inte allt om sina föräldrar och föräldrar vet inte allt om sina barn.

Som väl är!!!

Alla familjer/förhållanden är inte lika.

Alla gör inte saker på samma sätt.

Alla familjer umgås inte dagarna i ända och springer ner dörrarna hos varandra.

Alla förhållanden innebär inte att man träffas stup i ett.

Alla orkar inte.

Vilket inte betyder att kärleken till familjen/livskamraten är mindre.

Eller att man bryr sig om mindre.

Alla har ju olika behov av sällskap kontra ensamhet.

Något man bör tänka på innan man helt frankt "dömer"/"stämplar".

Ord är bra, men man bör nog handskas med vissa av dom med största möjliga varsamhet.

Lev och låt leva!

Tro att alla gör så gott dom kan i den situationen dom är.

För det gör det stora flertalet.

Försök tro på det så länge ingen far illa...

Tycker jag....

Ett lite "tråkigt" inlägg idag, men jag har funderat en hel del på detta efter ett samtal idag...

Och man behöver ju inte läsa om man inte vill ;))!!!!

Trippelfarmor...

... kan jag titulera mig idag :)...

Äldste sonen och hans goa T fick en dotter i morse.

Allt gick bra och jo; en liten aning mallig och jätteglad är jag *L*!

Och så har jag varit på vårdcentralen.

Det var väl inte så himla kul i och för sig.

Ska tillbaka på fredag för omläggning av operationssåret som inte vill läka.

Tror inte jag hade haft såna bekymmer med eländet om det hade blivit rätt behandlat från början.

Det var nog klokt att byta vårdcentral!

Tror jag!

Och trippelfarmor eller inte;

dags att ta hand om tvätten...

Har fortfarande lite svårt att vänja mig vid att det är bestämda tider som gäller här *skrattar*...

Bara att ta tag i eländet!

Fast med rätt gott humör idag!

Har ju all anledning att vara så där löjligt glad!!!!