Dag 296...

Tja; kan väl konstatera att jag inte lär mig av mina misstag... Nog sjutton knallade jag iväg idag igen - dock i solsken idag - och upptäckte att jag hade dragit iväg lika långt som igår. Med ont ben. 

(Ungefär samma ställe som igår - men med solsken istället för dis :)!)

Så går det när man går och funderar på diverse oväsentligheter som;

 #Ska optikern ringa och säga att dom eländes nya glasögonen för många, många pengar är färdiga. 

#Och om dom nu är färdiga, kommer dom att passa?

#Och om dom passar, är det då stooor skillnad på glasögon med läsruta och progressiva glas?

#Varför lyckas jag alltid krångla till mitt liv så in i bängen?

#Var i helskotta är min nya bostad? 

#Varför är män så vansinnigt krångliga?? Eller är det jag som är det? Krånglig alltså! Hmm; kan nog vara så... (men det tänker jag förbanne mig inte erkänna!!! Inte för mannen ifråga i alla fall *flinar*...)

Det tog lite tid att komma hem... "Linkenbein", ni vet...

Men jag hade god bogserhjälp av min något ouppfostrade UffeUlfUfot!

Vissa dagar får man väl vara glad att han inte uppför sig så där vansinnigt exemplariskt.

Bara vissa dagar! Dom andra dagarna blir jag lite lätt förbannad, eller nej, stressad...

Och så något som inte är oväsentligt alls; 

Tänk vilka härliga vänner jag har fått här genom bloggen och FB!!! Tack för telefånandet i eftermiddags A!!! Det var precis vad jag behövde innan promenixen! Skrattade fortfarande när vi knallade iväg här :))!

Och det vet väl alla att ett gott skratt förlänger käften, öh, f´låt, livet!