Funderingar kring...

...hur "våra" företagare behandlar ungdomar med arbetspraktik.

Nu är det väl lite annorlunda med ungdomar som har lätt för sig i skolan och alltså praktiserar under utbildning, tex handels eller dylikt.
Men dessa som går det som kallas "Individuella programmet"... Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att det är så illa som det är på en del företag. Hade dom behandlat en vuxen människa så, hade det utdömts skadestånd och blivit ett jävla hallå! Ja, jag svär och det har jag ägnat större delen av eftermiddagen åt!!!

Min yngste son går på IV andra året. Första året läste han in grundämnena och fick godkänt där, samtidigt som han praktiserade. Inga konstigheter. Men nu! Detta året ska han ha "särskild studieplan" (hmmm) och då bara praktisera. Höstterminen var han på ett betongföretag i trakten (lägg märke till att jag avhåller mig från att nämna företagets namn!). Han jobbade så långa arbetsdagar han kunde med hänsyn till skolskjutsen. Mot slutet av terminen fick han höra att företaget skulle nyanställa och lämnade in en intresseanmälan. Jodå, visst kunde han få börja om han "bevisade" att han kunde jobba åtta timmar. Vilket med tanke på skolskjutsen var omöjligt. Alltså försökte vi hitta ett inackoderingsrum. Men eftersom vi inte har några kontakter på orten var det kört. Varken skolan eller företaget gjorde minsta ansats till att hjälpa oss. Det som var riktigt illa var att skolan försvarade företagets agerande. Undra på att ungdomar "spårar ur"! För vilka signaler sänder vi "vuxna" ut egentligen???

Sonen kände sig (med rätta!) utnyttjad av företaget. Han kände att det inte var någon vits med att fortsätta praktisera eftersom företaget inte var intresserat av att anställa honom om han då inte kunde "bevisa" att han faktiskt kan jobba åtta timmars dag. Och ändå påstår skolan att vitsen med denna arbetspraktik är att den ska leda till anställning!

Han lyckades få en ny praktikplats. Han har stortrivts! Det har varit ett jobb han har velat ägna sig åt, inom träindustri. Idag (efter fjorton dagars praktik) får han beskedet att han inte får komma tillbaka. Av vilken orsak står skrivet i stjärnorna... När han började var det såååå bra, chefen ringde till och med till skolan och menade att det var hårt arbete och att man borde betala åtminstone en mindre summa till ungdomar, som en "morot" så att dom kände att dom betydde något osv. Vi kan konstatera att det blev varken morötter eller annat, utan istället ett "tack och adjö" utan vettig förklaring.

Jag tycker att om nu sonen har gjort något fel eller uppfört sig tokigt på något sätt (det kan ju vara fallet), borde någon ha pratat med honom så att han hade fått en chans att rätta till eventuella galenskaper. Jag vet inte hur andra resonerar, men jag tycker nog att visst kan man bli sur på någon för något, men om man då inte ger den man är putt på någon chans att bättra sig eller förklara sitt beteende är man fan ta mig inte ett dugg bättre själv!!!

Ja, jag ÄR tvärförbannad och vet inte vad jag ska göra för att hjälpa...
Finns det någon "därute" som har några kloka förslag??? HJÄÄÄLP!!!!

Jag är ledsen förbannad och dessutom börjar jag bli rädd för hur det ska lösa sig med allt... Nu är jag ju part i målet, så att säga, men jag vet ju att de flesta som har träffat min son tycker att han är en fin kille... Och jag VET!!!