Har tänkt...

...och tänkt.
Och har tänkt att när man har något som man gläds riktigt mycket åt,
då vill man inte vara ensam...

För det känns som om det blir liksom ännu roligare om man kan dela glädjen med någon.

Ledsamheter är lättare att gräma sig åt alldeles själv.

Så gissa om mina stackars djur har skavsår i örona idag ...

Och nu ska vovvarna få sin kvällspromenad och var vi ska gå vete sjutton,
för det har blåst ner en rönn över "vår" promenadväg.

Visserligen kan vi ta oss förbi med lite möda och stort besvär,
men det känns inte som någon bra idé efter städeriet.

Som faktiskt blev färdigt idag! Kors i taket!!!
Än inträffar det under i Flårekulla...

Ha det gott!

Tänk bara...

... i mars och om allt går som det ska blir jag
FARMOR...

Min äldste son och hans underbara, gulliga fru ska (äntligen) bli föräldrar!
Är alldeles vimsig och glad trots åska och strömavbrott i eftermiddags...
BONUSBARNBARN OCH BARNBARN bara så där hux flux!!!

Hur i hela friden ska man vara för att vara en bra farmor, tro?
Vet ju hur lilla J snabbt "nästlade" sig in i mina tankar allt som oftast.
Jag som alltid har påstått att "barnbarn är inget för mig"... Och så kommer jag på mig själv med att traska in på Lindex och kika på barnkläder. Hmmm! Man ska kanske inte vara så kategorisk. Och förresten är jag inte sämre än att jag kan ändra mig, har ju ofta för mig de mest konstiga idéer som jag får backa ifrån när jag inser att "men så är det ju inte alls"...

Nä, nu ska jag sätta mig och försöka sätta mig in i hur jag känner mig - egentligen...
Hjärnan löper liksom amok och inte kom jag mig för att städa eller nåt annat heller för den delen... Kan man känna sig så här löjligt glad utan att bli inspärrad ?

Detta med tidsperpektiv...

... är ju avgjort något att fundera på!
Kanske alldeles särskilt när man den 27 juni 2009 får en lapp i brevlådan om att sotaren kommer fredag 2 mars -07.
Får väl medge att jag är en aning efter min tid allt som oftast, men nu har "Sotarn i U-hamn" överträffat mig med hästlängder ...

Kanske bäst att försöka få tag i sotarmurre och fråga vad det är frågan om!

******************************

Och så lite väder-prat...
Eller åsk-prat...
Eller åska-och-strömavbrott-i-nästan-sex-timmar-prat.
För att inte tala om dom mängder vatten som strilade ner.


Till slut fick vi ge oss och köra igång aggregatet... Som väl var var hyresvärdens dotter med familj härute, så jag slapp traska ut i hällregnet och dra sladdar och greja... Och när strömmen sent omsider kom tillbaka hade det slutat regna, så att plocka ihop det hela och knäppa igång den vanliga strömtjosseflöjsen var inte så där jättebetungande. Fast fy sjutton vad det luktade diesel ... Var nog lätt grön i synen när jag stod där och försökte stänga av den där dundrande manicken...

******************************

Och så funderas det en hel del över andras blogginlägg...
Skadar inte att motionera hjärncellen lite nu och då...

Hos J (dvs "söstra mi") kan man läsa om barn som är ute sent om nätterna och är onyktra och förmodligen inte mår bra alls...
Och klart att man undrar var föräldrarna är?!

Och detta med barn och arbete och allt som liksom bara blir en enda smet av måsten har man ju hunnit fundera en hel del på genom åren.

Hade mina två äldsta barn hos dagmamma och jobbade halvtid ett tag när dom var relativt små.
Men fy sjutton vad jag for illa av det!
Och dottern grät varje dag när jag lämnade henne...
Sonen var ju lite äldre och gick i förskola
(eller var det första klass; minnet är bra men kort!)
och fixade det hela något bättre.

När jag skulle ha min nu 24-årige son fick jag foglossning á la mycket.
Kunde knappt gå och ännu mindre jobba (trots kontorsjobb; tog mig inte till och från arbetet en gång).

