Att det alltid ska...

... bli så där migränigt dan efter mina "allaktivitetsdagar"...
Fick "rätt så" rejäl migrän igårkväll, men tog duktigt min lilla zomig-tablett och trodde att det nog skulle bli mycket bättre tills idag.
Bättre blev det, men det har inte gjorts så där värst mycket här (milt uttryckt).
Dunkar fortfarande lite obehagligt i knoppen, men nu blir det banne mig inte mer medicin här, inte!
Det kan väl inte vara nyttigt att smäcka i sig såna mängder?
Och förresten smakar dom blärk!
Och dom ska "smälta" i truten, så smaken kommer man inte undan...

Här är i alla fall något slags "bevis" på att jag gjorde någon skapandes nytta igår...
Det händer inte så ofta, så lite skryt (till)får det allt bli!!!

Igår (kolla bara datum och tid på detta tjusiga "tidsdokument") stod "tjusigautemöbeln" på sin plats på plattorna som sonen med mycket möda och stort besvär la dit för ett par år sedan (eller var det förra året??? Minnet är bra men mycket kort!!!)

Idag ser det ut så här... (Datum och tid bör noteras här också!!!)
Lägg nu märke till att gräset är klippt!!! Det är nog det som är orsaken till allt mitt gnäll idag... Ja inte gräset, men själva klipperiet.
Men vad jag inte tänkte på igår var att löven också åkte med i klippyran...
Kanske ett alternativ till krattan...
Fast... Det luktar och dånar så förbaskat om "lille klippen", så det får nog vara.

På min lilla veranda blommar fortfarande blommorna som "bor i strut"...
Och där står fortfarande lilla bordet och stolarna kvar.

På eftermiddagarna har jag sol och någorlunda lä där.
Och det är mysigt att sitta därute och lyssna på fåglarna.

Inte dom som bor inne hos mig, alltså, utan dom som flyger omkring ute.
Mina kvittrar inte så mycket.
Dom SKRIKER...
Särskilt Mango (sorry J, men så är det!).
Kalle ligger inte långt efter, men han har ju Rosa som håller honom i näbben.
Molly är ju ganska (hmmmm...) bråkig själv, så hon uppmuntrar antagligen alla såna där busstreck...

Och tänk att jag köpte en fuchsia i alla fall...
Har inte haft någon sådan på flera år!
Minns att min mormor inte gillade den blomman.
Undrar varför? Men hon hade säkert ett bra skäl till det. Hon brukade ha kloka åsikter om både ditt och datt...
Men nog önskar jag att jag hade frågat henne mer medan jag hade chansen...
Det blir så mycket man undrar över när man själv blir (en yttepytteaning) äldre, och förhoppningsvis något klokare.
Fast det är ju så dags nu att börja fundera...
Och jag fick ändå ha kvar min mormor tills för ganska exakt tjugo år sedan...
Men saknaden finns kvar. Varenda dag...

Och nu har jag svamlat färdigt för idag , blir lite vilse i pannkakan när jag har migrän....

Hundpromenad och te står på schemat...
Och sen fortsätter jag väl med det jag har gjort hela långa dagen!
Absolut ingenting!!!!!!!

Ha det gott!!!