PHU!

Hu, så orolig jag har varit!!!
Ni som har läst kommentarerna till mitt tidigare inlägg har nog sett att jag inte kunde få tag i min högt älskade gamle pappa...
Ringde telefonbolaget och hörde om det möjligen kunde vara något fel på telefonlinjen, eftersom jag inte kom fram till grannarna heller. Men, neeeejdå, inte var det det.
Sa dom!

Men som väl är har jag en av mina allra bästa vänner boendes i Hultsfred och till slut blev jag så orolig så jag ringde Mammamia. Och hon erbjöd sig genast att åka upp till gamle far och kolla så att allt var ok. Gissa om Mia står högt i kurs idag (alltid!!!)!!!
Och som väl var, var det det... (Vilken mening !)

Men inte sjutton kan pappan ringa ut på sin, enligt telefonbolaget, fullt fungerande linje...

Men lättnaden när jag fick höra av Mia att pappa var ok även om telefonen inte var det fick mig att sätta mig vid köksbordet och stortjuta (när jag hade lagt på efter samtalet med Mia).


Tyckte jag var rätt strong som inte började böla i örona på stackars bästisen!!!
Men så konstigt man reagerar?!
När jag gick här och försökte få reda i vad sjutton som hade hänt, förberedde jag mig på att jag skulle vara tvungen att sätta mig och hundarna i bilen och dra iväg tjugo mil.
Så i rimlighetens namn borde jag ju vara glad att allt var väl?
Och DET ÄR JAG!!! Tro inte annat!!!
Men reaktionen förvånade mig en aning
det får jag medge!!!

Det kändes verkligen som om det där tonet tegelsten, det brukar pratas om, föll!!!

*************************************************

Men dagen började alldeles ypperligt, egentligen!
Fick ett MMS från L och hennes häst Izzy har fått ett litet föl!!!

GRATTIS L OCH IZZY!!!

Och lycka till!!!!!!!

*************************************************************

Och nu är det väl bara att fortsätta förbereda för sonens avfärd imorgon...
Det är mycket nu....

Kan kanske förklara mina något märkliga reaktionsmönster?!
Hmmmm....
Tål att fundera på....
En annan dag!