Oj, oj oj!

Bara kolla vad jag har fått av Widénskan! Här bara drösar awarderna in!!! Och mallig som attan blir jag; och GLAD!!!



Det känns verkligen stort att det finns folk som läser vad man klottrar ihop och som dessutom (märkligt nog!) uppskattar det!
Det trodde jag väl aldrig när jag började med denna sysselsättning; är riktigt rörd (snyfsar lite)...

Nu är det ju lite "regler" förknippade med denna utmärkelse; man ska skicka vidare till sju bloggar för att uppmuntra andra bloggare.

Men jag känner att jag har lite svårt att bestämma mig; så jag "fuskar" och skickar vidare till ALLAHOPA!!! Det finns så många duktiga och finurliga bloggare och så många jag hoppar in till via andra sidor och läser med stor behållning, så ta åt er alla!!!

Nu ska jag försöka fixa iordning efter nattens härjningar... Ja, det är inte jag som har härjat (faktiskt,!!!)... Men jag satt allt uppe till klockan var nästan ett och - hör och häpna - fixade och (hmmmm?) "skapade" ett litet kort till min dotter... Är uppenbarligen ingen större stjärna (kolla på Sandys blogg om ni vill se riktiga konstverk!!!) men det var kul och jag glömde tiden fullständigt...


Ok! Kanske lite taffligt, men jag fick "blodad tand"; det var ju riktigt kul... Måste försöka göra något till pappan på fars/morfars/morfarhusses dag... Frågan är väl om han uppskattar det; han är nämligen väldigt duktig på att måla och jag har flera verk av honom här hemma. Älskar dom; särskilt tavlan med "mitt" hus i Svensmåla! Och dom med Ölandsmotiv och den med "Visböle by" (ligger utanför Vena i Hultsfreds kommun)... Är väldigt stolt över min pappas skaparförmåga; han är jätteduktig!!!

Nä, nu är det dags att ta itu med det som ska göras; hundarna vill ut snarast! Snö är kul! (Tycker dom som slipper skotta och köra bil i halka och...)

Ha en fin fredag, alla!!!

Höstlovet...

... är snart slut, och tur är väl det...
Jag har kommit helt "ur takt"; sitter uppe halva nätterna och är "sketa-trött" på dagarna. För inte sjutton tar Selma någon hänsyn till mattens nya kvällsvanor. Hon hoppar på sovrumsdörren vid sex-tiden varenda morgon. Höstlov eller inte, upp ska tanten!
Kattbarnen hejar på, för dom är hungriga - alltid! Undrar hur mycket mat det kan få rum i ett litet kattbarn? Funderar på att ösa upp en himla massa mat och kolla hur mycket dom äter egentligen, men risken är väl överhängande att dom helt enkelt spricker... Huuuu! Och det vill jag ju inte! Tror inte att det är så roligt att ha spruckna kattbebisar; dom är för övrigt så jättesöta som dom är.

Idag har sonen, sonens flickvän och denna stackars trötta matte gjort en utfärd till staden. Ulricehamn närmare bestämt. Uträttat ärenden på apoteket och kom faktiskt ihåg att knalla in och köpa te på ett litet kafé på gågatan. Har nämligen blivit beroende av "Gute-te" och det är min systers fel! Så det så!!! Hon hade för många herrans år sedan med sig en påse sådant te när hon kom på besök och det är bara så gott! Fast helst ska det vara inköpt på Kränku i Visby, men man kan ju inte få allt :-)!
Varför det smakar godare när det är inhandlat där vete sjutton, men så är det bara!



Denna bilden har jag hittat på nätet...

...för när det började snöa här var det beckmörkt ute...

Kan säga att det blev en rätt livad hundpromenad i kväll :-)! Uffe älskar snö och att det bara var lite, lite puder på backen gjorde absolut ingenting. Det gick jättebra att busa runt i alla fall. Insåg redan när jag kikade ut innan vi skulle gå att det var lika bra att släppa den tokstollen, för annars hade jag nog farit som en vante efter honom. Trots alla kilon jag kan bromsa med ;-)!

Och så har Huga förärat mig awarden jag gav henne igår, så jag ger den till henne en gång till ;-)! Vi får väl skicka den fram och tillbaka några gånger, hi ,hi!

Och eftersom jag tycker att det är så många som är värda en sådan så från mig till

ALLA SNÄLLA GULLIGA RARA BLOGGARE;

NI BERIKAR MITT LIV MED ERA ROLIGA, INTRESSANTA OCH LÄRORIKA TEXTER!

Ingen nämnd och ingen glömd!!!

Nu ska jag försöka gå och natta mig, för inte sjutton kommer Selma att vara mer tystlåten imorgonbitti, inte!
Jäkla katt!!!

Kolla bara på...

...mattens hjärtegryn! Lille M-ett söker sig till dom stora katterna och vill väldigt gärna "leka" med dom (helst när dom sover, ha, ha)!



Och så fick jag en sån här fin award idag...


... av Lallis!!! Oj, så glad jag blev!!! Tänk att hon tycker att jag ska ha en sån, jag är så himla imponerad av hennes blogg. Läser och läser och skrattar gott! Hon skriver så jäkla bra den tjejen och hennes funderingar är minst sagt finurliga... Man får lite fart på hjärnverksamheten när man har besökt den bloggen! Och det skadar inte!!! Inte mig i alla fall, skulle snarare tro att det är en nödvändighet för att jag inte ska bli helt förstockad här i skogens djup :-)!

Det står att man ska välja ut sju stycken att skicka vidare till... Inte helt lätt men;

1. Huga - som jag verkligen uppskattar... (och avundas både trappa och utsikt från matplatsen ;-)!)

2. Jenny - du söstra mi; tänk så mycket djur-rikare mitt liv har blivit tack vare dig ;-)! Och tänk så mycket det betyder att kunna ringa och prata bort en stund !!!

3.Jenny 2 (:-)) - för att Gunnar och Gullan kommer från denna djurälskande tjej!

4. Sandy - för att du är du! Världens sötaste "sösterdoter"!!!

5. Sickan - en så trevlig bloggkompis som jag känner att jag har en hel del gemensamt med!

6. Anna (minigrisen) - en bloggande "granne" som alltid lämnar så himla snälla kommentarer!

7. Mammamia - som visserligen inte bloggar så flitigt numera (så fick jag in den, he, he), men som är en av mina närmaste, goaste vänner... Tänk att det är bortåt femton år sedan vi träffades... Hjälp, så fort tiden går!!!


