Missilenbilen "opererad"...

... och för hur mycket pengar vet jag inte.
Spänning i tillvaron kallas sånt.

Fakturan lär väl dyka upp nästa vecka...

(gammalt kort, men "han" är lika tjusig fortfarande - nästan i alla fall...)

Det var ju meningen att det skulle kollas vad som var fel idag och så skulle jag komma in nästa vecka och få den reparerad.
Nu fixades det hela idag och det känns faktiskt rätt skönt att veta att jag slipper gå och dra på stan i flera timmar nästa vecka också.
För det är inte mycket man kan göra i Ulricehamn...
Möjligen sitta vid sjön...
Där är riktigt fint!
Idag var det ju gott väder så det var i och för sig rätt skönt att gå omkring lite och kika.
Och kameran var i vanlig ordning hemma... Så är det med teflonminne!

Handlade på hemvägen och glömde givetvis en massa som jag borde ha köpt...
Å andra sidan köpte jag sånt jag inte borde ha köpt, så det jämnade ut sig ...

Har fått å mig att beställa tid på besiktningen också!
Storverk uträttade idag!!!
Den nittonde augusti klockan tjugo över ett ska jag och Missilen infinna oss vid bilbesiktningen.
Men enligt verkstaden borde det gå bra, dom hade inte lagt märke till några konstigheter.

Det har varit en väldans konstig sommar...
Jag har inte kommit mig för att göra nånting åt sånt jag hade föresatt mig att fixa. Är det fler som har drabbats av sådan orkeslöshet?
Har en aning dåligt samvete för både det ena och det andra, men inser att gjort är gjort. Eller snarare ogjort...

Men visst är det irriterande när man känner att man borde, men inte kommer sig för att ens börja göra saker?!
Högarna växer en liksom över huvudet och det blir svårare och svårare att ta tag i...

Detta med bilen skulle varit gjort för flera månader sedan, men jag har skjutit upp och skjutit upp.
Hade nästan ont i magen när jag äntligen fick för mig att ringa till verkstan. Men nu när det är gjort känns det riktigt bra!
Så man undrar ju varför i hela friden man inte gör det som ska göras med en gång.
Det är ju något att fundera på när man nu har sysslolösa stunder medan man väntar på att energin och arbetslusten ska infinna sig.