Dag 322...

Visst är det lite deprimerande med dis och dimma en hel jäkla dag?

 

Om man dessutom tillbringar dagen i städande läge blir det extra tradigt..

Å andra sidan känns det rätt skönt nu när mattorna har kommit in igen och det hänger rena handdukar i badrummet och.... Ja; ni vet?!

Det är liksom vägen dit som är såååå vansinnigt jättejättetråkig.

 

Å andra sidan känner jag mig oooootroligt jättejätteduktig nu *asg*...

 

Nu är det bara tvätten och disken kvar...

 

Och på radion säger dom att det kommer att vara ovanligt "varmt" inatt. För årstiden, alltså... Detta är inte bra för insläpandet av diverse grus, jord och annat (förmodligen onämnbart) av vissa stortassade individer, som är sambor med mig.

 

Men däremot rätt positivt för vedåtgången...

 

Jo; jag försöker hitta ljusglimtar i tillvaron...

 

Men det börjar bli knepigt...

 

Känner att jag vill härifrån, att jag längtar efter (hmmm) öa (nåja...), att det är så mycket jag vill men att det är rätt ogenomförbart just nu.

 

Men allt beror bombsäkert på dimman!!!

Säkert är det så...

(Detta kallas självsuggestion på hög nivå!!!)