Ni som skickar vidare utmärkelserna ska länka till den ni fått den av, skicka till 5-7 andra och länka dom och sist lämna en kommentar i deras blogg...


Och denna lilla blomma skickar jag till Lallis och alla andra goa bloggvänner!!! Vidhåller min åsikt att livet har blivit mycket rikare genom detta bloggande! Man läser och blir berörd, glad, ledsen, arg... Och lär sig en himla massa på kuppen! Och det är bra!!!

Varsågod, Lallis ;-)!

Suddig bild, men det står faktiskt "Krumelurpiller" på asken!!!

Kramen till dig Lallis!!!

Jag vill gärna dela med mig...

...av en text som finns i en liten bok av Rainer Haak som är präst och bor i Hamburg. Han anordnar kurser och föreläser i livsåskådningsfrågor.
Denna lilla bok ingår i en serie som kallas "Vägvisare" och den heter "Hoppet är en gåva".

Det finns människor som gör livet värt att leva här på jorden, människor som inte går att köpa eller muta utan som uppskattar andra människor mer än stora vinster eller egna framgångar. Det finns människor som förblir sina ideal trogna, även om dessa går stick i stäv med den allmänna meningen, människor som lyssnar till samvetet och inte vänder kappan efter vinden, som inte slår dövörat till för ropen från de hungrande och förföljda. Det finns människor som ställer upp, som står i kärlekens tjänst.
Så länge de finns kan världen hoppas, kan jag hoppas. Jag ville så gärna smittas av deras kärlek.

Är det inte vackert?!

Jag är kanske lite barnslig och naiv, men denna texten griper tag i mig...

Och det vete sjutton om det inte är värt att kallas naiv bara för att få ha den känslan ;-)!

Det är så svårt att sova...

... när man har "dåligt samvete" för sin stackars Hubert...

Så här sitter matten "miss i nassen" och håller Hubert sällskap... Ja, han ville verkligen inte vara instängd i hallen och han vill verkligen inte vara "emsam", för det är ju faktiskt ganska synd om lille Hubbe.
I och för sig tycker jag nog att han ser oförskämt pigg ut så här dags på dygnet... Och hade jag gett fasen i att öppna dörren till hallen, så hade han nog lugnt och stillsamt väntat till en lite rimligare "gå-upp-tid".

Så i vanlig ordning är allt som händer mattens fel!
Fast OK! Denna gången tar jag på mig skulden! Jag behövde ju inte stiga upp, kunde ha nöjt mig med att ta "nöd-boken" och brillorna och ett par extra kuddar och legat kvar i sängvärmen och läst mig igenom vakenperioden... Som jag brukar göra... Men i vanliga fall har jag ju inte min stackars katt instängd i lilla hallen och måendes förmodat skitdåligt. Fast det där är nog mina fantasier, för han är som sagt väldans piggelin och mest sällskapssjuk, tror jag.

Så nu lär det bli "bekymmer" om matten skulle få för sig att gå och lägga sig igen; för då blir ju Hubert alldeles ensam med "bara" kattkamraterna som sällskap. Och dom är inget kul alls så här dags... Herman snarkar i soffan, Nittra i "kattfåtöljen" och Lukas ligger och gonar på frysen, syster Selma är nog ute på vift och Hugo nannar på en stol i köket. Kattastrofen och M-ett och Mjauritz sussar i vardagsrummet nere och är alldeles instängda där eftersom kattluckan är tillgänglig om nätterna för dom som har springbehov. I stort sett är det Hubert och matten som är vakna... M och S sover, hundarna sover... Ja, Selma är med all säkerhet vaken, men dels är hon ute och dels är väl inte syskonkärleken så där överhängande jättebra...

Och knallar matten in i sovrummet så blir ju Hubbe alldeles ensam igen... Så nu överväger jag om TV-stolen och en filt duger som säng resten av natten...
Om Hubert är bortskämd??? Nej, det tror jag nog inte, bara så där lite till husbehov ;-)!
Ska uppsöka en filt och fixa iordning nåt slags nattläger... Undras om det finns något kul på TV att sova till? Måste undersökas...

Natti, natti (hoppas jag!!!) För ett par timmar i alla fall!

Veterinärbesök och "full" Hubert

Det är illa när man heter Hubert och får för sig att puckla på sina kattkamrater så att det ligger tussar i hela huset och matten får dra fram dammsugaren klockan tidigt en söndagsmorgon... Kanske i all synnerhet när man är en han-katt... Risken att man då blir en groggy "det-katt" är överhängande.


"Aj, aj, aj! Vad sjutton hade den däringa veterinären i sprutan egentligen??? Alldeles snurrig är jag och ont i lilla huvet har jag.... Och att matten lät fan-skapet göra så med mig?!"


Nog syns det att stackars Hubert mår pest? Men eftersom han började bli riktigt han-kattig kändes det som enda utvägen... Fast roligt var det inte! Tycker alltid att det är knepigt när man söver djuren... Men nu vet jag att "lille" Hubert väger fyra kilo (och det är säkert jättebra att veta :-)!). Ingår under rubriken "värdelöst vetande", för om det blir tal om fler besök hos "farbror veterinären" kommer nog inte den vikten att gälla längre... Har ju sett på dom andra "det-katterna" att dom går upp en del i vikt efter ett sånt här ingrepp. Fast man kan ju fråga sig varför, för dom har ju inte fått mer mat och inte varit så där värst mycket slöare heller... Ja, ja! Det hör väl till avdelningen " livets mysterier" ;-)!


Och i mars är det dessa två som ska bli lika "illa" behandlade... Men det tänker jag inte oroa mig för riktigt än... Börjar fundera framåt januari eller så. Så att jag hinner bli riktigt hispig och måla fan på väggen i vanlig ordning.

Så egentligen var det nog tur att veterinär J hade tid idag... Hann ju inte hetsa upp mig särskilt mycket på dom futtiga fem timmarna jag hade på mig att trissa upp stämningen här...
Hubert var för övrigt himla duktig i bilen... Vi "pratade" lite emellanåt, men han var väldigt lugn och tyst med tanke på att han inte har åkt bil sedan jag hämtade honom i Kinnared för fyra år sedan... Fyra år!!! Tänk vad tiden går!

