Lite förvirrad...

...och lite, lite irriterad kan man bli när man är jag och väntar på besked från sonalyckan om hur, var, när han tänker dyka upp i skogens djup.
Eller snarare vid busshållplatsen i Dalum eller i stan eller....

Var ju och handlade i måndags med tanke på att unge herrn skulle komma hem i veckan.
Eller snarare igår.
Som det var "bestämt" innan helgen.
Men i måndags blev tisdagen onsdag och det skulle ringas dagen innan "landningen". Men igår hördes inte ett ljud, och då var det ju dagen innan idag som ju är onsdag.

Så här sitter jag med en massa (ok inte sååå mycket, men mer än om jag hade räknat med bara mig) pålägg och annat.
Som sagt; man kan bli en aning frustrerad ibland när man är så där benägen att ta sina barn på orden.

Fattar ju att han hellre vill vara kvar i närheten av flickvännen (hon är jättego, så det är ju inte konstigt!), men det hade ju inte varit fel om den där mamman hade fått något slags besked.
När hon nu är så där "ta-folk-på-orden-benägen".
Tycker jag!

Men kommer han inte får jag väl "offra" mig och käka pålägg själv. I värsta fall finns det ju två små hushållsgrisar, f´låt hundar, som kan tänka sig att få lite extra gott på dom där tråkiga torrfoderbitarna dom käkar till vardags.
Dessutom har jag ju mitt "nya" (bättre begagnade) frysskåp där det finns plats för (nästan) hur mycket som helst.

Å andra sidan måste välan ginsengen göra lite nytta eftersom jag orkar reta upp mig på såna petitesser?!
Kanske jag skulle utnyttja den där frustrationen och passa på att plocka upp alla grenar som har blåst ner från ekarna. Man kan kanske tänka sig att gräset skulle vilja bli klippt en gång till...

Sist jag använde gräsklipparen ville den inte alls vara med. Men nu är luftfiltret rengjort och lite olja är påfylld, så nu tycker jag allt att lille "klippen" kan ställa upp! Kan ju inte fjäska hur mycket som helst för den där lille mackapären. Eller hur?

Men som vanligt är det väl bäst att reservera sig för oförutsedda händelser.
Sonen kan ju få för sig att ringa och vilja bli hämtad, matten kan ju få för sig att en långpromenad med UffeHund och Nalle låter roligare än gräsklippning (det gör det ju!!!) och än är det inte för sent för migränen att dyka upp (eller ner, vilket det nu kan vara?)...
Med andra ord; Uffematten lovar ingenting bestämt!
Och det är väl det enda som är riktigt säkert i huset i skogen !!!