Hej och VÄLKOMMEN!!!

Roligt att Du kikar in!
Lämna gärna en liten kommentar innan Du försvinner ut i cyberrymden igen!

Ha det bra och var rädd om Dig!

onsdag 27 februari 2013

Bättre än jag trodde... faktiskt...


Det är inte lätt och heller inte nödvändigt att återvända till det förgångna och riva upp de sår som finns där. 
Det enda skälet att göra det är att jag vet att kunskapen kan hjälpa mig att bättre förstå nuet.

#Ur Aled av Paulo Coelho#

Just idag passar dessa ord helt perfekt.
Känner att det verkligen är så.
Fem omgångar samtal kvar (anar att stackars M får gå i terapi själv efter detta, hehe), sen kanske jag kan få lite ordning på allt som vimsar omkring i knoppen :)...


tisdag 26 februari 2013

Ibland önskar jag att..


... jag kunde stänga av.
Fullständigt, allting, helt och hållet.
Gå i ide eller nåt åt det hållet.
Låtsas att telefonen inte ringer, att allt är som det ska, att det inte finns några bekymmer i hela vida världen.

Men så enkelt är ju inte det där som kallas livet.
Snarare tvärtom. Kan man tycka. Ibland.

Idag ringde min pappa.
Han hade glömt vad min syster heter.
Han hade glömt att han redan har berättat tjugofem gånger om att han har varit ute och ramlat och fått åka in till sjukhuset och bli omplåstrad, han har glömt....
Demens är en jävulsk sjukdom.

Imorgon ska jag iväg till vårdcentralen.
Samtal med en psykolog står på schemat.
Just nu känns det lite som ; "orka"...
Men det blir kanske bra?!

En STOR tröst i allt detta är mina vänner som ställer upp och finns för mig!
Bästaste M och jag träffades och fikade i stan idag. Och gudarna ska veta att det var stort behov av ett sånt avbrott...
Och granne B och jag har varit ute med vovvarna och gått kvällspromenad.
Nu är granne K på ingång för en kopp te och lite småprat innan vi ska natta oss...

Och så alla andra; ingen nämnd och ingen glömd som bara finns ett telefonsamtal bort när det kniper...

TACK allahopa!!!
Ni betyder mer än ni anar!

tisdag 19 februari 2013

Ett krasst konstaterande...

Med....



... tvåbensdrift och halvtaskiga skor  får man snällt hålla sig på landsvägen...

Om man är försedd med...


...fyrbensdrift med medföljande "dubb" kan man lattja omrkring låååångt (åtminstone sisådär dom åtta metrarna kopplet lär vara) ute på åkern...

fredag 15 februari 2013

En stor dag i lägenheten i Hössna :)


UffeUlfUfot blir 11 år idag!!!

Fortfarande lika galen, snacka om att ha barnasinnet (i hans fall valpsinnet) i behåll!
Nog blir jag lite trött på alla upptåg och galenskaper ibland, men livet utan en Uffe verkar betydligt tråkigare...

Grattis, älskade vovven min!!!

måndag 11 februari 2013

Ordspråk på mitt vis :)





Tänker på (märkliga) saker när jag är ute och traskar med Ufot...
 Idag filiturade jag lite om det där med "tro på gud och saligt vandra" osv och fick till det ungefär så här;

"Tro på Gud"
eller Buddha eller Allah eller Kalle Anka eller vad sjutton du vill; pracka bara inte din "tro" på någon annan

"och saligt vandra"
försök åtminstone att inte snubbla över dina egna fötter eller *fasa* över din gamle hund

"sköt dig själv"
rensa noga din garderob från gamla "lik", inse att du inte är felfri och gör det bästa av situationen som den nu är

"och skit i andra"
strunta åtminstone i andras tillkortakommanden och garderobslik tills du vet *voffö di gör på dette viset*. Man behöver ju nödvändigtvis inte lägga sig i det som inte angår en ;)....

Vilket inte betyder att man ska strunta i andra. Man SKA bry sig om!!! Tycker jag!!! Men det är en viss skillnad på att bry sig om och lägga sig i... I vissa lägen är skillnaden hårfin.... Knepigt!!!

Får nog försöka gå lite kortare promenader alternativt se till att hjärncellen tar semester innan detta spårar ut fullständigt *asg*....



lördag 9 februari 2013

Har funderat länge...





.. på hur mycket man ska skriva här om alla turer och medicineringar och tjafs hit och dit...
Måste ju bli urtråkigt att läsa för andra.
Samtidigt som det är lite av terapi att skriva av sig...
Och det är ju faktiskt inget lästvång här, haha... 
Bara att ge fasen i hele skiten om man vill.
Lätt som en plätt!!!