Och så hittade jag lite klokord som jag helt klart borde tänka mer på;

Bär bara ett bekymmer i taget.
Somliga människor bär tre -
bekymmer de har haft,
bekymmer de har nu
och bekymmer de ska få...

sagt av Inger Nellie citat från "Kvicka kvinnors kluriga klokord"

Den som spar hon har städningen kvar...

Söndag/ städdag.. Jo, nog vet jag att det är "fel dag" men ibland blir det inte riktigt som jag har tänkt med allt. Egentligen inträffar det sällan att det blir som jag har tänkt. Ofta undrar jag vem som tänker åt mig... För inte är det jag som funderar ut nåt så galet som att jag ska städa på en söndag när regnet öser ner??? Jag menar; så illa kan det väl inte vara?!

Men idag kommer lilla S och ska stanna en vecka, och det ska bli kul... Hoppas att jag klarar laktosfria kosten denna gången oxå... Ett par dagar funkar bra, men en vecka blir nog liiite knivigare... För som bekant är mitt minne bra; men kort!

Nu ska här sättas igång!

(Jag älskar att städa, jag älskar att städa, jag älskar att städa..... näää, jag gick inte på det denna gången heller ;-)!)

Utmanad!!!

Jag har blivit utmanad av "Lessontok"

Här nedan hittar ni reglerna.Reglerna är följande:

* Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.

* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.

* Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.

* Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg

Men sju saker?! Oj, oj!!!

1. Jag är nog lite hemlig av mig, he ,he

2. Är barnsligt förtjust i choklad...

3. Har ena fruktansvärt fasta rutiner kring mitt frukostätande.

4. AVSKYR bruna bönor och ärtsoppa!

5."Kanske" ingen nyhet, men är galen i djur :-)!

6. Ville en gång i tiden bli arkitekt... Hus är en annan svaghet!

7. Drömmer fortfarande om att hitta "den rätte" (trots alla misstag).
Hoppet är nog det sista som lämnar en....
Trots att åldern tar ut sin rätt emellanåt (fast bara ibland ;-)!)

Jag utmanar;

Caroline ; Huga ; Lallis ; Maria ; Minigrisen ; Sickan och Widenskan

Mycket nöje!!!

Något bekant över situationerna ;-)???

Ibland läser man tidningen (åtminstone serierna) med stor förtjusning...

(Och, hmmm, viss igenkänningsfaktor, he, he!)

Igårkväll....

... upptäckte jag att jag har en viss förståelse för dom som sitter och "zappar" mellan kanalerna. Hittade ingenting som jag tyckte var roligt (var kanske lite butter eller nåt?). Men på 24 var det en repris på "Svensson" (eller vad det heter). Och precis när jag lyckades flippra mig dit får jag höra; "Har man ett problem, ska man skjuta det framför sig. Är man riktigt skicklig kommer man aldrig ifatt det".
Jisses, vad jag skrattade!!! Kom "osökt" att tänka på räkningarna som jag tänker "ligga på" (ja, inte så där bokstavligt som Huga föreslog, men ändå)... Visst är det konstigt att man får höra sånt precis när man behöver det?!
För övrigt har den värsta paniken lagt sig (för denna gången)! Pappa bidrar med lite matpengar och, som sagt, en del räkningar får faktiskt ligga till nästa månad...


På eftermiddagen igår kom kattbarnen upp och lekte med hundarnas leksaker ett tag. Uffe blängde lite, men Nalle går ju i försvarsställning så fort någon närmar sig bebisarna, så till och med Uffe gav upp... Och dom hade jättekul med ben och bollar. Konstigt nog blev det inte lika mycket i korgen när jag skulle plocka iordning... Undrar om dom små ligisterna äter hundleksaker??? Och OM dom gör det; kan det verkligen vara nyttigt???


Uffe ligger på soffan och försöker se snäll och medgörlig ut... Han försökte nämligen dra min arm ur led när vi var ute i förmiddags. Milda makter, vad ont det gjorde! Och så arg jag blev! DET trodde varken Uffe eller jag att jag kunde bli, så vi var rätt "dämpade" på hemvägen :-)!
Nu har jag försökt förklara att om han gör om detta en gång till idag får han banne mig bo i tvättstugan inatt... (OK, tomma hot!) Fast han verkar rätt fredlig nu... Och att han drog iväg berodde säkert på någon hare eller så... Han är riktigt duktig på att gå i koppel numera!


Och lille Nalle menar att; "Skyll inte på mig, jag drar ju för sjutton bakåt, jag!" .Och det är ju alldeles sant... Han knallar i sina egna funderingar cirka åtta meter bakom mig, den lille falukorven :-)!


Bakom gardinen i TV-rummet hittade jag den här lille spjuvern :-). Hugo är helt "outstanding"! Vilken cool kisse!!! Och "pratsen"! Han kommer på mornarna och säger (alldeles tydligt); "Heeej"...
Mina katter är fantastiska!!! Allahopa! Var och en på sitt sätt (ja, det gäller hundar och fåglar oxå! Självklart!!!).

ur "Kloka kvinnors kluriga klokord";

"Om du vill ha den bekvämaste platsen i huset, flytta på hunden"

Med tanke på var mina hundar låg när jag tog bilderna idag utgår jag ifrån att det ligger något i detta ;-)!

Detta med pengar...

... gör mig hispig! Jag vet att det inte är "fint" att prata om sådant, men jag vet ju också att det är många som har det jobbigt med ekonomin nu. Och jag tänker ta mig fasen inte skämmas för att jag har det som jag har det... Inte hade jag tänkt att jag skulle få så pass ont så att det blev till sjukpension.



Jag som var så stark, höll på med hästar, mockade och donade... Och inte några små pållar heller, utan stora ardennerhästar (bland andra Abbenda; ardennerhästarnas "rolls roys", mallig? inte då ;-)!)
Jobbade halvtid, städade och putsade fönster när jag kom hem och orkade ändå leka med barnen (dom två jag hann få innan ryggen "slog till")...