Otur hade jag för den där foglossningen som normalt går tillbaka när barnet väl är fött, den hade nog inte läst instruktionsboken, för den stannade där den var.

Fick höra att jag var lat när jag gick till läkare för att försöka reda ut vad det var som hände (eller INTE hände, snarast), men det blev det ju inte bättre av.
Fick till slut remiss till Linköping och där fick jag bassning för att jag inte hade kommit tidigare... SUCK!

MEN mitt i eländet kan jag nästan (OBS nästan!!!) vara liiiite tacksam för allt ontet. För mina barn har ju fått vara hemma och med mig, trots eländig ekonomi och en del aj och oj från den något halta mamman.

Fotboll och brännboll och sånt har ju inte varit "te å tänke sej", men det finns ju annat man kan ägna sig åt. Även om det givetvis har varit just det som mamman helst av allt har velat syssla med... Barnen har inte brytt sig så där värst. Dom har hellre spelat boll med kompisarna . Som förmodligen har varit mycket mer bevandrade i spelet än en halt morsa är... Och hade jag inte varit halt hade dom nog inte velat spela boll med mig ändå. Har inget vidare "bollsinne", om man uttrycker det milt.

Och med tanke på skilsmässa och annat tror jag att barnen behövde den tryggheten med att få lov att vara hemma.
För dom är alldeles underbara människor alla fyra!
Snälla och omtänksamma och, framför allt, väldigt trygga i sig själva.
Och det är väl det man vill att ens barn ska vara?!

Visst hade det varit roligt att kunna ge dom nya cyklar och stereoapparater och dittan och dattan, och klart som sjutton har dom tidvis varit lite sura för att "alla andra får". Men nu så här i efterhand när vi pratar om hur det var, är dom löjligt tacksamma för det vi kunde göra och allt pratet och tiden vi trots allt hade.

Och alla djur som har passerat under åren; fåglar, kaniner, katter, råtta (!!!), hamstrar, marsvin, hundar, små söta shetlandsponnys och en get (lånade en sommar)...
Många minnen som värmer!!!
Och DET tror jag är värt mer än pengar!!!

(Fast jag gråter hellre i min Missil än i en buss! Så det så!!! Och så är det lite mer avskilt, ha, ha!)

********************

Och så har "Bloggullet" skrivit om detta med att våga vara sig själv...
Och det är också något att fundera över...
För det är väl inte så ofta man egentligen vågar visa så där rätt upp och ner hur man är funtad?
Är oftast lite rädd för att andra ska uppfatta mig som gnällig (för det är jag!!!) och lite barnslig (det är jag också!).
Det är inte helt lätt att stå för att man är som man är...
Men dom som kan och vågar; VAD JAG BEUNDRAR DOM!!!

Vet med mig att jag ofta "skojar bort" saker.
Kanske mest detta med sjukdom och ensamhet...
Men vem vet; rätt som det är kanske jag vågar visa vem jag är "på riktigt"!

Undrar ibland om det finns någon som egentligen vet hurdan kompisen/sambon/barnen/mamma/pappa osv verkligen ÄR.
På riktigt.
Under alla skämt och kanske ironi och ilska...
Det kan man fundera på...

********************************

Så resten av denna dagen lär nog gå åt till tankeverksamhet...
Luktar det otroligt bränt, så vet ni att det är ingen fara !
Bara min stackars hjärncell som går på högvarv!!!

Ha det gott!!!

Man kan nog sluta sig till...

... att livet är fullt av "tappade sugar"!
Energin är på lägsta möjliga nivå och jag känner bara att "nääää, jag VILL inte" om det mesta.
Och migränen står som spön i backen ihop med regnet...

Men igår var jag i "stora staden" (he, he) och träffade min fd granne K.
Vi firade namnsdagar (jag har en, men hon ska ju alltid vara värst så hon håller sig med två!) med räkmackor på ett mysigt cafe.
Och tänk; det var ett riktigt lyft, det!

