Hade...

...skrivit ett lååångt blogginlägg. Som bara försvann i tomma intet. Vad som hände vete sjutton. Men antar att det var den där mänskliga faktorn (typ jag) som gjorde bort sig. Igen.

Men i korta drag;
 Åkte till Målilla i helgen.
Tillbringade fredagseftermiddagen med pappa. Han var trött och stundvis rätt förvirrad. Men blev glad när han såg Uffehunden. Och det var som vanligt ömsesidigt :)! Dom där två....
Visade sig att det har hänt en hel del som ingen har brytt sig om att meddela varken mig eller min syster. Bland annat ett läkarbesök. Pappa är ju inte så klar numera att han kan tala om själv vad som händer. Jag försökte prata med honom om det, men han mindes inte. (Jag hatar demens!!!) 
Vi hade trots allt en stund när han kunde minnas om somrarna han tillbringade hos sin mormor utanför Åseda. Såna stunder samlar jag på... Dom blir mer och mer sällsynta.

På seneftermiddagen åkte jag till "systeryster" L. Och fick som vanligt god mat. Och ost och vin till efterrätt. Massor av tjejprat och dessutom en ny liten bekantskap; 11 veckor gamla rottweilervalpen Selma. Sååååå söt!! Och busig. Efternamnet bör vara "Hulligan" ;)!
Lördagsförmiddagen gick åt till långfrukost och hundpromenad.

Sen blev det några timmar till med pappa. Han hade lyckats ramla på förmiddagen, men det verkar som om det hade gått "bra" trots allt.
Trodde att jag skulle komma iväg så att jag slapp köra i mörker, men det gick åt pipan med det. Hemfärden blev lite jobbig. Å andra sidan är Jönköping väldigt vackert på kvällen när man kommer uppifrån backen på 40;an. Och det gick ju bra. Även om jag var så trött så ögonen gick i kors innan jag kunde ställa ifrån mig lillsaaben.

Igår gjorde jag absolut så lite som möjligt. Min rygg och jag är helt ense om att några dagars vila efter detta är nog av nöden tvunget.

På fredag ska vi till gymmet. Jag och ryggen. Och E, som väl är. Hoppas det inte är alltför många friskusar där på eftermiddagen. Känner att jag kommer att göra bort mig på löpande band :)... Medger att jag är helt obegåvad när det gäller såna där mackapärer. Men E är ju med. I bästa fall är vi då två som ser ut som fån, hahaha... Vore ju skönt att inte vara ensam ;)!!