Självklart hade jag velat fortsätta arbeta och förmodligen då jobbat heltid när barnen blev större och då följdaktligen fått en något högre lön... Men en pension grundad på en halvtid blir ju liksom ingenting. Och ingen möjlighet att höja inkomsten... Känns allt liiite orättvist!

För övrigt VET jag att dom som har betydligt högre inkomst än jag har det jättesvårt att få det att "gå ihop"... Fast det är INTE kul att behöva ha ont i magen varje månad när räkningarna ska betalas. Och att behöva "gå med hatten" varenda månad... Inget kul alls!!!

He, he, man kanske skulle satsa på den där annonsen ändå... Med "vissa" omformuleringar för säkerhets skull...
Men att någon skulle visa intresse för en sån här enveten, stollig matte är väl inte "te å tänke si"... Och lika bra är väl det! Konkurrensen om mattens uppmärksamhet är stor ändå!

Det är inte lätt att vara populär ;-)!!!

(bilderna är hämtade från nätet)

Pensionsdax...

...och dags att lära sig att koka soppa på en spik... Räknar och räknar, men hur jag räknar får jag det till att det blir ganska exakt 17:50 kvar till mat denna månaden. Undrar varför bilskatten och TV-licensen ska envisas med att komma samma månad??? Ovanligt fånigt tycker jag! Och visst; jag visste om detta, men med mina minimala inkomster finns det liksom inget att lägga undan... Och mat måste vi ju ha. I alla fall sonen. Mamman i huset skulle nog må bra av att "hålla igen" en aning...



I detta läget överväger jag nästan (OBS! nästan!) att försöka sätta in en kontaktannons... " Ensam lätt galen rund tant med ett helt zoo önskar någon att dela räkningarna med. Ja, MINA räkningar alltså... DINA får du ta hand om själv..."
Massor med svar skulle jag få - inte... Fast jag vet ju att jag inte skulle få för mig att ge mig in i ett förhållande på sådana premisser... Kanske inte på några premisser för övrigt... Om jag tänker efter...



Jag trivs nog oförskämt bra med att vara "ensamma mamman/matten". Fast snart blir det "bara" matten... Sonen har varit på arbetsförmedlingen idag igen...
Undrar om man kan hoppa omkring som en galning och slita sitt hår och vråla "smulor" utan son i huset? Äsch; som jag bor är det ingen som hör mig (på vardagarna i alla fall) så jag gör väl som jag vill... Får väl vråla kattmat alternativt fågelfrön istället ;-). Efter vovvarna blir det inget att vråla för, dom är alldeles för glupska!



Fast "hemlige Hubert" har ett specialställe för sitt torrfoder :-)...Det är därför han ser så full i sjutton ut. Så honom kan jag inte gräla på för att det ligger torrfoder på golvet. För inte fasen får jag rum att promenera omkring bakom fåtöljen inte :-)!!!

Tilbaka till allvaret! Ska gå igenom räkningarna igen och se vilka jag möjligen kan "ligga på" ett tag... Ja, inte bokstavligt förstås, men jag kan ju kanske lägga dom åt sidan i alla fall. Till nästa månad... Och så börjar vi om då... SUCK!!!

Man funderar så bra...

... medan man bakar... Åtminstone om man bakar matbröd. Det är inte så där kinkigt med mått och så utan här i huset "tager vi vad vi haver" och geggar ihop alltsammans. För det mesta går det att äta :-)! Idag blev det lite märkliga mjölblandningar och valnötskärnor och pumpafrö... Vallmofrö och solrosfrö som "garnering". Hoppas bara att det blev någorlunda bra, för imorgon kommer "stor-M" och svärdottern och hälsar på. Om det är mig eller kattbarnen dom vill träffa kanske det är bäst att inte fråga. Risken är väl att man blir bittert besviken, ha, ha!



Tänkte bland annat på att det inte vore fel att ha ett badkar... Varför det kom upp??? Jo, det är kallt idag och ryggen värker och jag VILL bada; varmt och länge!!!

Så OM jag någon gång hittar ett hus som ligger på ett ställe där jag kan ha mina tokiga djur utan att vara livrädd för att släppa ut dom så ska det förbaske mig finnas ett badkar i huset!!! OCH vedspis!!! Jo, nog har jag fodringar, alltid ;-)! Det vore inte fel om det fanns möjlighet att ha höns oxå... Hmmm, om jag funderar lite till får jag nog se mig om efter en större herrgård eller så... Kommer på mer och mer som jag bara måste ha...
Fast egentligen är jag rätt nöjd med detta. Läget kan inte bli bättre ur djursynpunkt. Att jag gärna hade velat ha ett lite mindre tungrott hus är ju en annan femma... Och så ett badkar förstås, ha, ha!!!

Och idag har ju dotterns ena kisse Lukas namnsdag, minsann! Det får väl bli en liten extra godsak till bara "lille" kisen... Han ligger här och blänger och känner sig nog bortglömd... Komma på att han har namndag så här dags på dygnet! Illa!!!

Men som Lill Lindfors lär ha sagt;

Det blir som det blir
men inte alltid som jag tänkt.

Tänka sig...

... att det blev liiiite gjort idag, trots att migränen låg på lur imorse...
Har städat (lite) och när vi, UffeHund och Nalle och jag, var och hämtade posten (räkningar, bläää. Finns det verkligen ingen annan postlåda som lämpar sig bättre för sånt???), utförde vi en räddingsbragd minsann! Vi räddade nämligen granne K´s fina äpplen från att bli fågelmat. Stackars fåglar! Men äpplena får väl bli mat för matte eller äppelpaj eller... "Ingrid Marie" är det, och dom är goooda. (Och jag har fått lov att palla, så det så!)



Denna "skylt" ska pryda vår ytterdörr... Dom har växt på sig, M-ett och M(j)auritz!!! Och är ganska så äventyrslystna! Men jag tycker nog att dom är lite för små för att få vara ute och springa på egen tass än... Hönsmatte??? Vem???





Bara kolla så fiiina vi är!!!
Helt underbara, men som sagt, ganska så äventyrsbenägna... Mauritz var i trappan och härjade igår. Kan säga att det "small" duktigt när herrn ramlade ner. Matten höll på att ramla efter i sin iver att "rädda" lilla kisen...
Det går livligt till i det här huset numera!!!




