Så är det fredag igen...

Ja, suck! Har ägnat mig åt att försöka städa undan lite; ska ju ha "främmande" imorgon... Man kan ju alltid låtsas att man är någorlunda ordentlig (bara dom inte får för sig att titta i garderober eller skåp *L*). Risken är väl annars att barnen slår sig samman och säger att "den tanten kan vi inte låta bo så där mitt ute i ingenting utan viss tillsyn" osv. Så långt har det väl inte gått än, men man vet ju aldrig!

Som sagt; jag städade och Uffe och katterna släpade in grus och lera i samma takt. Ibland känns det tröstlöst... Det är rena lervällingen ute på ladugårdsplanen och vägen är i ungefär samma skick. Det vore inte så dumt om det frös till nu... Och när det blir kallt klagar jag bittert över all ved som går åt... Aldrig nöjd!

Morotskakan är i alla fall färdig och garnerad med physsallis. Funderar på att slänga på lite hallon också... Eller blir det kanske för mycket? Får sova på saken!
Visst är det skönt att inte ha större bekymmer än så? Åtminstone känns det som en gåva att glömma resten av eländet jag borde tänka på alternativt ta itu med. Jag tänker helt enkelt fylla mina tankar med hallonens vara eller icke vara... Lagom avancerat så här på fredagskvällen.

Uffe har varit snäll och hjälpt matten att tända gravljus på djurens gravar. Kanske lite löjligt i mångas ögon, men jag är mycket förtjust i mina djur och att dom är borta betyder inte att jag bara kan glömma dom. Dom har alla betytt väldigt mycket för mig medan dom levde och jag saknar dom allihop... Det lustiga är att Uffe alltid är väldigt lugn och försiktig när vi är på våra "gravplatser", han känner nog att det är lite speciellt att vara där. Och så är jag ju ganska dämpad också...

Tror att jag ska sprinta iväg och försöka få "min" dyna i soffan innan Uffe hinner fatta vad jag har i sinnet... Tror att han sover här under skrivbordet, men det gäller nog att vara jäkligt snabb, han var riktigt "på hugget" för en stund sedan och busade runt med sonen och mig och sina bitben. I bästa fall tröttade han ut sig ordentligt så det blir lugnt här ikväll (om nu inte katten Herman fortsätter bråka med sina kattkamrater)...