För när jag kom hem klippte jag gräset alldeles så där spontant...
Och det är väldigt sällan jag får lust att göra sånt!
Visserligen gick jag som en X-krok på kvällspromenaden med hundarna, men å andra sidan tog det ju betydligt längre tid än vanligt och vovvarna kunde ju nosa lite mer noggrant på alla spår och andra märkvärdigheter som finns i skogen.

Funderade lite på hur dom uttrycker sig i väderrapporterna...
"Milda till måttliga" vindar medför kullblåsta trädgårdsmöbler och bortblåsta hundmatssäckar.
För att inte tala om nerblåsta träd... Som i och för sig lutade rätt duktig innan dom stöp, men ändå!
Tur att det inte var hårda vindar, för då hade väl Missilen-bilen lyft ...

Men trots alla "vill inte" blev allt ugnen rengjord i tisdags - till slut.
Med såpa! Lätt som en plätt! Och inte tog det sån tid som jag inbillade mig att det skulle göra heller...

Hugo tillbringar dagarna på "Katthyllan" och tycks INTE vilja bli störd.
Hann inte riktigt få den där "Stör ej"- blicken på bild, men med lite fantasi kan man nog föreställa sig den!

Mina biblioteksböcker är alldeles färdiglästa, så jag har botaniserat bland mina egna gamla böcker.
Och tänka sig; jag hittade fem stycken Gerda Antti som jag inte har läst på länge. Visserligen känner jag väl igen texterna och vet på ett ungefär vad som händer, men det är helt ok ändå.
Och nu är det bara en vecka kvar tills biblioteket öppnar igen!
Och inte kan jag missunna E hennes semester (bara lite till husbehov, he, he !)?!

Och idag fortsätter det tydligen att blåsa, men regnet ska vi visst slippa (fast f-n tro´t). Och det vete sjutton om jag inte skulle ställa mig och baka lite kakor så man har i frysen om och utifall att något "barn" får för sig att dyka upp här i skogen... Det är ju semestertider och då lever man "farligt" , och huuu vad jag liiider, ha, ha!
Inte ett dugg!!!!!
Men det är väl bäst att köra igång medan lust och energi finns på plats...
Sånt är det ju ofta "kort datum" på och hållbarheten är väl inte så där värst bra den heller...

Ha en jättefin lördag!!!

"Fruntimmersveckan"...

... ska ju liksom av princip vara regnig.
Fast det är väl EN vecka det. Nu har det varit relativt ostadigt i snart tre veckor.
Ovanligt lång fruntimmersvecka, kan man tycka!
Stackars alla som har semester!!!

Fast ute vid kusten har det visst varit bättre, säger sonen i G-borg.
Som har sin första semestervecka nu...
I en stuga nånstans. Hoppas att dom får fint väder!

Idag blåser det duktigt här; får väl gå ut och jaga min tomma hundmatspåse som jag av bekvämlighetsskäl la ute på lilla verandan igår...
Synden straffar sig själv!
Det hade avgjort varit lättare att gå till pannrummet med säcken direkt.
Nu lär jag väl få kliva omkring bland brännässlorna och plocka säck...
Fast jag kan kanske dra nytta av "tången"?
Har ju en sån där "plocka-upp-från-golvet-grej" som jag fick när jag kom hem från sjukan och inte fick göra ett skrutt.
Fast det gjorde jag ju ändå och det gick så bra så...

Och nu känner jag att jag bara sitter här och svamlar för att jag inte vill göra något... Tog nämligen fram såpan och satte på diskbänken...
Tanken är att ugnen ska göras något renare idag.
Kanske...
Om jag inte kommer på nåt roligare förstås...
Å andra sidan behöver ugnen verkligen skuras ur... Det har liksom blivit lite långt mellan gångerna jag får för mig att uträtta storverk.
Och näää; jag gillar INTE att skura ugnen... Vem sjutton gör det???
Fast jag brukar vara löjligt belåten med mig själv när jag väl får å mig att göra det! Och som sagt; det behövs! Verkligen!!!

