Äntligen...

... är det lite "rimligare" temperatur ute! Jo, jag vet att man inte ska klaga på värmen när den äntligen kommer, men här i landet "lagom" vore det väl bra om det var lagom varmt? Vill inte bli alldeles genomsvett av att bara gå utanför dörren... Hundpromenaderna blir så korta, för det är inte bara jag som far illa av hettan. Och det är tråkigt, för att promenixa med herrarna hund är väldans rogivande (ibland i alla fall *S*) och trevligt.



Här är i alla fall en bild på Svantes nya bur... Kanske inte den tjusigaste på marknaden, men den är åtminstone hel i botten och "hänger ihop" ordentligt. Och jo, jag inser att Svante är väldigt gammal och förmodligen inte kommer att ha nytta av sin bur så himla länge, men jag känner också att det nog blir nya undulater efter Svante (även om han är världens finaste undulat!) för jag har lärt mig uppskatta sådana små odjur (äh, fåglar, menar jag, hi, hi)!




Sådana här godisar hittar vi i skogens djup, Uffe och jag! Jag brukar ta med grenar med hallon till fåglarna. Dom äter så dom är röda runt näbbarna, dom små dunbollarna! Det är roligt när det uppskattas att man "riskerar livet" bland brännässlorna för att dom ska få lite gott!!!




Detta något märkliga kort föreställer Uffes nos och min hand när vi hjälps åt för att UffeHund ska få "plocka" hallon. Han är alldeles galen i sådana bär! Men Nalle som brukar äta "allt" vill verkligen inte ha... Hans min var ganska obetalbar när jag försökte förklara att detta var godis :-)...

*************************************************************************************

Hade radion på i eftermiddags. På P1. Det var "Sommar"-programmet och Kd´s partiledare var värd... Han påstod sig ha velat jobba med politik för att han ville kämpa för allas lika värde... Hmmm. Hur rimmar det uttalandet med nedmonteringen av socialförsäkringarna och alla andra märkliga försämringar för dom som redan har det svårt? Jag må vara lite trög, men inte sjutton har alla i dagens Sverige lika värde?! Säger som pappa; jag orkar snart inte höra mer av dessa sk politikers skitsnack... Undrar om dom tror på vad dom hasplar ur sig själva???

*************************************************************************************

Imorgon blir sista tidiga morgonturen med sonen! Han jobbar till klockan tolv och sedan ska han knalla runt på stan och vänta på bussen från Göteborg. Kan tänka att det kommer att kännas segt; det är nämligen flickvännen som ska komma med denna buss :-).
Det blir spännande att få träffa S! Hon ska vara hos oss några dagar, hoppas bara att hon ska trivas här!
Så är det bara ett par veckor kvar av sommarlovet, sen är det praktik på Lidl igen för sonen...
På sätt och vis ska det bli riktigt skönt när allt blir "som vanligt" igen! Har haft en jäkla massa migrän nu när jag inte har kunnat inrätta mina dagar som jag brukar. Stress är inte bra för fibro-människor! Tur att jag har bra medicin och UffeHund! Ska bli spännande att se om Nalle kan lära sig se när migränen är på g! Man vet aldrig; under sker ju :-)!

Den som spar hon har....

... städningen kvar! Men igår tog denna stackars Uffematte tag i lakan och handdukar och diverse kläder som behövde bytas och tvättas och skurade golv (nåja, slabbade med vatten och såpa iallafall *S*)... Men å andra sidan var det så in i baljan varmt ute, så där stod vi inte ut med att vara, varken hundar eller matte...

Storstädningen av fågelburar var "ganska" intressant denna gång! I holken fanns det nämligen ett (för närvarande) okänt antal ägg... Men holken står på golvet i buren, så förutsättningarna är väl kanske inte dom bästa. Och dessutom är Kalle lite "avis" på äggen; Rosa bryr sig inte så där värst mycket om honom, så han för ett oherrans oväsen och slamrar med allt han kan komma på. Bland annat taket på holken... SUCK!!! Killar alltså :-)! Men en större bur är beställd och kommer troligen i början på nästa vecka. Då får väl i bästa fall herr Kalle lite annat att tänka på... Han är allt en riktig spelevink, den lille!!!






