Uffemattens tankar och funderingar i dagboksform: Vill nog inte vara med längre...

söndag 26 september 2010

Vill nog inte vara med längre...

Min älskade lille HermanFinkatt dog idag...
Förtvivlad...

10 kommentarer:

Jenny26 sep. 2010 20:12:00
Neeej!

Älskade vän vad jag lider med dej!
VARFÖR kommer det så mycket elände just nu???

Jag vet ju hur mycket Du älskade JUST HONOM!

Fy, jag önskar att jag kunde säja något till tröst, men vet ju att inga ord i världen hjälper i en stund som när man precis förlorat en gammal kär vän.

OM jag bara bodde närmre skulle jag kommit med en gång och låtit Dej få gråta i min famn.

Kramar i massor till Dej och försök att tänka på hur fint Ni ändå fick ha det tillsammans.

J:son.

Som fäller en liten tår för jag vet ju vad du känner just nu.
"Systrar" gör nämligen det....
Ring när Du vill om DU behöver prata. Jag finns här.
SvaraRadera
Svar
Nina/Stjärnkraft26 sep. 2010 20:53:00
Ånej, vilken tråkig nyhet! Det är alltid lika jobbigt att mista en kär fyrfota vän, så jag förstår och sympatiserar med dig. Dessvärre är jag ju på ännu längre avstånd än J:son, men jag sänder varma tankar åt ditt håll i alla fall. Och du, ring henne, som hon erbjuder dig! Det är alltid bättre att prata lite när sorgen är ny och tung.

Stooooooor tröstkram!!!
SvaraRadera
Svar
imse26 sep. 2010 22:01:00
Nej, nej vad ledsamt. Så ohyggligt att förlora sin fyrfota vän.

Kramar om!
SvaraRadera
Svar
UllaJohanna26 sep. 2010 22:07:00
Tack allahopa!
Nina; Ringde till J:son! Ett klokt råd! Fick både skratta och gråta... Söstrar är bra att ha!
J:son; Tack för att du finns för mig när det jäklas å det grövsta! Bästaste söstra mi; saknar dig!!!
imse; tackar för kramen om och skickar en tillbaka!
SvaraRadera
Svar
hugan27 sep. 2010 07:32:00
Nej vad tråkigt att höra..Sänder dig mina tankar hoppas att det blir lite lättare i hjärtat snart..
Stor varm kram till dej!!
SvaraRadera
Svar
UllaJohanna27 sep. 2010 13:55:00
hugan; Kram och tankar mottages med största tacksamhet...

Kram tillbaka!
SvaraRadera
Svar
Mia27 sep. 2010 22:40:00
Nej vad hemskt, känner verkligen med dig. Kan inte mer än att sända dig en stooor tröstekram.
SvaraRadera
Svar
BertaStina30 sep. 2010 21:55:00
Nämen. =( fy vad tråkigt.. vad hände?
Kram
SvaraRadera
Svar
UllaJohanna30 sep. 2010 22:28:00
Mia; Tar tacksamt emot tröstekramen... Det går åt många!

Kramen tebax!!!

BertaStina; Vet inte... Han kom in på förmiddagen och bara satt och lutade sig mot dörrposten, sen fick jag bära omkring på honom hela dagen. Han skrek när jag gick ifrån honom... Fy fan, så hemskt det var... Och han var en så speciell liten kisse. Säger jag i och för sig om dom allihop...

Kram och tack för kommentar!
SvaraRadera
Svar
BertaStina30 sep. 2010 23:04:00
Nä fy så hemskt. =(
det är så hemskt när man inte kan hjälpa dom...
vi hade en katt som dog så dramatiskt här en gång, den hade kommit in på kvällen o varit så konstig o döttrarna var till veterinären med den men han hittade inget fel på den, o när jag kom hem på morgonen efter att jag jobbat natt, började katten springa som en tok o skrika rakt ut.Full panik. Dotterns skrek att hon orkade inte se han mer o jag kastade mig på telefonen o ringde veterinären, men hann inte mer än få svar så föll katten ihop o dog.. Det var riktigt läskigt =(

Det är tungt när djuren dör, förstår att du är ledsen. =(
Sköt om dig.. Kram
SvaraRadera
Svar