Närmar sig höst...

... med stormsteg. Finns faktiskt ställen där man kan rassla omkring bland löven. Om man nu orkar.

I övrigt är jag låg. lägre. lägst.
På väg ner i brunnen.

Det ser ut att bli två månader med utgifter som överstiger inkomsterna. Det är bara att konstatera. Lite halvbittert.

Och så får man slängt i huvudet att man själv väljer sin situation och att det bara är att tänka sig att det inte finns så finns det inte... Och detta gäller både sjukdom och livet i övrigt enligt den självutnämnda expertisen.
Självklart mår man bättre psykiskt om man kan ta eländet med en klackspark. Men ingen människa orkar klacksparka förjämnan. Det är bara så.

Och så pappa som blir sämre och sämre.
Var där i torsdags förra veckan och han kände först inte igen mig, Sen var det växlande molnighet resten av dagen. Sina barnbarn kände han inte heller igen, inte ens Uffehunden var något han kunde relatera till. Att förlora någon man älskar så fruktansvärt mycket lite i sänder är plågsamt.

Så är det den här bilen. Som startar eller inte startar efter behag. Idag har jag varit i stan och fått slänga upp motorhuven två gånger och svalka motorn (eller vad sjutton jag nu gör när jag öppnar "truten" på den), två-tre minuter så startar den igen. Detta ska jag ta in på besiktning nästa vecka. Det ser jag inte fram emot. Inte ett dugg.

Dessutom, som lite lök på laxen, krånglar mobiljäkeln. Skulle få en annan av A, men hon är sjuk, hennes hund är sjuk och att i det läget bry sig i en gammal mobiltelefon... Det finns det faktiskt ingen som gör! Skulle inte jag ha gjort i alla fall. Håller tummarna för att lilla vovven ska fixa detta och för att bästaste A blir frisk igen!

Så har min favoritgranne flyttat iväg. Fem kilometer iväg. Men våra hundpromenader blir det ju inget med... Sånt gör en lite ledsen i ögat!

Valet, ja... Vad ska man säga? Väljer att inte säga något alls. Men är fortfarande stolt vänsterpartist. Så det så!
Obstinat?? Jag??? Icke! Möjligen lite enveten. Man blir det när håret börjar gråna och tänderna trillar ur käften på en (nåja; en flisa i alla fall)...

Nu har jag meddelat på FB att jag tar några datorfria dagar (får väl se hur länge jag klarar det *flinar*)...
Känner mig lite så där osocial och deppig och tråkig och gnällig och...

Lugnast för omgivningen att jag håller truten och går och lägger mig!