Är fortfarande...

... alldeles överväldigad av detta med att det blir nytt tillskott i familjen.

Pratade med min pappa, som var väldans uppåt och tyckte att det kändes väldigt bra att veta att släkten liksom lever vidare...

Vet inte riktigt om det är precis såna tankar jag har haft...
Har väl snarare funderat på att "Stor-M" och T faktiskt är över trettio båda två och att det inte blir lättare att få barn med åren.
Säger hon som var nitton när "Stor-M" föddes...
Kanske inte så smart det heller...
Stackarn, vilken liten "försökskanin" han har varit.
Konstigt att han är som han är!

*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*

Andra funderingar jag har haft idag är hur fasen jag ska kunna få ihop till mat och andra förnödenheter till den nittonde när pensionen trillar in...

Räknar och räknar och det blir lika illa varje gång ... Ungefär en hundring kvar på kontot och femtio kronor i småpengar i börsen... SUCK!!! På något sätt inbillar jag mig nog att jag har räknat fel åt rätt håll, om ni förstår hur jag menar (begriper knappt själv i och för sig...).

Kollar frysen, kollar kylen, gluttar i skafferiet...
Finns det möjligen så att man kan klara nästan tre veckor på det som redan är här hemma?
Men jag misstänker att det inte går...
Och vad gör jag då???

Och det är i detta läget man förbannar sin situation.
Jo, jag är fullt medveten om att jag hade kunnat vara en av alla dom som har blivit arbetslösa nu sista tiden.
Troligen hade det väl varit så...
Men OM jag hade kunnat jobba alla år jag har varit sjukpensionär så borde jag ju i rimlighetens namn ha klivit lite högre upp på löneskalan.
Som det är nu har jag sjukpension, alltså ungefär 80% (tror jag, kan vara mindre), av en halvtidslön.
För det var så mycket jag jobbade då.
Och inte hade jag jobbat mer än ett par år, så jag var ju fortfarande väldans lågavlönad.

Kontorister står inte så högt i kurs, för övrigt...
Man kan ju fråga sig varför, men det är ju mest kvinnor som jobbar som kontorister, sjuvårdsbiträden osv. Och av någon outgrundlig anledning tycks ju detta faktum vara fullt tillräckligt för att lönenivån ska vara i botten.

När ska det komma till den punkten att vi anser att ALLA har lika värde, både på arbetsmarknaden och i alla andra livssituationer???
För det har vi väl?
Lika stort människovärde.

Eller är det så illa så att arbetslösa, sjukskrivna och sjukpensionärer inte har nåt människovärde???

Hemska tanke!!!

Känner en hel del folk i dessa kategorier; roliga, smarta, trevliga och omtänksamma människor som har drabbats av sjukdom och arbetsbrist.
Och inte kan jag tänka mig att dom är mindre värda än dom som är friska och har ett arbete...

För detta med sjukdom och arbetslöshet drabbar ju helt urskillningslöst.
Det går liksom inte att försäkra sig mot sådant.
Något som folk i "ledande befattningar" kanske borde ha i åtanke...
Det kan ju drabba dom också...

*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*

Nu tror jag att jag ska ta en tur i skogen med hundarna...
Man tänker så bra medan man går!
Kanske skulle ta med en liten burk och plocka lite skogshallon.
Gratis efterrätt är inte fel!!!
Och gott är det också!
Bara inte Uffe käkar upp dom för mig igen.
Han är galen i hallon, den banditen ...


Får väl utgå från att mamma visste vad hon pratade om när hon påstod att;
Allt löser sig till det bästa!!!
Mammor brukar ju ha rätt! Åtminstone min mamma !


Hoppas jag!!!


Ha en riktigt fin lördagseftermiddag och kväll!