Igår...

... var jag och hälsade på mitt "barnbarn". Ja, hästen Humla, alltså...



Hon kom klivande och menade att dom där äpplena "mormor-matte" hade i påsen var väl till fröken Humla?! Allså smög hon fram till staketet och tog sitt äpple snabbt som sjutton för att dom andra två pållarna inte skulle få något. Har man en egen "mormor-matte" så har man. Då gäller det att vara om sig och kring sig och det är tillåtet att vara egoist när man inte träffar sin "mormor" så där himla ofta så det stör :-). Rolig är hon, min "barnbarn"-häst! Hon viftade med sin framhov och jag undrade så klart "vofför hon gjorde på dette viset", men det visade sig att fröken hade fått skor med gummisula på sina ömma framhovar... Klart att hon måste visa hur fin hon var (även om det tog en stund innan den tröga "mormorn" fattade galoppen :-))




Detta är Molle, Humlas bästis... Dom två bodde hos mig ett halvår innan den där tokiga uppfödaren hämtade Humla. Det blev läskigt tomt efter dom ska jag tala om! Usch, vad jag saknade mina kompisar! Desto roligare att träffa Molle igen! Han har växt på sig och blivit en mycket stilig "herr-häst"!




Och Oskar, som också bor hos A. En ny bekantskap, men en mycket snäll häst! Kanske något intensiv i sina försök att få extra klappar...




Molnigt var det igår - och idag också... Undrar var solen har tagit vägen? Den har kanske semester :-) ha,ha!




Visst har blåklockor en underbar färg? Dessa växer på vår "hundpromenad-väg". Tänk så mycket fint man ser när man är ute med lille Nalle :-) Han är så liten så jag har fått börja kika i gröngräset för att "hitta" min lille "skrutt"...

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Har varit och lämpat av sonen vid bussen idag. Han försvann till Trollhättan och S. Återkommer på söndag...
Jag tänkte passa på att städa av i skafferier och "plast-skåpet". Visst är det konstigt att det kan samlas så mycket bråte i skåp? Klonar sig plastburkar tro? Misstänker att det är en hel del som går direkt i skräptunnan... Jag har en förmåga att samla på mig saker som nog är bra att ha någon gång som aldrig blir av... Förmodligen ett arv efter min mamma! Hon var något av ekorre hon också! Och hade lika svårt för att slänga saker... Det syns i föräldrahemmet. Phu, säger jag! Pappa pratar om att vi måste gå igenom alltihop, men det känns oöverstigligt på något vis. Antar att min syster hoppas på att jag ska åka dit och ta itu med det och jag hoppas att hon ska fixa eländet :-)

Nu ska jag och mina vovvar ut på en sista kvällspromenad och sedan ska vi (jag) titta på (sova framför) TV en stund innan vi kojar... En kopp te skulle inte sitta fel heller. Och i morgon bitti slipper vi stressa upp klockan mitt i natten! Hurra!!!!