"Allaktivitetsdag"...
Varit på biblioteket. Och konstaterat att trevligare bibliotek finns nog inte... Inte trevligare bibliotekarie heller för den delen! E är suverän!!!
Vidare till en sån där insamlingscontainer... Och lastade av en sjuttiojäkla massa påsar med kläder. Skönt att kunna använda bagaget till annat igen!
Så genom dimman, tjock dimma, till stan.
Hälsokostaffären; mjölksyrad kalk är bra att ha och så ett te som ska intas två-tre gånger om dagen i två veckor. Smakar antagligen rätt illa... Men försöker med det innan jag ger mig och tar till kemiska preparat...
På ICA i stan träffade jag en tjej som ursprungligen är från Hultsfred. Hon har hund hon också och det var genom vovvarna vi träffades för några år sedan... Hundmänniskor är nog ett rätt speciellt släkte :)... Dessutom visade det sig att hon är kusin till en gammal klasskompis... Världen är liten!!!
Hon påstod bestämt att det hade hänt något med mig; att jag såg så otroligt lugn och "lycklig" (??) ut...
Konstigt!!! Jag har en känsla av att jag har grubblat mig halvt fördärvad på allt som händer... Men samtidigt kanske hon har rätt...
Har väl grubblat så att det har slagit över åt andra hållet och jag inser att jag inte har en chans i helvetet att göra något åt min situation.
Det är så mycket som "hänger" på andra nu...
Eller snarare på när någon lägenhet blir ledig, när någon storvinst (visserligen har jag ingen lott, men vad fan..) trillar in, när.... tja, lite av varje/allting egentligen...
Oron för pappan sitter som en tagg i bröstet, den går inte att komma ifrån. Jo, jag vet att han ÄR gammal, att livet inte varar för evigt och allt det där.
Klart jag vet och inser...
Men jag VILL INTE tro på det... Fast det är ju en helt annan sak, det!
Köpte en påse såna där äckliga "juleskum"...
Som någon slags tröst i eländet.
Men om jag verkligen ska äta dom vete sjutton...
Tveksamt!!
Inlägg
Tror vi sitter i samma båt där med oron för en förälder.
SvaraRadera"man måste acceptera" att dom är gamla.. o att man inget kan göra åt det... att dom inte lever för evig.
Men JUST DÄRFÖR blir man ju så orolig..
Har varit konstant orolig i veckor här nu, men får bara höra att man måste acceptera o försöka tänka på sig själv..
Hur lätt är det?? =(
Kanske borde pröva lite juleskum =)
Bertastina; Vet du; det GÅR INTE att bara släppa att ens förälder faktiskt är gammal och sjuk och förvirrad... Man kan inte göra det! Inte när man faktiskt älskar sin pappa/mamma... Och förresten är det mig själv jag tänker på! Jag menar; hur fan ska jag klara att vara alldeles föräldralös??? En helt orimlig tanke!!!
SvaraRaderaKramen till dig och var rädd om dig!!!
Näe, precis..=)
SvaraRaderaTanken skrämmer en.
Tur det finns en till som är lika "dum" då =)
Som inte kan acceptera... att "livet har sin gång" då känner man sig inte lika ensam =)
Ha det gott o lycka till med den nya telefonen =)
BertaStina; Tror inte vi är "dumma", mer mänskliga faktiskt!
SvaraRaderaOch telefonen är nog utom räckhåll... Många som vill prova. Och egentligen kan det kvitta... Finns annat som är mer akut än telefoner :))!!!
Ha det gott och var rädd om dig!!