Fortsätter undra...

Av bloggens namn förstår nog de flesta att jag funderar rätt mycket på olika saker och tillstånd... Eftersom jag har sjukersättning, och alltså inte jobbar utanför hemmet, har jag ju en del tid att lägga på sådan sysselsättning. Ibland har jag, i ärlighetens namn, inte möjlighet att göra så mycket annat heller... Det tar liksom emot en aning. Inträffar oftast vid fuktigt och blåsigt väder eller om jag har varit oförsiktig nog att ägna mig åt annat än att just fundera :-). Men jag tror på reinkranation, det har min älskade mormor lärt mig. Så detta får vara mitt "tänkarliv"! Det är lite av "upp som en sol och ner som en pannkaka" i det här huset...

Men, i alla fall; sjukförsäkring och fusk har snurrat runt lite i mitt huvud... Pratade med I (som bjöd på fika i stan sist vi sågs) och hennes turer med försäkringskassan. Hon vårdade sin sambo, som var svårt sjuk, hemma så länge det överhuvudtaget var möjligt. (Hon är en stark kvinna!) Hon har, dels "gått i väggen", dels är handlederna så slut att hon inte kan sova för värken (ska opereras så småningom), dels är knäna inte riktigt hundra. Hon har fått diabetes och mår inte bra rent psykiskt heller. Blir väldigt trött och har blivit glömsk (det tror jag hänger ihop). Hon har haft tidsbegränsad sjukersättning och nu skickade försäkringskassan henne till Göteborg för utredning. Inom två månader ska hon få besked om hur det ska bli med hennes framtid. Medan utredningen pågår får hon 25% av sin sjukersättning. Frågan är vad hon ska leva av dessa två månader... Hon kan ju knappast ställa sig till arbetsmarknadens förfogande eftersom hon inte vet om hon kommer att få helt sjukbidrag eller om hon faktiskt i praktiken står till arbetsmarknadens förfogande. Jag menar; vem skulle överhuvudtaget ens fundera på att anställa någon på så lösa boliner? Svaret hon fick av försäkringskassan var att hon skulle få pengar retroaktivt om beslutet skulle bli helt sjukbidrag. Undrar om elbolag, banken osv går med på att man inte betalar sina räkningar på ett par månader och eventuellt inte kan betala sedan heller... Och mår man bättre av att, så att säga, sväva i luften under så pass lång tid? Inte nog med att man mår dåligt, man ska dessutom oroa sig fördärvad över så, i sammanhanget, fjuttiga saker som pengar. Som väl är tror jag att I inte är särskilt självmordsbenägen, men tänk dom som är det... Är det detta som är den nya tidens ättestupa? Man kan ju undra...

Hela detta inlägget låter fruktansvärt negativt, men detta är verkligheten för en stor del av oss "vanliga människor". Dom "ovanliga" bara bestämmer...

Tur att jag har mina barn och djur!!! Dom håller mig vid liv... Skulle nog känna mig rätt överflödig utan dom. Men jag inbillar mig att jag gör lite nytta när jag tar hand om djuren och försöker finnas till hands för "barnen". Dom är ju vuxna (alternativt praktiskt taget vuxna), men lite "mamma-peppning" kan man ju behöva ändå...