Tänker faktiskt...

... försöka vara hygglig och INTE visa bilder på all kattsand jag har släpat hem idag. Det blev tre påsar á tio kilo... Med andra ord TUNGT. Så pass att bilstackaren pep när jag öppnade bakluckan (hi, hi! det gör den i och för sig alltid, men nog tyckte jag att den lät ooootroligt lidande idag!)


Däremot kan jag inte låta bli att skryta lite! För idag har det gjorts affärer i staden!

Fick nämligen en kupong från Lindex där det stod att jag fick femtio kronor vid nästa köptillfälle. Imorse plingade det till i mobilen; halva reapriset om du visar upp sms-et...

Och hittar man då en cape/kofta, som ser jättegosig ut, och ställer sig och räknar där i reaträngseln medan man vrålhåller sitt fynd, och (relativt) snabbt kommer fram till att tjugofem kronor kommer detta att kosta, då köper man givetvis koftan!

Som ser ut så här;




Och i denna lilla misshandlade påse finns grannens födelsedagspresent! Och det var ju egentligen den jag skulle in och köpa från början... Och det var inget reafynd, men när man har den bästa grannen i hela vida världen känns inte det som något att hänga upp sig på ! Vad det är? Talar jag inte om nu; vem vet, hon kan ju kika ....


Tänk vilken otrolig tur att jag hamnade här mitt i skogens djup!
För tänk så mycket roligt vi har haft genom åren... Ja, mycket sorg också, både K och jag har mist våra mammor och K´s man dog för några år sedan... Och det var en fruktansvärd tid... Är väl fortfarande till och från... Men sorg tar tid och det måste man ge den! Går inte att forcera sådant...

Men nu ska jag alldeles strax gå och mata pannan, sedan blir det en liten promenad bort till födelsedagsbarnet (räknas man som barn när man blir så pass gammal, he, he?)...

Ha det gott alla!!!