Och medger att jag inte läser så mycket hos andra just nu...
Sitter inte vid datorn så ofta numera. 
Blir mest att jag betalar räkningar och sånt där tråkgöra...
Men tänker på er, det ska ni veta!

Var ju på vårdcentralen två gånger då förrförra veckan..
Och då, andra gången jag var därnere fick jag dels en ny medicin mot blodtrycket och dels stesolid.
Något som jag var väldigt skeptisk till.
Åtminstone tills i fredags...
Ja; förra fredagen, alltså..
Fredagen då jag fick mitt livs värsta panikångestattack..
Har aldrig varit med om något så gräsligt och vill banne mig inte råka ut för det igen.
Var helt övertygad om att jag inte skulle överleva.
Att känna sån dödsångest är fruktansvärt jätteläskigt!!!!

Jo; förnuftsmässigt fattade jag väl att jag inte var på väg att dö, men man tänker inte ett dugg förnuftigt när hjärtat hamrar som om det höll på att sprängas, när man är så yr att man inte kan stå upp, när man mår illa och benen skakar och tycks leva sitt eget liv...

Hade mitt i eländet sån tur att min granne K var här och hon gick inte härifrån förrän det hela hade lugnat sig. Har väl något svagt minne av att hon ville att vi skulle åka till akuten, men det hade jag bestämt sagt NEJ till.
Född obstinat. Till fördel ibland, men troligen rätt påfrestande för omgivningen i de flesta fall...

Men fasen så rädd jag var!!!
Och inte fattade jag vad det var för fel heller.
Men på lördagen började det hela om igen.
Och då tog jag i panik en sån där förhatlig tablett.
En kvart senare var allt lugnt igen.
Tre tabletter om dagen stod det på den lilla burken.
Tänkte att ok; idag åtminstone, sen får vi väl se...
Låg mest hela dagen, men orkade gå ut med Ufot och har bestämt för mig att jag fixade lite mat.
Sov hela natten mot söndagen, fullständigt utmattad förmodar jag.

På söndagen klarade jag dagen med två av dom små vita.
Ja; blodtrycksmedicinen klämde jag duktigt i mig. Börjar bli riktigt haj på att komma ihåg det där :).

I måndags tog jag mig till biblioteket och passade på att handla, men var rätt skakig när jag kom hem.
Visste att jag skulle ner till vårdcentralen på torsdagen och kände att jag inte orkade ta tag i ringande och förklarande och allt det där, utan räknade kallt med att jag skulle överleva tills dess.
Det gjorde jag... Överlevde.
Men inte har det blivit mycket gjort.
Tankarna har bara flugit runt och jag har grubblat på för och och nackdelar med mediciner och varför det har blivit så här och vad som egentligen är orsak till blodtryckshöjningen.

Pratade länge med sköterskan i torsdags.
För det visade sig att blodtrycket hade gått ner.
Från 180/120 till 160/105.
Och jag känner mig starkare.
Trots dessa vanebildande piller.
(Å andra sidan tar jag inte mer än som mest två om dagen, så det så)
Fick "order" om att genast ringa sjukvården om ångestattacken upprepas och det lovade jag (med både fingrar och tår i kors)... 

Stesolid är ju både lugnande och muskelavslappnande.
Och med tanke på hur spänd jag har varit så länge undrar jag väl lite om det inte är så att just det är orsak till det däringa trycket.
Om man tänker efter har jag ju "byggt" på det här i minst 27 år.
Det var då jag fick mitt ryggonda och allt började braka utför...
Det är inte roligt när alla planer man har haft försvinner i tomma intet.
Bara för en sån skitsak... (J*vla rygg!!!!)

Om jag inte hör något annat ska jag ner till Dalum igen den 20:e..
Funderar på att föreslå att jag kan få tid hos en kurator eller nåt.
Känner att det vore bra att prata med någon helt utomstående om allt och kanske få lite nya infallsvinklar på alla problem och märkliga funderingar. Lätt att bli "en aning" tunnelseende när man är mitt i skiten. 
Och så det där med sjukgymnastik. Vore nog rätt bra. Tror jag.

Livet är allt bra konstigt!!!
Tänk att det ska till att man tror att man ska kola av innan man börjar fundera på andra lösningar på problemet än dom helt givna?
Medicinering i all ära; men jag tror att det krävs mer om man ska komma tillrätta med sånt här!


Längtar efter att få foten opererad (den gör ONT) och kunna köra bil mer än en kvart åt gången (får kramp i foteländet... *gasfoten*) ....
Längtar efter pappan, längtar efter barnen, längtar till öa...
Längtar efter mitt gamla vanliga liv!!!
Här i min "nya" lägenhet :)...
Med gamla och nya vänner....