Vill bara visa denna bild! Vet inte varför jag är så otroligt förtjust i den, men planen är att den ska få en tjusig ram (så småningom!)...
Just nu pryder den min kylskåpsdörr, men när jag hittar en passande ram ska bilden flyttas till lämplig plats. Men jag har nog tänkt ha den kvar i köket, tycker att den "sprider trivsel" på något vis...

Nu ska denna knubbiga lilla matta ta sina båda odjur till vovvsingar och knalla ut en liten, liten runda i skymningen. Än behöver jag inte ta med mig ficklampan, men det är väl inte så långt ifrån nu...

Ha en jättefin fredagskväll!!!

Lämnade en kommentar hos Jenny...

...och kom på att texten hon skickade till mig någon gång för länge sedan är ju skitkul!
Och det kan ju vara bra, eftersom jag är lite småsur och eländig nu när det kryllar av gubbar med bössa i skogen här :-(!

Lite gladare blev jag allt när jag läste detta;

Om ni tycker jag är lite frånvarande, trött och konstig så ska jag berätta en sak för dig så att du lättare kan förstå mig. En konstig gammal kärring har flyttat in hos mej, vet inte vem hon är eller var hon kommer ifrån.

Jag har inte bjudit in henne, vet bara att en dag fanns hon där.
Hon är en listig jävel.
Hon håller sig undan för det mesta, men när jag går förbi en spegel kan jag se skymten av henne.
När jag ställer mej framför spegeln så står kärringfan där och täcker nästan hela mig, så att jag inte kan se min förtjusande spegelbild.
Jag har försökt att ropa åt henne att sluta - men hon ropar bara tillbaka.
Jag tycker det är ganska grymt.

Om hon nu tänker hänga hos mig, så tycker jag att hon kan betala någon sorts hyra, men nej.
Hittar ibland nån liten slant i en ficka eller under soffdynan, men det är bara småpotatis.
Saken är nämligen den att jag tror - även om jag inte vill göra några förhastade slutsatser - att hon stjäl av mig.
Varje gång jag har varit till bankautomaten och tagit ut pengar - så bara försvinner dom!!!
JAG kan ju inte under några omständigheter slösa bort så mycket pengar, min enda slutsats är att kärringfan stjäl.
Hon ser ut att behöva föryngringskrämer, så dit går säkert pengarna.
Men det är inte bara pengar som försvinner.

Mat har en konstig förmåga att på oroväckande sätt försvinna, speciellt såna saker som choklad, vin och annat gott.
Jag kan inte ha sånt hemma numera, hon tycks vara riktig sötrövad.
Men hon borde nog se upp - kilona kommer fort.
Tror att hon förstår problemet - säkert justerar hon min våg så att den visar för mycket när jag stiger på - och på så sätt får hon mej att tro att jag ätit allt och gått upp i vikt.

Stackars kärring, för att vara en gammal människa är hon väldigt barnslig.
Hon ändrar på mina kläder så att dom inte längre passar mej.
Sen så rotar hon även i mina papper och andra saker så att jag inte kan hitta nåt längre.
Detta är särskilt tungt - eftersom jag alltid har haft bra ordning på allt.
Hon kan till och med röra om i mina videoband, så att jag spelar över sånt jag skulle ha kvar.
Hon hittar de mest fantastiska sätt att reta mej på, texten i min post och i tidningarna suddar hon ut, så att jag knappt kan se vad som står.
TV:ns och radions ljud har hon fingrat på så jag hör bara mummel.
Trapporna har hon höjt, dammsugaren har blivit tyngre.
Hon sätter superlim på paket, burkar och flaskor bara för att jag inte ska få upp dom.

Tycker ni att hennes sätt att återgälda min gästfrihet är rättvis ???
På nätterna snarkar hon så hårt att jag vaknar - mycket störande.
Hon följer mej vart jag än går.
När jag går till en klädbutik för att prova nåt nytt - provar hon samma plagg och står framför mej i provrummet, så jag inte kan se mej i spegeln.
Det enda jag ser är hur dåligt kläderna sitter på henne.

Jag trodde inte att hon kunde hitta på nåt mer sätt att jävlas med mig på - men vad tror ni hände när jag skulle ta ett nytt passfoto?
Just som det blixtrade till ställde hon sej framför mej.
SÅ NU MÅSTE JAG HA HENNE I PASSET 10 ÅR FRAMÅT !!!

Visst är den kul ;-)?
Och ett gott skratt förlänger käften...

Bor hon hos er oxå ?????

Ps.
Denna fina bukett har jag fått av Jenny! Rätt dag, söstra mi!!! Tack!!!

Det gäller att försöka...

... se det positivt att man är hänvisad till sitt eget förtjusande sällskap dagarna i ända...

I vanliga fall bekommer det mig inte så där värst mycket, men nu när vi (hundarna och jag) är "tvungna" att vara inomhus större delen av dagen känns det lite kymigt. Vi vill ju faktiskt inte komma i vägen för dessa testesteronstinna gubbs med bössor som ligger och lurar i skogens djup. Och jag har, på grund av värken, svårt att gå ute på asfaltvägen. Asfalt är hårt! Och knalla fram och tillbaka på dom sexhundra metrarna grusväg vi är hänvisade till är inget kul alls...

Istället satt jag här vid datorn och laddade ner ett mailprogram med en massa kul grejer och bakgrunder. Stackars barnen och kompisarna! Skickar mail både hit och dit bara för att det var kul att testa alla finesser. Jo, som väl är är jag lättroad :-)!

Men nu känns det duktigt i nacken (att man aldrig lär sig!!!), så nu får jag nog ta till värmedynan... Och kanske ett par värktabletter (törs man skriva det med tanke på "debatten" runt om på bloggarna idag ;-)?)...

Kramen till alla som vill ha en och natti, natti!!!

Och så var det dags...

... för årets älgjakt...



Intresset från min sida är (milt sagt) minimalt! Tycker att det mest blir besvärligt med koppeltvång på hundarna, och "travbane-gående-förbud"... Inget kul att knalla fram och tillbaka på vägen, men vill man inte bli tagen för älg och skjuten (och DET vill man INTE!) så är det det säkraste sättet att rasta vovvar på...

