I måndags var jag på biblioteket och bytte ut mina böcker (kan till viss del förklara varför jag inte får något klokt ur händerna) och bilen var tyst. Var lite ängslig för att historien skulle upprepa sig (man vet ju aldrig). Har förklarat för den (bilen; Missilen) att den inte behöver ha separationsångest "matte kommer tillbaka" :-). Och för övrigt; inte sjutton går jag två mil för att komma hem (med en kasse böcker dessutom). Det borde till och med en gammal SAAB kunna räkna ut :-)!!! Ibland undrar jag om det är så klokt med alla dessa tekniska lösningar, som fjärrstyrningen av lås osv. Känns som om det bara blir mer och mer som kan krångla... Och hur vet man när man ska byta batterier i den "däringa" dosan? Rätt som det är kan jag väl inte öppna bilstackaren, och öppnar jag dörren med nyckel i låset går det inte att starta eländet. Startspärr, kallas det, har jag fått veta av folk som är insatta i bilmystifikationer. Och då står jag där, alldeles ensam flera mil från mitt lilla hem :-( ... Borde kanske lägga reservdosan i väskan, bara utifall att, och hoppas att den funkar.

Nu verkar det som om solen kikar fram lite, kan kanske skjuta upp alla måsten en stund till och passa på att gå en runda i skogen med Uffe Hund. Tror att det kan falla i god jord! Han är nog lite trött på sin matte just nu... Varför sitta vid datorn när man faktiskt kan (och borde) ägna sin tid åt en "stackars" hund?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir glad om du skriver en rad :-)!