Tror att det är dags. ..

... att avsluta denna bloggen.
Dels skriver jag så himla sällan, tiden verkar flyga nu.

Dels är det ju så, att Uffe ÄR gammal nu. Känner att jag vill avsluta detta medan jag har en hyggligt piggelin (för sin ålder) Uffetuffepuff.
Har börjat inse att dom där dåliga dagarna kommer allt tätare.
Det känns väldigt svårt att se honom så pass hängig, min glade spjuver till hund...

Njuter av dom bra dagarna. Tror att han gör det också...
Han leker med Milton korta stunder, sedan lägger dom sig tätt tillsammans och vilar. Att ta hit lillkillen var helt avgjort rätt. Uffes ögon lyser när han tittar på sin kompis.

Jag passar på att önska alla en god fortsättning på julen och ett riktigt gott nytt 2015!

Återkommer kanske så småningom med en ny blogg. Kanske... I framtiden... Vem vet?!

Sköt om er, var rädda om er och varandra!

Och här stretar vi på...

...en dag i sänder.

Nu har vi haft Milton här i två veckor och det händer mycket med både honom och Uffe. Men polare är dom :)... Trots vissas farhågor om motsatsen! 

Har upptäckt vad det är som gör att våra mornar blir så onödigt tidiga.

Skyllde ju på morgontidiga hundar och muttrade över deras knäppiga vanor att vilja gå ut innan såna som jag ens är halvvakna..

Härommorgonen vaknade jag innan pälsklingarna och får då se två KATTER som tassar in och väcker hundarna för att sedan förpassa sig ut i hallen i rask takt..

När jag kommer ut i hallen möter dom små juvelerna mig och ser ut som om dom precis har vaknat...

Beundrar deras uppfinningsrikedom, även om jag skulle föredra att dom visade den på något annat sätt...

Promenaderna är fortfarande något av ett äventyr. Ibland går det hyfsat och för det mesta är det ett stretande åt alla håll från Miltons sida.

Jag har beställt en "Trixie-sele" och hoppas på att jag kan få unge herrn på andra tankar... I bästa fall behöver vi inte använda den någon längre tid...

Barnen på dagis har lärt sig att Milton inte är så glad för barn. Han är snarare vansinnigt misstänksam och jag antar att han har sina skäl... Men eftersom dessa små individer är "bakom galler", dvs staket, och faktiskt bara är vänligt sinnade tror jag vi ska få bukt med detta också. Så småningom. 

Han har ju rätt lätt att fatta när han märker att han har något att vinna på det hela... Smart typ, den där Milton... 

Uffe föregår med gott exempel. När det passar honom, vill säga...

Med katterna går det bättre och bättre.

Eftersom det är en niomånaders slyngel till hund blir det lite jagande, men katterna vet ju vart som ska dra iväg om dom vill bli av med honom. Och jag antar att tjusningen med kattjageriet bleknar efterhand.

Det är inte helt lätt att få dom här busarna att fastna på bild. I all synnerhet inte om man vill ha dom båda på samma bild... 

Så detta är en av dom två fotona jag hittills har lyckats få på dom "samlade"...

Men goa är dom!!!

Båda två!!!

Och det är "bröderna bus" också! (När dom inte väcker hundar klockan förbaskat tidigt om mornarna ;) )

Det blir sällan...

...som jag har tänkt mig, men, om jag tänker efter, ofta bra ändå. Det gäller bara att tänka om ibland. Ofta.

Jag har en längre tid tänkt på detta med en lite yngre hund. Jag vill inte för allt guld i världen bli av med min älskade Uffehund,  men inser ju att en hund inte lever för evigt, även om jag önskar det. Han fyller tretton år den femtonde februari, är fortfarande relativt pigg, sover något mer än han har gjort, är lite stelare när han ska resa sig, muttrar lite mer över mattens, i hans tycke, märkliga tilltag, ser nog det han vill se, har utvecklat det selektiva hörandet till nivåer jag inte trodde fanns.

Och för ett par veckor sedan fick jag ett pm på Facebook om att det kanske fanns en liten hund som kunde passa oss.
Svarade och undrade vad detta var, ras, pris, var förnånstans osv.
Jodå, det var (är) en amerikansk cockerspaniel,  nio månader gammal, fanns i Örebro-trakten. Tänkte ju genast att "jomenvisst, och DEN har jag ju råd att köpa". MEN det visade sig att denna lille buskille var tillbakalämnad till uppfödaren (en suveränt trevlig människa! *gillas*), går inte att avla på eftersom han har ett litet underbett, är ett charmtroll som ingen människa kan motstå. Och priset var överkomligt.
Så nu är han här; Milton

Jag "skulle" alltså ha en korthårig, företrädesvis pudelkorsning, lite äldre dvs minst två år och en massa andra kriterier som Milton absolut inte uppfyller, men han skulle nog hit.
För jag hade lagt ner sökandet när jag fick det där meddelandet.
Och både Uffe och jag gillar honom. Uffe leker med honom i halvtimmespass innan han får nog och då lägger dom sig bägge två och sooooover. Att Milton gärna kör igång igen innan Uffe är färdigsoven får matten ta på sin lott. En gammal strumpa med tidningspapper i är väldans poppis att dra och slita i... Och bollar och ben och...

M-ett och Mjauritz funderar lite på "vadfasenärdetdärförettyrväder", men dom flyttar på sig och frääääser och det är bra! Dom ska sätta sig i respekt, för det är M-ett som är VD i det här företaget. Det är något vi alla har fått lära oss. Den hårda vägen ;)...

Promenaderna är väl lite av ett äventyr än så länge... Han är nog inte så van att gå i koppel, lilleman. Men idag har vi, hundarna och jag, varit i stan och investerat i ett nytt halsband till Milton. Hundarna skötte sig exemplariskt. Visserligen fick dom vänta i bilen, men dom väntade exemplariskt i alla fall :)!!!

Jag tror, trots vissa domedagsprofeter, att detta blir riktigt bra när vi bara vänjer oss vid varandra och får in lite rutiner.
Inser att det behöver tränas på både koppelgående och möten med människor och hundar. Än så länge "tränar" vi på fältet där vi får vara ifred. Lugnast för både oss och omgivningen :)...
Och hur som helst; jag känner att jag kommer att få en fin kompis i Milton. Och önskar att Uffe hänger med oss ett bra tag till...
Älskar mina pälsklingar!!!