Storm och strömavbrott

Kallt var det i huset imorse! Tolv grader... Huuuu! Och ingen el... Jag trodde jag skulle antingen frysa ihjäl eller bli heltokig. Fick väl lite spel ett tag när jag insåg att vi (jag) inte hade fyllt upp vatten. Fattar inte hur jag resonerade, men alla stormvarningar har gått mig helt förbi.

Men när Uffe Hund och matten vimsade runt som mest (matten först och hunder efter) hörde vi en traktor. Fundersamma stirrade vi ut genom hallfönstret. Och det visade sig vara en granne som hade fått påringning av hyresvärden (ja, telefonerna funkar!!!) och kom och körde igång det nya stora agregatet. Hyresvärden har inte haft agregatlektion med oss, så vi vågade inte sätta sprätt på mackapären. Men nu vet jag hur man ska få igång den! Lätt som en plätt:-)!

Och matten fick till slut sin frukost med varmt te och alla andra nödiga tillbehör. Och varmt blev det till slut i huset, duscha fick matten. Uffe avböjde erbjudandet om en xtra tvagning :-).

Gick ut till postlådan och tidningen hade kommit, vilket i sin tur innebar att vägen var farbar så att storson och svärdotter och dotter kunde komma som vi hade bestämt (och verkligen sett fram emot). Semla och kaffe blev det! Tänk vilken jättebra grej, det där agregatet! Att bara kunna brygga en kanna kaffe eller laga mat fastän man inte har el, det är lyx det! Och till allas stora förvåning kom strömmen tillbaka på efetmiddagen någon gång...

Men det blev "lite" lipande här på eftermiddagen... Jag gråter nästan alltid när jag blir riktigt förbannad.Floder... För det är klart att det blev lite prat om hur illa sonen har blivit behandlad på sina praktikplatser. Så mycket som jag har gråtit sedan igår är det länge sedan jag gjorde. Jag är så ruskigt orolig för sonen... När han ringde till mig igår sa han att han "nog skulle hamna på gatan" för han känner att han inte blir riktigt "godkänd" någonstans, att ingen skulle vilja anställa honom för att han är "dum i huvudet". Vilket han verkligen inte är!
Jag menar; det är lätt att knäcka någon. Och jag fortsätter hävda att vuxna ofta behandlar ungdomar väldigt illa och respektlöst.

På måndag ska han (sonen) på möte på skolan. Han har blivit tillsagd att han bara får komma till skolan när han har möte med någon av kontaktlärarna, i övrigt får han inte vistas i skolans lokaler. Det hela verkar väldigt märkligt, för han är ju inskriven i skolan, står med på klasslistan. Dessutom har han berättat att en av lärarna hade sagt till honom att det nog var bättre att han slutade skolan (?). Och vad fan skulle han göra sedan då??? Och får en lärare verkligen uppmana elever att sluta skolan? Jag trodde i min enfald att dom var där för att lära ungdomarna saker och stötta och hjälpa dom när det behövs. Men uppenbarligen tror jag alldeles galet, för jag är ganska säker på att man inte stöttar någon med att uppmana till att gå ut i fullständig sysslolöshet. Usch ja, hur illa folk kan bete sig!

Men, som sonen sa; nu är det helg och vi kan inte göra nåt åt eländet. Vi får ta itu med alltihop nästa vecka. Tror att det vore bra om vi kunde få reda på varför sonen inte fick vara kvar på "tokstollsfabriken" (takstolsfabriken), Om det är något han kan ha i åtanke på nästa praktikplats (om vi nu hittar någon). Och det skulle inte förvåna mig om skolan kräver att han ska skaffa praktikplats själv. Det blir nog "lätt som en plätt" utan kontakter :-(... Fast när vi har hämtat oss ifrån chocken, tror jag att vi bestämmer oss för att vi kan och vi ska fixa detta också!!!