Snö är kanske rätt kul...

... om man är hund eller barn eller så... Men när man är en (hmmm) vuxen människa som är livrädd för att köra bil i snö är det kanske mindre kul... Kan väl tycka att det är rätt ok om det är plogat och så, helst några ton sand oxå förstås, men oplogat och spårigt, nääää...
Feg som jag är gick det myyyycket sakta, som mest femtio km/h... Tur att det inte är någon intensiv trafik härute i skogen, hi,hi! Jag hade bombsäkert kunnat framkalla något slags anfall hos bakomvarande bilister idag...
Och så påstods det glatt att det skulle börja som snö och övergå i regn här idag... Väldans kompakt regn i så fall!!!

Och inte blev det någon lunch på stan inte! I var sjuk, typiskt va? Jag som hade sett fram emot både lunch och att träffa henne.

Till råga på detta hade frissan inte tid med mig idag...

... så här sitter jag och ser lika risig ut som imorse. SUCK!

När man tror att allt som kan hända har hänt blir det - strömavbrott. Kolsvart överallt... Fy sjutton så mörkt det kan bli! Innan man har orienterat sig så pass att man hittar ljus och tändstickor är man ju nästan helvansinnig (jo, jag är bara halvvansinnig normalt, så det så!!!).

Gladare blev jag efter att ha pratat med "söstra mi"... Visserligen var hon nog inte mer än halvvaken till att börja med, men sen blev det liv på både henne och hennes husdjur. Tänk så härligt att man kan bli så där uppmuntrad av att prata lite strunt och allvar en stund.

Och så, med tanke på min "framfart" på vägarna idag, ett kinesiskt visdomsord;

Var inte rädd
för att gå framåt långsamt.
Var bara rädd
för att stå stilla.

Och riktigt stilla stod jag inte; bara nästan ;-)!