Så nu ska jag ta itu med allt jag bör göra...
OM nu inte en katt är lite kelsjuk...
kssssksssss, kom då kissen lille, inte vill du gå ut nu...


, suck! Nä, den "planen" gick i stöpet...

Så;



och göra lite "nytta"!!!
Ha en fin tisdag!

Har ni hört den förut?

"Regntunga skyar..." osv...
Att det kan finnas så himla mycket regn att hällas över lilla Flårekulla!
Öste ner hela långa förmiddagen, gjorde det.
Och eftersom jag kände att jag inte ville vara ute i det där blöta, bestämde jag mig för att baka lite bröd och bullar (kan vara bra att ha!).

Varpå det givetvis blev, om inte jättefint, så i alla fall uppehållsväder nästan hela eftermiddagen.
Visst är det typiskt?
Där står man alldeles mjölig från topp till tå och känner att det inte är någon idé att gå ut förrän man är färdigbakad...
Och då har det börjat mulna på rejält - igen.

Men min "Lyckliga Lotta" ute på trappen ser rätt nöjd ut fast det regnar och är lite blåsigt.
Tur att det finns "någon" som kan hålla humöret uppe...
Fast Uffe är ju förstås lika glad och i farten som vanligt.
Nalle är mer som jag. Vi gnäller på vädret om det är för varmt, för kallt, för blött, för.... tja, vi är nog en aning kräsna vi ...

Här är i alla fall sista omgången bröd för dagen...
Min dotter är helt galen i denna sorten...
Och hon har semester och lär nog dyka upp här rätt som det är !!!
Det är nån sorts snabbakat fusksurdegsbröd med filmjölk och kummin.
Och det är jättegott med ost på!

Receptet;
50 g jäst
2 dl ljummet vatten
3 tsk salt
5 dl filmjölk
3 msk kummin
12 dl rågsikt
ca 4 dl vetemjöl

Lös upp jästen i vattnet. Tillsätt filmjölk, salt, kummin och rågsikt.
Jäs i 45 minuter och knåda i vetemjölet.
Baka ut och lägg på plåt.

(Jag brukar baka ut till 4 små bröd.)
Och jäs i 20 minuter.
Grädda i 200 graders ugnsvärme i ca 30 minuter om du bakar ut till 4 bröd och ca 45 om du väljer att göra 2 större.

Fast det där med mjölsorter tar jag lite med en klackspark. Här blir det lite Kajsa Varg över det hela; man tager vad man haver!
Lätt hänt att det blir så när man har ett par mil till affären ...
Antagligen är det rätt nyttigt för hjärncellen att få lite extra att göra nån gång ibland, ha, ha!

Och tänka sig; NU ser det ut att vara uppehåll i regneriet, så nu ska vi ut!!!
Och sen misstänker jag att det blir lite värktablettsknaprande, det känns i ryggen att jag har härjat runt idag!
Konstaterar att utan hushållsassistenten hade det inte blivit något bröd alls i detta huset. Det är trots allt smidigt att bara ösa i bunken och trycka på knappen... Knåda själv hade jag nog aldrig klarat!

Väderfunderingar och bokläsarmani

Detta med vädret är allt liiite märkligt!
Ena dagen är det så varmt så att man knappt står ut med att vara ute.
Möjligen kan man (jag) ta sig för att sitta under parasollet och pimpla flädersaft och läsa eller i bästa fall lösa sifferkryss. Är kass på vanliga korsord och där är det ju lite knepigare att "fuska" , och det ägnar jag mig åt med stor energi när jag "löser" sifferkryssen...

Idag har det istället regnat; ja, vräkt ner. Och åskat (lite, men ändå!). Och då har vi inte kunnat vara ute för det.
Jo, visst har vi gått lite småpromenixer med regnjacka och stövlar för min del och tjurigt släpande benen (alla fyra) efter sig för Nalles del. Som vanligt är Uffe lyckligt opåverkad av väder och vind.
Nalle och jag tycker att han (Uffe) är rätt jobbig.
Faktiskt!

