På hemvägen fick vi se dessa två tranor.
Dom blev inte så där vansinnigt förskräckta när vi stannade,
men som vanligt var kameran inte där jag var...
Och med mobilen blir det inte riktigt bra när man är på lite avstånd.
Dom blev inte så där vansinnigt förskräckta när vi stannade,
men som vanligt var kameran inte där jag var...
Och med mobilen blir det inte riktigt bra när man är på lite avstånd.
Tack för dina ord! Jepp vi pratar nästan aldrig om det stora D,bara när den e alldeles uppenbar,fortfarande tabu..men viktigt tror jag ,ju mer man talar om det desto mindre svart blir det ju..samma sak med vita arkivet,så viktigt att man skrivit ner hur man vill ha allt,så anhöriga slipper gissa sej till sista viljan o gå emot ens önskningar.. Vad vackra tranorna e ,kram på dej !=)
SvaraRaderaPixi; Ja, du har alldeles rätt! Man borde verkligen fixa med vita arkivet (medan man är vid sina sinnens fulla fem :-0)... Och jag tror benhårt på reinkranation och att allt INTE tar slut när man dör. Känner att det är lite trösterikt och tryggt att tänka så!
SvaraRaderaOch visst är tranor fina! Men det hade ju varit smart att ha kameran med sig... Minnet är bra men kort!
Ha det gott!
Kramen!!!
Ja dom är stora de där pippifåglarna! Stora coh suddiga ;)
SvaraRaderaKram på dej
Huga; Ibland får man faktiskt använda sin fantasi :-)! Det är säkert bra träning för nåt på nåt sätt!!!
SvaraRaderaVar allt lite besviken för att jag inte hade tagit med kameran. Stod och tänkte på det precis innan jag åkte, men sen blev det så där bråttom, bråttom så det blev bara en tanke...
Kram tebax!