Idag skulle K-I ha fyllt femtiofyra år... Konstigt att veta att han är borta; han har ju liksom "alltid" funnits. Vi som skulle ha delat rum på ålderdomshemmet (om det nu finns sådana kvar???) och ägnat oss åt att vara allmänt "besvärliga" :-). "Lite" sur humor hade vi redan som ungdomar, kan jag konstatera :-)...
Kan bara säga att;
jag glömmer dig aldrig, K-I!
**********************************************************************************
Och här i Flårekulla kämpar Svante.... Han har nog fått en liten stroke till, kraken... Men han äter och dricker, även om maten får serveras på burgolvet... Igår var det inte mycket med honom, så jag var ganska övertygad om att han inte skulle finnas kvar idag på morgonen. Men vem sitter på sin pinne och tjoar och försöker se ut som om allt är helt ok, om inte lille Svante... Fast han blir fort trött och glider/ramlar ner på golvet igen... Förstår ju förnuftsmässigt att jag har fått ha honom länge och att han är gammal och troligen kommer att dö ifrån mig inom en ganska snar framtid, men jag är ju så fäst vid denna lite malätna, udda pippi... Och som vanligt hoppas jag på underverk!!!
Men som sonen så riktigt sa;"Svante är gammal och du måste ju vara tacksam för att han har varit med så länge som han har. En liten undulat kan ju inte leva för evigt".
Och så är det ju, men jag är självisk till tusen och vill ha kvar dom jag älskar, både människor och djur!
Inlägg
Lite deppigt inlägg idag, men det är ju så ibland! Hälsa alla fyrbenta vänner!
SvaraRaderausss...inte dö nu, Svante när du fått ny bur och allt!
SvaraRaderaDet kanske "blev för mycket" för honom, kraken...man KAN dö av glädje och snabba förändringar..
Ja, du! Tyvärr får du nog förbereda dej på vad som komma skall.
Grattis förresten...en dag sent!
Hoppas på att "Skrutten" klarar sej ett tag till, men någon gång måste det ju hända...
Massa kramar till dej & djuren!
//Jenny
minigrisen o jenny; Jo, igår var jag allt lite "under isen"... Men än tjoar lille Svante i köket, även om det inte låter lika energiskt som vanligt.
SvaraRaderaTack för "grattis-et"! Hade lyckats glömma (som vanligt) men min "fd faster" är en fena på att hålla reda på saker och ting, så hon ringde och påminde mig... Lite retligt, för det var hennes dag i söndags... Pinsamt!!!
Idag ska här (eventuellt) bakas, för nästa vecka kommer sonens nya flickvän hit några dagar... Måste lära mig lite om laktosintollerans... Finns det snabbkurser någonstans :-)?
Kramar till er!
Lugn å fin!
SvaraRaderaDet finns både laktosfritt margarin, mjölk, grädde, cremefraiche, gräddfil...osv...
Sen e det bara att läsa på förpackningarna som är "färdiga".
Godis och kakor kan vara fällor....
Annars är det en "baggis"...mycket lättare än "glutenintolerans" i alla fall!
Glass, förresten...kan också vara lurigt!
Kram på sej i sommarhettan!
Hälsa alla djur och odjur...Haha!
//Jenny
Det är alltid så jobbigt när djuren blir sjuka och inte orkar vara kvar hos oss längre.
SvaraRaderaKram på dig!
Om du älskar någon,släpp taget om dem då visar du att du älskar dem
SvaraRaderaVisst ska man "släppa taget" om dom man älskar, men saknaden finns där ändå... Och det tror jag inte att man kan "komma undan".
SvaraRaderaSå länge man minns dom som är borta, finns dom ju kvar på något vis...
Man måste nog tillåta sig att vara ledsen och sakna emellanåt; jag tror att det gör livet ännu mer innehållsrikt. Jag uppskattar det jag har och gläds åt de minnen jag har av dom som är borta; även om jag helst vill ha dom nära!