Bör nog inse att...

... jag faktiskt har begränsningar.

Jag kan faktiskt INTE lyfta TVn och dra ut vingliga, tunga skänken. Eller kan och kan. Det är det där efteråt som inte är så himla kul.
Fast det är klart; det är ju helt och hållet självförvållat för jag är ju gammal nog att veta att det blir surt efter...
Nåja; nu har jag lyckats fästa bakstycket på skänken lite provisoriskt och får väl ge mig på eländet igen när jag har köpt hem småspik av något slag.
Men ibland känner jag ju att det är så mycket som måste göras och när det inte finns någon annan här får jag för mig att jag säkert kan själv. Som pappan säger; ständig trotsålder... Eller snarare brist på självinsikt...

Skulle ha åkt till Jönköping med I igår, men hon fick annat för sig, så vi får skjuta på det tills på onsdag. Kanske därför jag fick lite ågren och började fundera på "hur ska jag hinna"... Lättare att släppa funderingarna när man får komma härifrån och har lite sällskap :...
Känns som om tiden bara rusar och att jag inte får något gjort.

Ägnar i övrigt dagarna åt att ränna runt och försöka få ner alla pinaler i kartonger.
M-ett och Mjauritz är MYCKET intresserade av att hjälpa till. Även om dom nog har missuppfattat det hela och packar sig själva ... Tokkatter!! Tur att jag har dom! Annars hade jag brutit ihop för länge sen! Det är nyttigt att skratta några gånger om dan. Även i flyttkaos. Kanske i all synnerhet då...

Antar att det bara är att samla ihop sig och fortsätta då....

Ha en allatiders fredag!!!