Och idag har jag insett att jag faktiskt dels börjar bli ruskigt trött och dels att jag faktiskt är vansinnigt sårbar... Och osäker... Ingen rolig upptäckt... Snarare lite lätt skrämmande, tycker jag...
Trodde aldrig någonsin att jag skulle hamna i en sån situation..
Men i eftermiddags drabbades jag av den insikten bara så där pang bom!
Men det är väl bara att gilla läget, som somliga uttrycker det..
Ibland kan jag tycka att livet är lite väl invecklat och svårutvecklat...
Ska jobba på det där "gillalägetkonceptet".
Jodå :))!!!
Inlägg
Nä det är sannerligen tuffa tider man lätt kan hamna i...känner mej själv ärligt talat deprimerad mestadels, men vad göra? Bara att trampa på i ullstrumporna hoppas att allt löser sig, men det ska man väl ta tag i och fixa själv också..!!
SvaraRaderaHoppas du får vila till onda kroppen, ta det sen bara vääääldigt lugnt och passivt med allt och alla. Det ordnar sig ska du se!
Stor varm höstkram till dig!
hugan; Ibland önskar jag att jag kunde låta bli att TÄNKA... För det är det jag gör hela tiden... Tänker på OM och KANSKE och VARFÖR och IFALL... Och nog har det blivit lite mycket nu... Pappa, djuren, flyttplanerna, barn, barnbarn, ö-gubben... Allt liksom bara snurrar på. Och jag hinner inte med. Vill vara här vill vara där... Vill göra, vill vila :)... Ambivalent är ordet för dagen...
SvaraRaderaNåja; bara att fortsätta trampa på. Om inte i ullstrumporna, så i dom gamla slitna joggingdojorna *L*...
Hoppas att du snart känner dig bättre, bästaste Hugan!!! Tänker på dig och skickar härmed en stooor värmande...
KRAM till dig och pösspånosen till Elsan!!!