Det är ju inte nog med att det regnar ute, det påverkar ju humöret och lusten att göra något inne också.
Trodde att jag skulle baka lite idag, men av det blev det intet.
La mig på sängen och migränade mig en stund istället.
Hundarna tyckte nog att det var en bra idé, för dom låg och snarkade så in i bomben så inte sjutton kunde jag somna. Vad gör man med såna missfoster till jyckar???
Men å andra sidan kände (och HÖRDE) jag ju att jag inte var alldeles "emsam" i huset... SUCK!
I och för sig "kvittrar" ju fåglarna mest hela tiden, så direkt tyst är det väl egentligen aldrig här ...

När jag tyckte att jag var någorlunda färdigmigränad traskade jag ner i köket och fixade en kopp starkt kaffe (en halvliter eller så, ska det va så ska det va) och bredde en macka. Och nog kändes det mycket bättre sen!

Tog tag i den sista boken i bibliotekskassen... Gerda Antti´s "Min man David".
Helt klart mycket läsvärd och lättläst (tyvärr; vad sjutton ska jag läsa sen??? Bibblan öppnar inte än på ett par veckor)
Tycker om språket i hennes böcker. Vardagligt och nära på nåt sätt.
Men dom tar slut alldeles för fort...

Och nu är det snart bara att knalla ner och ta hand om disken.
För inte sjutton diskar den sig själv...
Nog borde diskmaskin vara en mänsklig rättighet?

Ha en jättefin lördagskväll (utan regn och åska!!!)!!!

, och diska, he, he!

Idag är det en dag för
(solglasögon!!!!)

och tvättande...

Egentligen hade jag nog tänkt att som vanligt ta tvätteriet en annan dag,
men det är torkväder och det har ju inte inträffat på ganska länge...
Och nu törs jag ju hänga ut trots allergin.
Funkar alldeles utmärkt att torktumla tvätten en liten stund när man har
plockat ner den. Ingen allergi i sikte!!!
HURRA!!! För finns det något som luktar så gott som tvätt som har hängt ute?


Har bara gjort ett kortare besök inne i huset för att prata lite med sonen i Falköping.
Han har ont i en tand och är inflammerad och käkar pencillin och värktabletter omväxlande.
Stackarn!!!
Men på måndag bär det av till Skövde för lite operativa ingrepp i lille truten.
Hoppas att han slipper sin värk, för det är inte kul att ha ont i tänderna!!!

Nu ska jag UT igen och ta en liten tur med vovvarna innan vi ska hitta på vad som ska serveras till middag...
OM det nu blir något med det, förstås.
Ja, djuren får ju (självklart!!!), men matten är nog inte så upplagd för lagad mat idag.
Lite jordgubbar kanske räcker att "muta magen" med?!

Hörde precis på nyheterna att det ska bli regn imorgon, så inte fasen tänker jag sitta här!
Ha det gott!!!

ps. varför texten ser så märklig ut vet inte jag, för det var inte så det var tänkt... I den mån jag nu har tänkt, förstås :-)!

Det går framåt - sakta men säkert (hoppas jag ;-)!)

Får väl tyvärr konstatera att min Molly är väldans lik sin matte...
Sorgligt är det!!!
Enveten och argsint är hon.
MEN...

... även om det inte syns så väl (vågade inte gå för nära och bråttom var det!), så sitter Molly och Mango vid varsin skål och äter. Utan att Mango jagar Molly. WOW!!! SENSATION!!!
Det är alltså så att Mango sätter efter Molly som blir tvärsur och hugger leksakerna så det rasslar i buren.
Man måste ju låta sin ilska gå ut över nånting, eller hur?

Men han ser ju så snäll och blid ut när han sitter så här!!!
Men - skenet kanske bedrar???
Undras om han sitter och funderar på om det inte var bättre att bo alldeles för sig själv i fågelhuset ändå...

Men det har varit lugnare idag!
Tror jag! Eller inbillar jag mig... För att jag vill tro det!

