Det blir sällan...

...som jag har tänkt mig, men, om jag tänker efter, ofta bra ändå. Det gäller bara att tänka om ibland. Ofta.

Jag har en längre tid tänkt på detta med en lite yngre hund. Jag vill inte för allt guld i världen bli av med min älskade Uffehund,  men inser ju att en hund inte lever för evigt, även om jag önskar det. Han fyller tretton år den femtonde februari, är fortfarande relativt pigg, sover något mer än han har gjort, är lite stelare när han ska resa sig, muttrar lite mer över mattens, i hans tycke, märkliga tilltag, ser nog det han vill se, har utvecklat det selektiva hörandet till nivåer jag inte trodde fanns.

Och för ett par veckor sedan fick jag ett pm på Facebook om att det kanske fanns en liten hund som kunde passa oss.
Svarade och undrade vad detta var, ras, pris, var förnånstans osv.
Jodå, det var (är) en amerikansk cockerspaniel,  nio månader gammal, fanns i Örebro-trakten. Tänkte ju genast att "jomenvisst, och DEN har jag ju råd att köpa". MEN det visade sig att denna lille buskille var tillbakalämnad till uppfödaren (en suveränt trevlig människa! *gillas*), går inte att avla på eftersom han har ett litet underbett, är ett charmtroll som ingen människa kan motstå. Och priset var överkomligt.
Så nu är han här; Milton

Jag "skulle" alltså ha en korthårig, företrädesvis pudelkorsning, lite äldre dvs minst två år och en massa andra kriterier som Milton absolut inte uppfyller, men han skulle nog hit.
För jag hade lagt ner sökandet när jag fick det där meddelandet.
Och både Uffe och jag gillar honom. Uffe leker med honom i halvtimmespass innan han får nog och då lägger dom sig bägge två och sooooover. Att Milton gärna kör igång igen innan Uffe är färdigsoven får matten ta på sin lott. En gammal strumpa med tidningspapper i är väldans poppis att dra och slita i... Och bollar och ben och...

M-ett och Mjauritz funderar lite på "vadfasenärdetdärförettyrväder", men dom flyttar på sig och frääääser och det är bra! Dom ska sätta sig i respekt, för det är M-ett som är VD i det här företaget. Det är något vi alla har fått lära oss. Den hårda vägen ;)...

Promenaderna är väl lite av ett äventyr än så länge... Han är nog inte så van att gå i koppel, lilleman. Men idag har vi, hundarna och jag, varit i stan och investerat i ett nytt halsband till Milton. Hundarna skötte sig exemplariskt. Visserligen fick dom vänta i bilen, men dom väntade exemplariskt i alla fall :)!!!

Jag tror, trots vissa domedagsprofeter, att detta blir riktigt bra när vi bara vänjer oss vid varandra och får in lite rutiner.
Inser att det behöver tränas på både koppelgående och möten med människor och hundar. Än så länge "tränar" vi på fältet där vi får vara ifred. Lugnast för både oss och omgivningen :)...
Och hur som helst; jag känner att jag kommer att få en fin kompis i Milton. Och önskar att Uffe hänger med oss ett bra tag till...
Älskar mina pälsklingar!!!