Inte mycket tid över...

... till att blogga och hålla kontakt med kompisarna har det varit denna veckan... Och nya bilder har det inte heller blivit... En "riktig" kamera vore inte fel... Det är lite knepigt att ta bra bilder med mobilen!

Det är STORT att få en liten hund till i huset! Och mycket konstiga saker händer! Till exempel blir dammsugaren angripen av en mycket ettrig liten Nalle :-) Men det var bara en gång han gjorde det, dammsugaren förvandlades till en hundätande drake (i Nalles ögon i alla fall *S*) och Nalle insåg att han nog skulle dra det kortaste strået i den kampen.

Tävlingen om att sitta i sköna TV-stolen vinner han däremot nästan varje gång :-). Men han flyttar sig snällt om jag ber honom. Uffe är väldigt mån om sin nye kompis; det putsas och vakas och påpekas 'hur man gör'. Man vill ju inte att ens lille bästis ska göra bort sig totalt, eller hur?! Men när Nalle helt fräckt la beslag på en kattleksak och tuggade sönder den med fart och kläm, hann nog inte Uffe med riktigt. Pinsamt var det!!! Och gömma ben (tuggben, alltså) i kattlådan är kanske inte så smart?! Som ni förstår händer det mycket konstigt här nu för tiden... Men det är jättekul!!!

Till något helt annat! Har trots all extra sysselsättning läst Jennys blogg troget. Och kan bara säga att; nog har du alldeles rätt vad det gäller sjukskrivningarna! Har funderat på hur 'dom som bestämmer' är funtade. Hur kan dom tro att man blir friskare av att ha mindre pengar? Om det bara var det det hängde på skulle jag gärna avstå från vartenda öre för att få slippa den här j-la värken och migränen jag har för jämnan! Tänk att få vara som alla andra och ha ett jobb!!! Vilken dröm! Men vilken arbetsgivare vill anställa någon som jobbar en eller två dagar och sedan är borta en vecka? Man kan konstatera att en sådan arbetsgivare finns inte! Och jag förstår dom, mer än väl! Jag skulle inte anställa mig jag heller om jag visste hur det fungerar med värken och allt den för med sig!

Undrar också lite över hur dessa styrande skulle klara sig på det vi som är sjukskrivna/pensionerade får leva på... Skulle tro att det jag rör mig med på en månad, har dom att vifta med på ett par dagar... Jag har inte så där värst höga fordringar, men nog vore det rätt skönt att slippa räkna femtioöringarna varenda månad innan pensionen dimper in på kontot. Och då har jag dessutom ONT för jämnan och känner att jag är allmänt gnällig och besvärlig mot mina stackars barn och pappa och kompisarna (åtminstone när det värker ordentligt).

Hade jag inte djuren tror jag att jag skulle ge upp fullständigt! Dom (djuren) struntar i om jag är trött och 'pipig' och besvärlig. Dom brukar komma och försöka trösta och muntra upp... Och dom lyckas nästan jämt! Duktiga är dom, mina gosiga hundar, katter och fåglar! Och som väl är har dom inga synpunkter på hur jag ser ut eller vad jag har på mig. Jag får lov att vara lite (hmmm, ja lite mer kanske) rund och kliva omkring i mina älskade lappade jeans utan kommentarer från gänget :-) Det är guld värt!!!