Nu ska jag ägna mig åt att räkna ut när dessa gubbar med bössa tänker ta fikapaus... För då ska vi INTE gå på promenad... I all synnerhet inte om dessa gubar har sina hundar med sig. För då kan det hända att UffeHund visar humör... Han gillar inte att det flänger omkring jakthundar på hans revir. Och min rygg (och mina öron) gillar inte när Uffe blir sur och drar och skäller.

Så härmed kan man sluta sig till att detta blir en "allmän gnälldag" ;-)!

Men så är det mååååååndag morgon oxå :-)!

Det är söööndag, segdag...

... och man borde kanske kolla att man har dammsugarpåsar hemma...



När man inte har det och har en ny dammsugarpåse och två dammsugare med proppfulla påsar får man göra en noggrann analys av situationen... Efter denna analys kom jag fram till att; en dammsugare fick nog vara så god att behålla den gamla påsen, men med lite mindre skräp i... Tog raskt en plastpåse och satte mig och tömde (petade, blääää!) ut en massa damm och hundhår och annat som jag förmodligen inte vill veta vad det var. Men det var förmodligen lindrigare att tömma påsen på lilla spacade vita maskinen för "röda faran" hade nog mer (hmmmm) ja, kattplutteri i sin påse... Kattungar sprätter nämligen rätt duktigt omkring sig!



Lugnade "nerverna" med en stunds filosoferande om utsikten från TV-rummet... Åh, vad det är vackert med alla ekarna! Tröttnar aldrig på att stå här och titta!!!

När allt dammsugande och plockande var färdigt gick vi; UffeHund, Nalle och jag på vår lilla promenix.
Fast gick och gick... Tittade ner på vänster sida; där stod Nalle...



...höger sida; där satt UffeHund...



... och båda hade "matte-jag-vet-att-du-har-levergodisar-i fickan-blicken". Och det hade jag; levergodisar i fickan alltså.
Va? Bortskämda hundar??? Inte!!!



Nu börjar det se riktigt höstigt ut runt vår lilla stuga! Men det är vackert!!!



Och detta ser ut som arbete... Suck!!! Men det får vara till en annan dag!!!



Pelargonerna blommar för fullt ännu! Tänkte att jag skulle försöka komma ihåg att ta in krukorna innan frosten... Men det är väl inte värt att svära på det! Teflonminnet är bra men kort!!! Och när dessutom latmasken bor här vet man ju aldrig hur det blir med allt...



Och kärleksörten blommar mitt i ogräslanden...



Bollen som vovvarna fick av Jenny o Sandy har flyttat upp på bordet på trappen (som matten skulle ha plockat in för ett tag sedan)...



Ännu mer som blommar och kanske så småningom ska förpassas till garaget (eller stallet eller...)

Men idag har jag kommit ihåg att plocka fram mat ur frysens djup! Det ska så småningom bli fläskfile och potatiskaka med vitlökssmör och en sallad till... Om jag är riktigt snäll blir det efterrätt också! Fick en stor påse björnbär av hyresvärden, och björnbär och glass är inte så där äckligt ;-)!
Så nu är bara frågan; vem fasen ska avgöra OM jag är snäll? Eller kan man få efterrätt fast man är lite smådum oxå???

Undrens tid är inte förbi!!!!

Misstänker att jag var väldigt lik en sån här imorse! Sonen kom nämligen utklivande från sitt rum klockan åtta! En lördagsmorgon!!!!! Sensation!!!
Men han avgick lika kvickt, efter att ha försett sig med ett större antal mackor... Lika bra det! Mamman är inte trevlig på mornarna :-)! Behöver allt några timmar för att vakna och bli som folk... Ja, så lik folk jag nu blir...
Undras hur man är då????

Nu ska jag ta mig i kragen jag inte har och ila till duschen, så att jag kommer igång med alla dagliga "måsten"...
Har en bestämd känsla av att jag faktiskt städade och torkade golv igår, men det kan man banne mig inte tro idag!
Ibland funderar jag på att hänga katteländena i morrhåren i taket... Kanske tur att dom springer fortare än vad jag kan, hi ,hi! Äh, inte sjutton skulle jag kunna göra så! Men hota kan jag!!! Och dom kikar på mig och tänker att "Nu är hon igång igen, tanten! Undras när hon ska lägga energin på nåt lite vettigt istället? Som att lägga upp nytt torrfoder till exempel!!! SER inte människan att det är nästan tomt i skålarna???"




Ha en trevlig lördag, alla!!!

Läste en artikel i vår lilla lokala tidning idag. Den handlar om en god vän, som har drabbats av cancer och kämpar för att "komma igen". Men i dagens läge är det ju som bekant inte helt enkelt... Måste säga att jag tycker att de nya reglerna inom sjukförsäkringssystemet fungerar väldigt dåligt... Det känns som om besluten om regeländringen har röstats igenom utan att man har gjort någon konsekvensanalys överhuvudtaget.

Men med tanke på att ministern med ansvar för just dessa beslut har haft "en släng av utbrändhet" så förstår man ju att hon inte är särskilt insatt i vilka problem det medför att vara sjuk.

Artikeln finns att läsa på UT´s hemsida. Ingen särskilt upplyftande historia, men jag har följt Anneli genom min dotter och vet att hon är en kämpe! Hon hade ju sin häst här,tillsammans med min dotters Humla, i några månader. Under den tiden hann vi fika och prata en hel del och jag förstår att hon började få besvär redan då...

**************************************************************************************

Har "hämtat" mig lite från gårdagens arga utbrott, känner att jag har så mycket stöd, dels från pappa och syster, dels från så många här i "bloggosfären", så jag har bestämt mig för att "det är väl min firma och jag gör som jag vill!!!". Häxan Surtant har talat ;-)!!!
Och pappa har blivit noggrant instruerad om att vidarebefodra alla som har synpunkter på vad jag gör till mig. För inte fasen ska han behöva sitta och försvara alla mina galna upptåg?!

