Hade...

...skrivit ett lååångt blogginlägg. Som bara försvann i tomma intet. Vad som hände vete sjutton. Men antar att det var den där mänskliga faktorn (typ jag) som gjorde bort sig. Igen.

Men i korta drag;
 Åkte till Målilla i helgen.
Tillbringade fredagseftermiddagen med pappa. Han var trött och stundvis rätt förvirrad. Men blev glad när han såg Uffehunden. Och det var som vanligt ömsesidigt :)! Dom där två....
Visade sig att det har hänt en hel del som ingen har brytt sig om att meddela varken mig eller min syster. Bland annat ett läkarbesök. Pappa är ju inte så klar numera att han kan tala om själv vad som händer. Jag försökte prata med honom om det, men han mindes inte. (Jag hatar demens!!!) 
Vi hade trots allt en stund när han kunde minnas om somrarna han tillbringade hos sin mormor utanför Åseda. Såna stunder samlar jag på... Dom blir mer och mer sällsynta.

På seneftermiddagen åkte jag till "systeryster" L. Och fick som vanligt god mat. Och ost och vin till efterrätt. Massor av tjejprat och dessutom en ny liten bekantskap; 11 veckor gamla rottweilervalpen Selma. Sååååå söt!! Och busig. Efternamnet bör vara "Hulligan" ;)!
Lördagsförmiddagen gick åt till långfrukost och hundpromenad.

Sen blev det några timmar till med pappa. Han hade lyckats ramla på förmiddagen, men det verkar som om det hade gått "bra" trots allt.
Trodde att jag skulle komma iväg så att jag slapp köra i mörker, men det gick åt pipan med det. Hemfärden blev lite jobbig. Å andra sidan är Jönköping väldigt vackert på kvällen när man kommer uppifrån backen på 40;an. Och det gick ju bra. Även om jag var så trött så ögonen gick i kors innan jag kunde ställa ifrån mig lillsaaben.

Igår gjorde jag absolut så lite som möjligt. Min rygg och jag är helt ense om att några dagars vila efter detta är nog av nöden tvunget.

På fredag ska vi till gymmet. Jag och ryggen. Och E, som väl är. Hoppas det inte är alltför många friskusar där på eftermiddagen. Känner att jag kommer att göra bort mig på löpande band :)... Medger att jag är helt obegåvad när det gäller såna där mackapärer. Men E är ju med. I bästa fall är vi då två som ser ut som fån, hahaha... Vore ju skönt att inte vara ensam ;)!!

Nu minsann....

Igår var jag iväg en stund på, i min värld kvällskröken, i andras värld seneftermiddagen.
Halv sex infann jag mig i Blidsberg, där E stod och väntade. Vi fortsatte fram till bygdegården.
I denna lilla bygdegård finns numera ett - gym. Jojomen.
Nu ska det börjas med träning.
Phu! Lite matt i förebyggande syfte.
Ett årskort där kostar en bråkdel av vad man får ge på de större anläggningarna i stan. Och så inbillar E och jag oss att vi ska peppa varandra.
Blir säkert bra. Tror jag. Kanske.

Eftersom jag ändå håller på att göra saker jag inte riktigt är säker på att jag klarar har jag bestämt mig för att åka till pappan på fredag. Bästaste L är villig att bistå med sängplats till lördagen. Och jag vill ju gärna träffa henne också. Alltid så roligt att träffas!!

Bara att inse; morgondagen blir en plockande, packande, funderande dag.
Samtal som måste ringas, saker som bör göras.
Nåja, omväxling förnöjer...

Att ta hjärncellssemester...

... är banne mig inte det lättaste.
I själva verket helt ogörligt. Om man är jag i alla fall.

Har diskuterat och dividerat med bästaste granne M om detta med att tänka positivt i tid och otid. Kommit fram till att 1; jag tror inte på det 2; vissa saker är förbanne mig så opositiva, så det vore att vrålljuga för sig att ens fundera på att tänka något positivt om dom.

Tänker vansinnigt opositivt om 1; min ekonomi. Den blir inte bättre för att jag tänker positivt om den. Kan snarare bli negativt om jag inbillar mig att den är positiv. (Nån som hänger med???).
2; min kedjerökande, fullständigt urblåste granne. Jag får inte mindre mängd hostattacker när jag tar mig upp/ner för trappan för att jag tänker positiva tankar. Risken är väl snarare att jag kvävs för att jag inte går snabbt nog. Man blir snabbare av ett visst mått ilska. Vissa dagar får jag, trots att jag har fått ytterdörren tätad, in rök i min lägenhet med huvudvärk som följd. Känns lite överdrivet att hoppa runt och klappa sina händer för en sån sak. Medger att jag snarare får mord i sinnet.
Och jo; har pratat med både hyresvärd och hyresgästföreningen.  Men det är inte till att tänka sig att dom skulle hjälpa till. Ynkligt!!!!

Fast det händer roliga och positiva saker också. Idag var älsklingsdotera och hennes pojkvän C här en stund. Första gången jag träffade honom. En trevlig kille med humor. Lyckades fixa till ett par "bakelser" och kaffe. Tror det uppskattades. Jag uppskattade besöket i alla fall!! Mycket!!!

Och ikväll var granne B och jag ute på den sedvanliga kvällsrundan och skrattade och babblade strunt. Vad gjorde man utan sina hundpromenadgrannar?

Nu är klockan läggdags, men det är risigt med sovandet. Svårt att somna, vaknar stup i ett och har ett älendes älende med att somna om.
Tror verkligen att det krävs en längre period av otänkande här ;)... Hur fasen jag nu ska få till det????
Några förslag, någon????