Förundrad...

... över hur människor resonerar...

Borde kanske ha varit beredd på det, men det var jag inte. Trodde i min enfald att "vännen" M skulle fortsätta vara vän även om det inte "blev mer". För si sånt kan man inte veta. Tar tid att filitura över såna spörsmål...
Och dessutom hade jag ju sagt att jag tyckte det var roligt att träffas och hitta på något. I all vänskaplighet. "Helt förutsättningslöst, som goda vänner" tror jag att jag uttryckte saken.
Föll tydligen på att jag ärligt svarade "vet jag inte" på frågan om jag trodde att vi hade "en framtid tillsammans", om vi passade ihop...
Och blev avfärdad med att jag inte är särskilt "sportig".. Och det är ju alldeles sant, för det är jag inte...

Ska man skratta eller gråta?? Vuxna människor som beter sig som tonåringar... *suckar*...
Och för övrigt; OM man ska vara tillsammans med någon, måste man ha exakt samma intressen, äta på samma tider osv??
Har nog alltid haft uppfattningen att olikheter är mer befrämjande för en relation än en jäkla massa likheter. Lite utmaningar måste man väl ha?? Vill inte ha en karbonkopia av mig, jag är rätt trött på mig som det är ;)...

Nåja; kan meddela att "Lillsaaben" inte har bråkat alls sista tiden... Inga lampor som lyser. Börjar nästan sakna dom, hahaha... Och funderar lite på vad den där rackarns bilen ska hitta på nästa gång...

Och räknar med att ge mig av till pappan nästa helg. Inte denna som kommer. Har att göra här hemma och dessutom måste jag ha bensin. Pengar växer inte på träd. Lite tråkigt, men så är det... Bara att inse!

Har börjat motionera hjärncellen med funderingar på att klippa av det där trassliga håret. Är trött på det. Vill ha förnyelse. I den lilla skalan. Man ska inte överdriva....