Och Svante mår bättre igen... Jag förstår inte hur den fågeln är skapt! Vilken överlevare!!! Jo, jag fattar väl också att det inte går hur länge som helst, men jag är glad för varje dag jag får med honom! Fast han är rätt snarstucken nu :-)! Hugger hej vilt om han tycker att jag stör (och det tycks jag göra för det mesta!)... Men samtidigt vill han ju så gärna att vi ska bry oss om och finnas där... Så vad sjutton gör ett eller annat litet hål i fingret? Han är verkligen mycket speciell, min Svante!




Och på "mitt" lilla körsbärsträd finns det faktiskt ett eller annat bär! Roligt, för det har inte varit så där värst mycket på det under dom här åtta åren jag har bott här... Och jag har faktiskt hunnit före fåglarna denna gången! Uppdelningen är helt klar! Dom tar det som finns längst upp och jag tar det lilla jag når utan stege (har höjdskräck, får svindel om jag går upp på kökspallen *S*)! En eller annan gren blir snöpligt avklippt och hängd i fåglarnas burar... Inte lätt att vara körsbärsträd här, inte!

Och ett klokord "på vägen";

Livet behöver inte vara perfekt för att vara underbart!!!

Ha det gott i värmen, "allahopa"!!!

IDAG....

...gör vi absolut så lite som möjligt! Hela familjen C inklusive zoo-et slappar i värmen:-)...

Ha en jättefin helg, alla!!!

Tisdag 22 juli

Idag skulle K-I ha fyllt femtiofyra år... Konstigt att veta att han är borta; han har ju liksom "alltid" funnits. Vi som skulle ha delat rum på ålderdomshemmet (om det nu finns sådana kvar???) och ägnat oss åt att vara allmänt "besvärliga" :-). "Lite" sur humor hade vi redan som ungdomar, kan jag konstatera :-)...
Kan bara säga att;
jag glömmer dig aldrig, K-I!

**********************************************************************************

Och här i Flårekulla kämpar Svante.... Han har nog fått en liten stroke till, kraken... Men han äter och dricker, även om maten får serveras på burgolvet... Igår var det inte mycket med honom, så jag var ganska övertygad om att han inte skulle finnas kvar idag på morgonen. Men vem sitter på sin pinne och tjoar och försöker se ut som om allt är helt ok, om inte lille Svante... Fast han blir fort trött och glider/ramlar ner på golvet igen... Förstår ju förnuftsmässigt att jag har fått ha honom länge och att han är gammal och troligen kommer att dö ifrån mig inom en ganska snar framtid, men jag är ju så fäst vid denna lite malätna, udda pippi... Och som vanligt hoppas jag på underverk!!!
Men som sonen så riktigt sa;"Svante är gammal och du måste ju vara tacksam för att han har varit med så länge som han har. En liten undulat kan ju inte leva för evigt".
Och så är det ju, men jag är självisk till tusen och vill ha kvar dom jag älskar, både människor och djur!

Borde en massa...

...men ingenting blir gjort... Fast jag har faktiskt klippt gräset, även om det satt långt in. Gick och väntade på att det skulle börja regna så jag skulle kunna skylla på det, men inte sjutton regnar det när man skulle behöva lite undanflykter...




Så här ser det ut i tvättstugan (på ett ungefär)...




Förra veckan vek jag och plockade ihop tvätten, men denna veckan är jag tillbaka på ruta ett, så att säga.




Istället för att göra såna där tråkiga "måsten" har jag varit och hittat en mycket skamfilad vinbärsbuske... Nästan synd att säga "buske" det är mer ett par grenar som står där och ser lite vilsna ut. Men pippisarna fick i alla fall lite röda vinbär.



Fast Nalle trodde nog att det växte vinbär nere i jorden, för han bökade runt som attan... Och när man är en liten Nalle och stökar i myllan blir man lite jordig om nosen :-)




När vi kom in la Nalle beslag på Uffes tuggben och satte iväg uppför trappen för att gömma det. Hoppas att det inte ligger i TV-stolen igen! Det gör så jäkla ont när man dimper ner på dom däringa tuggbenen. "Ner som en pannkaka och upp som en.... lätt ilsken matte", kanske :-)

*************************************************************************************

Imorgon kommer min syster och svåger på besök. Vi träffas sällan eftersom dom bor på Gotland. Det vill ju till lite planering om man ska åka till och från ön...
Men det ska bli roligt att träffas; det var ett tag sedan! Och löfte om lite extra gott till lunchen fick jag! Vägen till mattens hjärta, osv...