Från fåglar till nya frysen...

...som ser ut så här! Det är en och sextio höga skåp jag har fått och attan så mycket plats det är i dom!
Har tomma hyllor, trots att jag svängde ihop en omgång bröd i måndags.
Härligt!!!

Och kylen ser så här tjusig ut...
Tycker det blev bra med lite lägre skåp. Det känns luftigare och så finns ju möjligheten att jag kan få för mig att torka av uppepå nån gång ibland när det inte är så högt... Kanske...
"Eremiten i Flårekulla lovar ingenting bestämt", ha, ha!!!

Och nu hör jag hur det dundrar igen...
Hur mycket åska finns det egentligen???
Tror det har smällt lite varje dag här...
Och jag gillar det inte, det blir ett sånt spring med telefoner och datorer (ok data, då) och TV och antenner och... Ja, allt det där som måste dras ur när det börjar mullra.
Men motion får man!!!
Och det är ju bra!

Nu är det nog bäst att snabba på!!!
Krameilikram!!!

Vissa måndagar är bättre än andra!!!

Visst är det härligt när saker inte blir som man tänkt sig utan mycket, mycket bättre?
Idag var avgjort en sån dag!!!

För på förmiddagen ringde Jenny och frågade om det var ok att hon kom framåt seneftermiddagen med Mango, för vi hade ju kommit överens om att försöka få Mango och Molly till att bli burkompisar.
Och tänka sig; hittills är det alldeles lugnt i buren och bägge fåglarna verkar trivas...

Molly är visserligen lite spak, men med tanke på hurdan hon är i vanliga fall tror jag inte att det skadar att hon stämmer ner tonen lite ...
Vem vet; hon kanske rent av slutar äta på mig när jag ska fixa i buren...
Och det vore ju något att vara tacksam för!!!

Här sitter den bitska lilla fröken och försöker se ut som ett av bladen...

Och Mango kollar om taket på lilla boet läcker (eller nåt...).

Men min ljusa idé om att sätta buren med herrskapet i bokhyllan sprack...
Hade alldeles glömt att den mittersta hyllan var fast och inte går att flytta.
Så så här blev det istället;

Tänkte att jag skulle byta plats så att den större buren får hänga på vänstra sidan istället. För då kan jag sänka den lite så det blir lättare att nå.
Och detta arrangemang är ju som väl är tillfälligt. Alla burar ska flyttas in i M´s gamla rum när han har hämtat alla sina prylar. Och det tror jag blir riktigt bra!!!

Och så himla roligt det har varit att ha Jenny och hennes L här en stund...
Mycket djursnack (som vanligt, ha, ha!) och sällskap vid fikabordet gör ju det hela ännu trevligare.
Så var det jättekul att få träffa L också! Har nog växlat några ord med honom nån gång när jag har ringt till Jenny, men det är ju alltid roligt att se den man pratar med.
Och Jenny ÄR ju otvivelaktigt en av mina allra bästa vänner, så jag ser alltid fram emot hennes besök!
Men jag tror banne mig att hon har haft med sig något fyrfota eller fjäderbeklätt varenda gång hon har varit här !!!
Men Mango ska ju liksom vara fosterfågel här; han är Jennys pippi (hoppas att hon glömmer det, hi, hi!)...
Han har såna fina färger och verkar vara väldigt sällskaplig och så hoppas jag ju att han ska ha gott inflytande på min lilla kobraMolly...

Tänk; det trodde jag inte när jag vaknade imorse!!!

Jag gillar avgjort såna här glada överraskningar!!!

Nu ska jag knalla ner och kika till pippisarna och säga godnatt, sen ska jag samla ihop mina två något matta hundar. Dom härjar "rätt" duktigt när vi har besök, och nu har det ju varit två dagar på raken med "främmande". (Varför heter det främmande egentligen? Man känner ju för sjutton dom man bjuder hem???)

Förresten är nog inte hundarna ensamma om att känna sig lite matta, deras matte är också lite trött, men glad!!!

Natti, natti!!!