Undrar...

... hur sjutton man kan bli så jäkla trött utan att egentligen göra nånting...? Eller är det kanske rent av så att det är därför man blir trötter?Ibland är livet ett helvete! Fast... Näää! Inte om jag tänker efter (fast då får jag banne mig verkligen tänka efter!!!). Känner mig helt "under isen" och halkar dessutom på densamma när jag går ut.

Har ju egentligen rätt mycket att vara, åtminstone lite, glad åt! Ok! Mycket då!!! Kattbarnen har varit i högform idag och kommit på att det är fullständigt onödigt att blomjorden är i krukorna när den lika gärna kan ligga på golvet och på fönsterbrädan... Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta åt deras upptåg... I detta fallet valde jag att försöka skratta bort jorden... Det gick väl så där.

Nu sitter jag här med en kopp te (iddes inte laga middag; det är ju en dag imorgon oxå!) och funderar på när jag var och matade pannan sist... Den brukar bli så där vrålhungrig efter ungefär en och en halv timme. Och jag är inte så där begeistrad i att tända från noll, det är betydligt smidigare att bara trycka i några nya vedpinnar... Att jag är lat? Ja, har jag påstått nåt annat då???




Tror att jag ska tvinga någon kisse att sitta i knäet och spinna (vare sig den vill eller inte). Jag menar att om man nu har nio katter i huset, och alla är inne, borde det väl inte vara omöjligt att lura en av dom att sitta och vara lite terapi åt sin något buttra matte?
Kattplågeri i den högre skolan, he, he!!! Får väl hoppas att man inte blir anmäld hos "kattvårdsnämnden"...