I fredags blev jag telefonlös.
Det är jag ännu.
Mobiltäckningen är fortfarande usel.
Och det är oroligt med tanke på pappan...
Han har varit rätt stressad och i början på veckan hade han svimmat i hallen...
Nu gick det ju "bra" denna gången, blåmärken och så, men han bröt ju inga ben i alla fall... Och jag är tacksam för att han faktiskt har hemtjänst! Och att dom kommer så pass ofta som dom gör...
I måndags upptäcktes att jag hade ett överskott på vita blodkroppar.
Infektion, med andra ord.
Är alltså både förkyld och infekterad och därmed alldeles jättetrött och under isen.
Fick stränga order, efter undersökning och provtagning, att gå raka vägen till receptionen och beställa tid för återbesök. Av någon outgrundlig anledning fick läkaren för sig att jag skulle försöka smita från den tillställningen om jag fick chansen...
Märkliga människor det finns!!!
(Eller syns det så tydligt vad jag tycker om läkarbesök och provtagningar och...??? Har uppenbarligen inget pokerfejs...)
Så inser jag att jag måste släppa en hel del av mina drömmar.
Ö-gubben, som påstår sig vara realist, tycker inte att vi kan fortsätta "så här"...
Vi ses helt enkelt för sällan och det är för långt från här till där (ska han säga; det är jag som kör!!)...
Så vi ska inte träffas mer. Hans beslut, absolut inte mitt!!!
Detta fick jag reda på i måndags förmiddag. Innan jag skulle till läkaren...
Vissa dagar önskar jag att jag inte fanns!!!
(Och jag undanber mig illasinnade kommentarer om mannen ifråga, för trots allt tycker jag förfärligt mycket om honom...)
Eftersom jag inte riktigt orkar göra något har jag (eländigt nog) haft en hel del tid till funderingar...
Och bestämt mig för att;
Jag vill fortfarande allra helst bo på Visingsö.
MEN jag klarar inte en vinter till här. (Kånkade in fyra kubikmeter ved i tisdags med feber och yrsel och aj och oj...) Så hittar jag ingen lägenhet därute inom rimlig tid, får jag helt enkelt ompröva detta med bostadsort. Hårt, men nödvändigt! Och det kommer att svida duktigt!!
Och att det ibland kan vara kärlek att släppa....
Även om det gör förtvivlat ont...
Men slutar drömma gör jag aldrig!!!
Och i mina drömmar ingår både färja och ö-gubbe :))!
(Bara så du vet, L!!!)
Och nu avgår jag till viloläge igen...
Kramelikram!!!
Inlägg
Det var ta mig tusan på tiden att du dök upp. Jag har varit OROLIG.
SvaraRaderaHar du fått någon bra medicin?
Och så vet du vad jag tycker! Flytta till Småland.
Lilla jag.
Skönt att se att du lever!!
SvaraRaderaÄr ju inte alls så mycket för det där telefånandet, så jag har valt att vänta på att Du skulle dyka upp här igen.
Förstår att Du har en hel del omkring Dej nu, med både Pappan och Ö-Gubbe och ved och Gud vet allt!
Plus att du då inte är frisker invändigt i "kröppa"...Jisses, ta det nu bara lugnt och skit i alla måste, för det viktigaste är ju att DU blir frisk och stark igen.
Har tyvärr hört alldeles för många som har drabbats av lunginflammationer denna vinter.
Folk ramlar omkull som käglor i det!!! Så var rädd om dej, som sagt, och gå nu på Dina återbesök som bestämt! Annars "morrar" jag...Hahahaa!
Beträffande Ö-Gubbar och deras idéer...Säg till honom att han ju får ha lite tålamod!! DET är bra att ha när man står i bostads-köer!
Och det gör Du ju!?!?!?
Och som sagt...det är ju Du som kör?
Många män skulle säkert njuta av tystnaden som blir emellan besöken...Hahaha! Dom blir ju lite lätt "trötta i öronen" om man tjötar för mycket också!?!?
Jaja, den där kärleken är en livets gåta minsann!
Hoppas hur som helst att det löser sej med både hälsa, kärlek, bostad, ved-kånkeri och allt annat!
Kram lilla Du, och bädda nu ner dej snällt som Doktorn säger!!
Basta!
Je...Moj