Hittade lite klokord i en tidning;

"Läsning är för själen vad motion är för kroppen"

Eftersom jag inte kan skryta med att jag motionerar så där jätteflitigt tröstar jag mig numera med att min lilla själ får en sjuttiojäklars massa motion :-)
Man får glädja sig åt det lilla!!!

Ha en riktigt trevlig helg, alla!!!

Igår...

... var jag och hälsade på mitt "barnbarn". Ja, hästen Humla, alltså...



Hon kom klivande och menade att dom där äpplena "mormor-matte" hade i påsen var väl till fröken Humla?! Allså smög hon fram till staketet och tog sitt äpple snabbt som sjutton för att dom andra två pållarna inte skulle få något. Har man en egen "mormor-matte" så har man. Då gäller det att vara om sig och kring sig och det är tillåtet att vara egoist när man inte träffar sin "mormor" så där himla ofta så det stör :-). Rolig är hon, min "barnbarn"-häst! Hon viftade med sin framhov och jag undrade så klart "vofför hon gjorde på dette viset", men det visade sig att fröken hade fått skor med gummisula på sina ömma framhovar... Klart att hon måste visa hur fin hon var (även om det tog en stund innan den tröga "mormorn" fattade galoppen :-))




Detta är Molle, Humlas bästis... Dom två bodde hos mig ett halvår innan den där tokiga uppfödaren hämtade Humla. Det blev läskigt tomt efter dom ska jag tala om! Usch, vad jag saknade mina kompisar! Desto roligare att träffa Molle igen! Han har växt på sig och blivit en mycket stilig "herr-häst"!




Och Oskar, som också bor hos A. En ny bekantskap, men en mycket snäll häst! Kanske något intensiv i sina försök att få extra klappar...




Molnigt var det igår - och idag också... Undrar var solen har tagit vägen? Den har kanske semester :-) ha,ha!




Visst har blåklockor en underbar färg? Dessa växer på vår "hundpromenad-väg". Tänk så mycket fint man ser när man är ute med lille Nalle :-) Han är så liten så jag har fått börja kika i gröngräset för att "hitta" min lille "skrutt"...

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Har varit och lämpat av sonen vid bussen idag. Han försvann till Trollhättan och S. Återkommer på söndag...
Jag tänkte passa på att städa av i skafferier och "plast-skåpet". Visst är det konstigt att det kan samlas så mycket bråte i skåp? Klonar sig plastburkar tro? Misstänker att det är en hel del som går direkt i skräptunnan... Jag har en förmåga att samla på mig saker som nog är bra att ha någon gång som aldrig blir av... Förmodligen ett arv efter min mamma! Hon var något av ekorre hon också! Och hade lika svårt för att slänga saker... Det syns i föräldrahemmet. Phu, säger jag! Pappa pratar om att vi måste gå igenom alltihop, men det känns oöverstigligt på något vis. Antar att min syster hoppas på att jag ska åka dit och ta itu med det och jag hoppas att hon ska fixa eländet :-)

Nu ska jag och mina vovvar ut på en sista kvällspromenad och sedan ska vi (jag) titta på (sova framför) TV en stund innan vi kojar... En kopp te skulle inte sitta fel heller. Och i morgon bitti slipper vi stressa upp klockan mitt i natten! Hurra!!!!

Så var det fredag igen...

... och idag har jag gjort det jag inte orkade igår... Torka golv är inte roligt. I all synnerhet inte när migränen dunkar i skallen. Jag blir så fruktansvärt gnölig och lättirriterad. Konstigt hur man reagerar :-)






Detta är mitt häst-"barnbarn" som äntligen har kommit till dottern för gott. Humla har blivit så illa behandlad av sin fd ägare, fel foder, ingen motion osv. Häststackaren har fång och den där riktiga busglimten hon brukade ha lyser med sin frånvaro. Men när hon inser att hon är med matte M igen kanske både glimten och utseendet kommer igen. M har haft Humla "på foder" i många år tills uppfödaren fick för sig att han skulle ha ett föl efter henne. Men att ta föl på en elva år gammal häst som inte har fått någon avkomma tidigare är väl inte så där värst genomtänkt... Och nu är hon äntligen tillbaka, vår lilla älsklingshäst!



Överraskningar kan man få när man städar fågelburar! Bara kolla vad Rosa har lyckats med! Sicken en va?!



