Igår var det dags att börja "knappa" räkningar... Och "som vanligt" blev det liksom inget kvar till livets väsentligheter som mat t.ex... Snarare blir det nog lite minus i den mycket magra kassan. Är som väl är utrustad med MYCKET dåligt minne, men har en (något dyster) budget att jämföra med och det var visst så illa förra året också... (Varför i helsike sparar jag på sånt??? Självplågeri på hög nivå!!!)
Tyckte väl att det gick ovanligt bra förra månaden :-)! Men när jag tänker efter fyllde jag ju år och dom pengarna plöjde jag snabbt ner i ved och mat...
Tänk om man kunde slippa dessa ekonomiska bekymmer någon gång! Undrar om man inte skulle må bättre vad det gäller värk och migrän på kuppen?! För jag tror att rätt mycket (åtminstone av migränen) kommer av alla funderingar på hur i hela friden man ska klara denna månaden... Och när det närmar sig nästa omgång räkningar återkommer dom något dystra tankarna.
Jag menar; inte nog med att man har ONT utan man ska leva på nåder och behöva "tigga" för att få det hela att gå runt. Elpriser och annat höjs ju för oss som lever på sjukpension också, men kompensation för sånt det får vi inte. Och det är ju faktiskt så att hade jag varit frisk och kunnat jobba full tid hade min lön stigit med åtminstone en del av de höjda levnadsomkostnaderna. För en sjukpensionär kan det i bästa fall röra sig om en "jätte"höjning på sisådär tjugo kronor och det gör varken till eller från för min del...
Nu ska jag "dystra" mig ut i tvättstugan och försöka få så pass god ordning därute så att jag kan sätta in en lånesäng där till "mellan-M"... Han tyckte att det skulle vara rätt ok att nanna där. Lugn och ro och egen toa :-)! Och så slipper jag att flytta på kattbarnen och Kattastrofen. Det gör ju det hela fasen så mycket lättare att få ha kvar alla deras pinaler och mat och ... där det är. Lugnare för kissarna, framförallt! Och DET är guld värt i detta huset!
Medan jag "städar" kanske jag kommer på en bra lösning för denna månadens ekonomiska bekymmer; nästa månad får vi ta då... Snacka om att leva i ett ekorrhjul!!!
Nå, det hjälper kanske liiiite att skriva av sig! Och allt brukar ju lösa sig till sist! Det påstod min mamma och henne måste jag ju lita på! Mammor har ALLTID rätt (även när dom har fel, ha, ha!)!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Kan bara tänka mig hur det är att var ensam med sjukpension.............
SvaraRaderaÄr det nåt som sliter på en så är det ekonomiska bekymmer.
Hoppas det ljusnar lire för dig!
Kram!
sickan; Jo, nog ger det sig på nåt sätt... Men inte fan mår man bra av att gå och fundera på sånt när man borde ägna sina krafter åt att hålla sig så "frisk" som möjligt... Retar mig på att alternativa behandlingar är uteslutna pga ekonomin! För jag tror att jag skulle kunna må lite bättre om jag kunde få massage eller någon annan behandling regelbundet... Men min tid kommer!!!
SvaraRaderaJättekram till dig och tack för din kommentar!
Mmmm,alternativa behandlingar är inget som passar min ekonomi heller.
SvaraRaderaFinns en hel del av den varan jag skulle vilja testa.........
Vi får hoppas på nåt mirakel.
Synd inte jordskorpan öppnade sig i dag och slukade hela jävla regeringen!
Kram!
Sickan; Önska kan man ju ;-)!!!
SvaraRaderausch då vad trist i dessa juletider...hoppas det löser sig på nåt sätt..kan du inte prova att vinna på triss? det ska väl bara vara att skrapa lite med en gul plastbit har jag sett.all lycka till dej vännen!
SvaraRaderaFy fanken, säjer jag bara...
SvaraRaderaÖnskar så in i hela hellskotta att det sker mirakel, eller åtminstone att det löser sej för dej, på nåt annat bra sätt i alla fall...)-:
Snacka om att springa i ett ekorrhjul...det går in lite pengar i ena änden, och lika fort hoppar dom ut i andra...
Snart kan man ju undra varför dom överhuvudtaget ska "mellanlanda" hos oss?
Läste nyss på en blogg om en tjej som är socionom och var jätteglad över sin löneökning...26.000 i månaden...
Bara att gratulera!
Men när jag tänker på vad jag kunde tjänat som köks-säljare om jag inte blivit sjuk...så...ah, vad hjälper det?
Hade det lönat sej att bli vansinnigt sur på sin kropp hela tiden, så hade jag provat...
Något ont har man väl gjort i tidigare liv, när man nu ska dras med detta skal i detta livet?
Men om inte om fanns...
Ja, då hade både du och jag varit friska och starka och kunnat tjäna vårt levebröd på det sätt vi innerst önskar.
Nu får vi plocka smulor från de rikas bord, och glädjas åt det lilla.
...Och det gör vi ju!
Kram så det knakar i revbenen...men inte så det gör för ont..Säj till om jag kan göra något, och ring mej när du vill...Jag finns här!
//Jenny ("Lindi" är ute ur leken...det blev bara krångligt...)
huga; Nog ger det sig! Ungarna får välan bidra med lite julemat (eller pengar till densamma)... Kan ju stå i dörren och ta inträde eller nåt :-)! Uffe kan vara säkerhetsvakt...
SvaraRaderaMåste nog åka och tanka (på krita, he, he) och då kan man kanske be att få en lott med MYCKET vinst på...
Jättetack för kommentar! Det hjälper upp humöret att få lite "tyck-synd-om" ibland ;-)!
Kramen!
Jenny; Nej, du har alldeles rätt! Ingen ide att vara sur för att kroppen inte funkar som den ska. Det är ju som det är ändå! Och lite roligt har man ju emellanåt (för det mesta egentligen), det är "bara" det här med pengarna som är så skitjobbigt. Inte för att jag bryr mig om pengar, men man måste ju ha dom för att kunna överleva.
Men allt löser sig nog så småningom. Som mamma alltid sa... Och HENNE saknar jag när det kör ihop sig! Hon hade alltid så vettiga lösningar på det mesta... Men hon sitter nog på "moln 7" och försöker hjälpa till därifrån :-)!
Kramen! Hörs nog av under dagen?!
Ha en bra dag!
SvaraRaderaKram!