Konstigt...

... så fort jag vande mig vid värmen och solen...
Och attan så kallt det känns nu...
Särskilt om nätter och mornar.. Huset håller sisådär 15 grader när vi (dvs jag, Ufot och katterna är vakna dygnet runt, tror jag...) äntligen huttrar mig ur sängen på morgonkröken...

Jo, jo! Nog vet jag att det bara är mars ännu och att april kan vara lite si och så med väder och vind, men jag vill ju så gärna ha det varmt och gott...

Njöt i fulla drag i söndags när jag satt och blev lite lätt (hmm, lätt och lätt) kräftröd i synen... Var på öa och hälsade på...
Kan meddela att det inte är lämpligt att sätta sig och köra hem klockan sent efter att ha utsatt sig för en sån oherrans massa öluft...
Särskilt inte när det inte går att köra raka spåret. Vägarbeten är nog nödvändiga, det inser jag också.
Men att försöka köra efter några väldigt diffusa anvisningar när man är så trött så man vindar med ögonen och plötsligt upptäcker att man inte har den blekaste aning om var man är, det är inte roligt alls.
Höll på att dels köra alldeles fel, dels vimsade jag omkring så att jag tror att andra trafikanter var lite lätt irriterade på mig... (Jönköping har ett fruktansvärt ologiskt gatunät! Hamnar aldrig där jag tror att jag ska hamna...)
Är allt glad att jag har en bil med lite motor i! För jag drog därifrån med ett rejält "MORR" (lämnade dock inga märken i asfalten)...
Och hem kom jag bevisligen... För här är jag... Och fryyyyser...
Men det blir nog vår på riktigt snart här också! Såg knoppar  på syrenen idag. Och dom två tjockaste vinterjackorna är tvättade och hänger ute på tork. Optimistkonsulten har talat! UGH!! (Äh; men jag försöker i alla fall *asg*)