Så här dimmigt och trolskt var det i torsdags morse när jag körde sonen till bussen... Allting ser så mystiskt ut när det är dimma; till och med solen gömde sig i molnen och såg så där lite allmänt diffus ut.




Och när det regnar är det smart att göra som lille Hubert! Man skaffar sig ett alldeles eget vattenavvisande "tält". Nog undrade jag först var för någonstans kissen fanns när han "jammade" och ville ha lite uppmärksamhet... Han är inte dum, min lille "bebis-katt"! (Tur att han inte kan läsa; annars hade jag nog fått mig en skopa ovett. Han är ju hela tre år och ingen bebis alls!*S*)

Det blir lite glest mellan blogginläggen nu. Har en förskräcklig massa migrän. Storkonsument av zomig rapimelt är jag! Antar att fibron och ryggen tycker att det är ganska onödigt att kliva upp klockan nästan mitt i natten och ränna med hundar och köra bil... Trodde väl aldrig att det skulle bli så här jobbigt att skjutsa och hämta sonen, men nu är det som det är, så det är bara att hänga i! Han är ju helt överlycklig för att ha fått ett sommarjobb, så det måste gå!
Och vi ska klara av det, både gammal och ung, tralalaa :-) Men nog önskar jag att jag hade någon annan att lasta över ansvaret på emellanåt!

Detta inlägg är "snott"...

... från någonstans... Har ju som bekant teflonminne i vanliga fall, och nu med "alla" tider som ska passas och "måsten" som måste göras är det värre än vanligt! Men denna texten är så bra! Och värd att tänka på!!!





När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det. Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt ?ja?.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade. Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.

Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv. Småstenarna representerar andra saker som betyder något, som hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat - småsakerna.

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig. Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om golfbollarna först - sakerna som verkligen betyder något.

Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar. Professorn log och sade, jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.


Tack alla mina vänner (ingen nämnd ingen glömd) för att ni finns! Tänk vad livet vore trist utan er!!!

Aldrig mer...

... Knalleland i Borås när det är bortåt trettio grader varmt! Fast jag säger visst aldrig mer varje gång (dvs kanske fem *S*) jag har varit där. Det är lite rörigt, det stället, tycker jag. Jag har ingen aning om var bilen står, var jag har varit, var jag bör ha varit, osv... Tur att det inte är jag som är chaufför på dessa utflykter! Blir tillräckligt stressad av att åka med!!!

Men jag beundrar min bästa vän L! Hon gav sig in i röran med hästtransport (utan häst; att användas för att frakta en styck inköpt säng med sängbord), och backade och grejade. Jag hade banne mig inte fixat den turen med bara Missilen!
Inköpte i alla fall en "tjosseflöjs" att använda på vår vilda vattenslang så att den förhoppningsvis blir något "tamare"... Man kan tydligen få vattnet att sprutta iväg i lite mer "bestämd form" med denna lilla greja. Så hela tjugo kronor la jag ut i det berömda Knalleland, ha,ha! Och inte hittade vi Catalog heller... Fast det var så varmt så letandet var väl inte precis så där intensivt...

Väl "hemma" i Ulricehamn väntade Missilen och sonen på mamman/matten. Inser att det här med AC är rätt OK. Trodde inte att det skulle göra sån skillnad som det faktiskt gör... Bilen var varm som en bakugn när vi startade, men vi kom bara en bit ifrån centrum innan det blev svalare i bilen. Så stannade vi i Timmele vid "vår" lilla ICA-butik och inhandlade det nödvändigaste (glass!!! bl.a) innan vi for hem till vårt lilla hem och våra stackars hundar.
Dom fick vara alldeles ensamma i hela fem timmar... Usch, vilken eländes matte dom har, krakarna!!! Men jag hade vett att skämmas (lite) och be om ursäkt och till och med fjäska lite, så det så!!! Och vid närmare eftertanke har dom nog haft det betydligt bättre hemma i ett svalt hus än vad vi hade det i en varm bil och ännu varmare, hemsk, inglasad gångbro... Och jo, det fanns hiss "för handikappade och folk med barnvagnar". I ena änden av bron satt den fast mitt i någonstans och i andra änden var det någon som hade använt hissen till toalett... Bläää! Att folk bara kan få för sig sånt???!!! Så denna Uffematte har klättrat i trappor också. Och har bestämt sig för att aldrig mer Knalleland (till nästa gång någon frågar om jag hänger med, ha,ha!)!