Prisa Gud...

...här kommer skatteåterbäringen...

Och när man har betalt till höger och vänster är pengarna "schlutt"...

Fast vad sjutton!
Nu är sonens adressändringstjosseflöjs betald.

Och jag känner mig ett steg närmare tillvaron som absolut ensam människa i huset.
Och jag är plötsligt inte alls trakterad av detta faktum.

Men det är ju så här det ska vara!!!
Barnen har man ju bara till låns, och jag får väl vara väldigt nöjd med mina "lån"! Dom är helt enkelt helt fantastiska alla fyra M-en!
Och tre helt underbara "svärdöttrar" har jag fått och ett litet bonusbarnbarn... Och min fd svärson är ett under i sig , han och hans föräldrar ställer verkligen upp för min dotter när hon behöver hjälp. Lånar ut bilar och skjutsar och... ja, dom är fantastiska. Mycket beundrandsvärda människor!!! Undrar om dom vet hur mycket det betyder att jag vet att dom finns där för min älsklingsdotter?
Hmmm, kanske dags att tala om det för dom?
Tror att vi lite till mans och kvinns är väl snåla med beröm...
Å andra sidan vet jag med mig att jag har väldans svårt för att ta emot beröm också. Kritik däremot lägger jag noggrant på minnet...
Människan är allt ett konstigt djur!

Men vad i hela friden sitter jag och piper om?????
Tiden har väl sin gång här också och inte var det lättare för MINA föräldrar när min syster och jag försvann ut ur boet...

Vi var ju dessutom betydligt yngre när vi flyttade iväg... Jag hade inte fyllt arton när jag flyttade ihop med "stor-M"´s pappa... Och var precis fyllda nitton när jag fick min äldste son...
Hur smart var det på en skala???
Stackars, stackars storson, vilken liten "försökskanin" han blev .
Men han överlevde och verkar relativt nöjd idag, trots sin något virriga mamma!

Nej, nu avslutar jag detta något svamliga inlägg ...

Hejdå, bloggen!
Vi (kanske) syns imorgon?!