Fåglarna har fått rent i sina burar och hundarna och jag har varit ute i skogens djup och hittat ett halvkilo trattkantareller! Min middag blev goood! Stekta kantareller på rostad macka, mmmmmmm! Och ändå fick jag ihop en burk till frysen. Bra att ha! Fast jag måste nog snart rensa där (i frysen)... Det har blivit lite väl mycket "bra att ha" på hyllorna :-). Förstår inte vad allt kommer ifrån?! Vem sjutton lägger rester i burkar och inbillar sig att det ska ätas upp en annan dag??? Kan det verkligen vara jag som har gjort det??? Sonen påstår att det nog är så, för han anser sig vara helt oskyldig till detta tilltag... Fasen vet om jag ska tro på det ;-)!
Passar på att glatt skylla på honom så länge han bor här. Vem jag ska skylla på sedan vet jag inte. Uffe kanske???

Och i Puhs klokbok hittar jag detta ;-)

Tanke nr 81

Om att undvika dem som tömmer en på energi...

Det står en hel del klokt om detta i boken, men det hela går ut på att det inte är någon idé att ödsla tid på människor som dränerar en på energi. Man bör helt enkelt ägna minsta möjliga tid tillsammans med såna tråkmånsar!

Inte konstigt att den boken heter "Klokbok"...

Jag blir så FÖRBANNAD...

... på folk (dvs släkten) som har "åsikter" om mig och mitt och istället för att tala om direkt för mig om alla "fel" jag tycks ha går dom fega jäklarna till min stackars pappa och anmärker på att jag har många djur och bla, bla...

Såvitt jag vet behöver dom inte sköta mina djur, det gör jag själv. Att min ekonomi är trasslig beror inte på djuren, det beror på att jag inte har någon särskilt hög pension eftersom jag inte hann att jobba så många år innan jag blev sjuk.

(Uppdatering torsd 9/10; hörde på radion i morse att när man tjänar under 13.000/månad innan skatt är man fattig enligt "någon" norm. Kommer inte i närheten av denna summa... Suck! Jag är fattig, men rik, om ni förstår vad jag menar ;-).)

Men för all del!!! Byt med mig om ni orkar!!! Jag har ont varenda jävla sekund på dygnet, jag har inte möjlighet att göra saker som andra anser vara självklara för att jag får för ont, jag bor och lever "ensam" (hur fasen kan man räknas som ensam när man har barn????), för att ingen står ut med att bara vara hemma jämt och samt och alla mina "mixter" för att stå ut med värken.

Djuren är och har alltid varit min räddning... Dom finns för mig vare sig jag är sur och gnällig eller glad. Dom ser till att jag kommer upp och ut varje dag. För inte känner jag att jag vill gå någonstans när det värker, men Uffe och Nalle måste ju ut! Och dom lurar mig att skratta flera gånger varje dag, även om jag egentligen vill sitta i ett hörn och stortjuta... Och detta missunnar "kära släkten" mig! Och är så fega så att dom ger sig på pappa och gnäller...
Men det är min själ ingen som ringer och frågar hur jag mår eller hur mina barn har det...

Fy fasen, Jenny! Visst är det tur att vi har valt ut vår släkt själva, för den "biologiska" kan slänga sig i väggen... Jag blir så himla ledsen och besviken på dom! Och vad jag förstod på pappa känner han sig nog rätt "påhoppad" han också... Han är väl för höge farao inte ansvarig för vad jag tar mig för??? Han är 82 och jag fyller snart 52 och såvitt jag vet är jag myndig sen några år (ha, ha) och själv ansvarig för mina "synder".

Varför är människor så jävla missunnsamma? Och varför inte vända sig direkt till den man har åsikter om? Feghet? Jo, jag tror nog att det mesta bottnar i det... Och egentligen är det synd om dom, för man måste nog vara ganska missnöjd och osäker på sig själv om man känner att man måste försöka trampa ner andra... Men jag önskar verkligen att min pappa slapp ta skiten! Men jag älskar honom för att han alltid ställer upp på min sida (vad han än tycker själv) och säger att det inte är deras bekymmer vad jag har och gör och att jag nog vet bäst vad jag behöver själv, det kan ingen annan tala om för mig!!! TACK PAPPAN!!!

Vet inte om någon av "kära släkten" har snokat reda på min blogg, men om nu någon till äventyrs har det ska ni ha klart för er att jag är arg och fruktansvärt besviken på er, minst sagt, dåliga stil!!!
Vänd er i fortsättningen direkt till mig och gnäll om ni har synpunkter på mitt liv och leverne!

Med tanke på mitt inlägg i söndags; kolla på "Ett hjärta rött". Ett mycket läsvärt inlägg i debatten!!!

Vi hade i alla fall tur med vädret :-)!

Här är den "berömda" vedkärran - tömd!!! Men vilken tid det tar! Kånka en kvart - in och vila - kånka en kvart - in och vila...
Detta är inte mitt rätta jag! Innan "ryggen" hade jag gjort det där på en kafferast! Så det så! (Tror jag).
Idag gäller stödkrage och ett mycket, mycket långsamt tempo... Det är så att det kryper i mig, vet ju att det finns hur mycket som helst att göra. Borde till exempel ha tagit mig ner till stan och handlat idag. Men det är ju en dag imorgon också, och det brinner inte i knutarna och... Ja, ja! Jag försöker övertyga mig om att det kommer att ordna sig med allt, så småningom!




Vägen till postlådan har blivit något, hmmmm, öppnare, kanske man kan säga. Dessa träd har dock inte blåst omkull utan fällts med vett och vilja. Innan det började blåsa, kan jag tillägga. Undras just hur det blir om det blir snö i vinter... Det har ju yrt igen rätt duktigt förr om åren på dom sträckor där det är tomt på träd...





Nalle "nitade" här! Han kom på att någon i sin godhet hade fixat nya "vattenskålar" lite lagom mitt på promenadvägen... Den jycken ser då allt!!! Och flytta honom när han har bestämt sig för något är milt sagt besvärligt :-)! Ett envist litet kräk!!!
Men älskat ändå!

Funderar förresten på att sätta en skylt på Uffe "VARNING - lååååångt ekipage" för han går åtta meter före mig, så kommer jag där i mitten och åtta meter bakom mig kommer Nalle och släpar fötterna efter sig och funderar på än det ena och än det andra... Inte lustigt att han ser allt möjligt som Uffe och jag missar!



