Ser liiite ljus i tunneln...

... och hoppas att det inte är tåget som kommer.

Har hittat en lösning på problemet med bilen. Var relativt nöjd, men det verkar som om andra vet bättre än jag, så nu sitter jag och har ångest igen.

Börjar tro att det är så där att "aldrig får man vara glad"...

Kan det vara så illa???????
Nääää... Vill ju vara glad, ju!

Men nu får jag väl fortsätta på den vägen jag har börjat traska... Och hoppas att allt blir bra till slut. Har ju en och annan som säger att det blir bra. Till slut.
Och en och annan (nåja; EN då, men en som är fruktansvärt viktig för mig) domedagsprofet som talar om hur in i bängen dum i huvudet jag är.
Är jag kanske, men jag måste ju få göra som jag tror är bäst. Det är ju jag som får leva med dom beslut jag tar...

Antar att jag så småningom vågar tro på mig igen.
Kanske... Jo; troligen...
Brukar ju kunna känna vad som är någorlunda rätt för mig. Måste "bara" lära mig bortse från vad andra tycker och tror...
Eller så...

Och förresten så är jag ju "grundglad". Egentligen ;))...