Detta är mitt före detta "fåtöljbord". Här brukade jag sitta i godan ro med min tekopp på eftermiddagarna... Men förvandlingen till matbord för kattbebisar var nödvändig. Nalle gillar kattmat! Väldigt mycket! Och skulle han kunna komma åt maten utan besvär skulle nog inte kattbarnen överleva särskilt länge... Och dyrt skulle det bli! För även om jag tycker att det går åt en oherrans massa mat till dessa små, kan jag livligt föreställa mig hur mycket en envis Nalle skulle kunna smälla i sig :-)!

En "kloktanke" från Nalle Puhs Stora Klokbok;
Idag blir det tanke nr 57

Det kan bara bli bättre,
i synnerhet om du just har tappat bort din svans

Det kanske gäller om man har tappat bort sitt ork oxå ;-)?!

En dag med strömavbrott och funderingar

Det har blåst! Ett par träd tvärs över "travbanan" och en jättebamsegren från en ek (dock inte på "min" sida av tomten)... Började överväga om jag möjligen skulle iddas gå ut och köra in "Missilen" i garaget innan det dråsar ner något på bilskrället... Men från tanke till handling är det lååååångt när man är en trötter matte!

Har gått och funderat på vem som ska betala när alla dessa sjukskrivna människor plötsligt blir "friska" och arbetslösa och utan försörjning. Och uppepå det det psykiska lidandet, och känslan av att vara en belastning för samhället. Förmodligen känner man sig ännu mer "utanför" (som det numera kallas att vara sjuk eller arbetslös) när man inte kan få något jobb eftersom man faktiskt är för sjuk för att kunna arbeta... När det finns kärnfriska arbetssökande att anställa vore ju arbetsgivaren direkt dum om han/hon väljer en som bevisligen inte är fullt arbetsför. Och det har ju blivit så att arbetsgivarna får ta en större del av kostnaden för sjukfrånvaron. Är detta verkligen vad vi vill i "landet lagom"? Detta medför ju faktiskt en ännu större utslagning på arbetsmarknaden.

Anledningen till mina funderingar är att jag har träffat så många sista tiden som är i den "något" besvärliga situationen att dom faktiskt blir av med sin sjukpenning (som är en försäkring - inte ett bidrag!!!) och inte har någon möjlighet att försörja sig. Att tro att dom plötsligt skulle bli friska av att inte få några pengar att leva för är lite långsökt. Tycker jag! Men "dom som bestämmer" tror tydligen att ekvationen "inga pengar = plötsligt frisk som en nötkärna" är alldeles rätt uträknad. Jag tror att "inga pengar = ännu sämre än vad man var från början och högre kostnader för samhället i längden" stämmer bättre...
Jag menar alltså INTE att man ska gå sjukskriven om det inte finns rimlig anledning, men återgång till arbete måste ske i samarbete med den sjukskrivne/a, behandlande läkare (inte f-kassans förtroendeläkare), f-kassa, arbetsförmedling och arbetsgivare. Som det är nu slängs ju många ut i - ingenting. Och det "tror" jag är förödande!

Det har regnat och varit allmänt tråkigt väder; antagligen därför tankarna virvlar iväg i sådana här banor...

Så har tankarna på mamma snurrat runt i knoppen...
Vissa dagar saknar jag henne så att det gör ont! Tänk alla "goda råd" som jag gladeligen skippade, och gjorde på mitt vis istället och mammas gapskratt när jag talade om hur jag hade bestämt mig för att göra...
Och alla telefonsamtal där vi stöttade och tröstade varandra under hennes långa sjukdom. Ja, hon tröstade mig när jag var ledsen för att hon var sjuk!!! Min mamma var något alldeles extra... Visst var vi osams så det blixtrade och dundrade emellanåt, men det kändes aldrig "farligt", vi visste var vi hade varandra. Och ingen av oss var speciellt långsint heller för den delen...

Hmmm... Jag har nog varit lite deppig och eländig idag. En del dagar är sådana!!!

Men jag har haft roligt också! Lekt med kattbarnen och varit ute med hundarna. Läst bloggar (och kommit på mig med att sitta och skratta högt för mig själv! Nyttigt!!!) Lagat mat; stekt fisk med potatis (tack för maten, Jenny ;-)!) och en grönsak, som inte är blomkål och inte broccoli, och ser ut som en samling små grantoppar. Gott är det i alla fall (och förhoppningsvis nyttigt)! Är det någon som har en aning om vad denna märkliga grönsak heter??? Beskrivningen är kanske lite luddig, men det blir mer spännande så ;-)!

Och nu ska jag...

... göra som det står i Nalle Puhs Klokbok, tanke nr 70;

VÄRDIGA FÅTÖLJÖVNINGAR
FÖR DISTINGERADE UGGLOR OCH BJÖRNAR (och gamla sura Uffemattar ;D!)



Övningen kommer troligen att bestå i "TV-soveri"...

Kanelbullens dag i all ära, men...

...när man som jag har världens bästa granne, satsar man hellre på smarrig choklad-kladd-kaka-med-päron. Toppad med grädde... mmmmmmmm!!!



När hon nu lämnade ett par såna här bitar talade jag om för stackars sonen att dom minsann var MINA och nåde den som snor dom!!! Mitt "syndomförjagharontiarmenochnacken"-godis! Så det så!!!
Lite tröst måste man ha!





Här blir liksom inget klokt gjort, men sitta och fota stackar M-ett när han försöker klättra upp för mitt ben (jeans är en strålande uppfinning!) är alldeles lagom avancerat idag. M-ett var nog lite putt på mig, för jag hjälpte nämligen bror M(j)auritz med flygfärden upp i sängen precis innan M-ett kom på att han också ville upp... Fast Mauritz hade mycket, mycket större mage just då, så han hade aldrig klarat att klättra på det viset :-)!



"Åh, huvale så högt upp jag är!!! Hjääälp!!!"



"Men M-ett! Det är ju bara att mjaua allt vad man orkar så ger hon sig och lyfter upp en! Hon är så lättlurad den där mattan!"

Nu ska denna stackars matte gå och vila lilla armen!
Tack för alla krya-på-dig-kommentarer!!! Dom värmer verkligen!!!

Jenny; jag ska i alla fall fundera på att ringa doktor A...



Ur Nalle Puhs stora klokbok, tanke nummer 75;

GÖR INGENTING - DET ÄR NYTTIGT!