Hej och VÄLKOMMEN!!!

Roligt att Du kikar in!
Lämna gärna en liten kommentar innan Du försvinner ut i cyberrymden igen!

Ha det bra och var rädd om Dig!

lördag 29 september 2007

Och med tanke på...

...slutet på inlägget igår; kompisarna är jätteviktiga!!!

Tack "mammamia", L, K och I för att ni finns och lyssnar och stöttar! Hoppas att jag kan ge er lite tillbaka!

I övrigt så är det en blåsig och regnig dag här. Detta medför att man får släpa ut en styck mycket motsträvig Uffe Hund. I morse ville han inte vara ute medan jag tände i pannan (vi har vedeldning och pannrummet är placerat på gaveln av huset, och man måste gå ut för att komma dit. Opraktiskt!!!). Jag föste ut hundstackaren och så fort jag vände ryggen till smet han in i värmen igen. När frukost och "matte-dusch" var avklarad stod den stackars vovven med benen i kors... Som vanligt hävdar matten att det var självförvållat, och Uffe att det säkert var matten som hade framkallat regn och blåst. Delade meningar, som vanligt alltså! Tur att något är sig likt!!!

fredag 28 september 2007

Fortsätter undra...

Av bloggens namn förstår nog de flesta att jag funderar rätt mycket på olika saker och tillstånd... Eftersom jag har sjukersättning, och alltså inte jobbar utanför hemmet, har jag ju en del tid att lägga på sådan sysselsättning. Ibland har jag, i ärlighetens namn, inte möjlighet att göra så mycket annat heller... Det tar liksom emot en aning. Inträffar oftast vid fuktigt och blåsigt väder eller om jag har varit oförsiktig nog att ägna mig åt annat än att just fundera :-). Men jag tror på reinkranation, det har min älskade mormor lärt mig. Så detta får vara mitt "tänkarliv"! Det är lite av "upp som en sol och ner som en pannkaka" i det här huset...

Men, i alla fall; sjukförsäkring och fusk har snurrat runt lite i mitt huvud... Pratade med I (som bjöd på fika i stan sist vi sågs) och hennes turer med försäkringskassan. Hon vårdade sin sambo, som var svårt sjuk, hemma så länge det överhuvudtaget var möjligt. (Hon är en stark kvinna!) Hon har, dels "gått i väggen", dels är handlederna så slut att hon inte kan sova för värken (ska opereras så småningom), dels är knäna inte riktigt hundra. Hon har fått diabetes och mår inte bra rent psykiskt heller. Blir väldigt trött och har blivit glömsk (det tror jag hänger ihop). Hon har haft tidsbegränsad sjukersättning och nu skickade försäkringskassan henne till Göteborg för utredning. Inom två månader ska hon få besked om hur det ska bli med hennes framtid. Medan utredningen pågår får hon 25% av sin sjukersättning. Frågan är vad hon ska leva av dessa två månader... Hon kan ju knappast ställa sig till arbetsmarknadens förfogande eftersom hon inte vet om hon kommer att få helt sjukbidrag eller om hon faktiskt i praktiken står till arbetsmarknadens förfogande. Jag menar; vem skulle överhuvudtaget ens fundera på att anställa någon på så lösa boliner? Svaret hon fick av försäkringskassan var att hon skulle få pengar retroaktivt om beslutet skulle bli helt sjukbidrag. Undrar om elbolag, banken osv går med på att man inte betalar sina räkningar på ett par månader och eventuellt inte kan betala sedan heller... Och mår man bättre av att, så att säga, sväva i luften under så pass lång tid? Inte nog med att man mår dåligt, man ska dessutom oroa sig fördärvad över så, i sammanhanget, fjuttiga saker som pengar. Som väl är tror jag att I inte är särskilt självmordsbenägen, men tänk dom som är det... Är det detta som är den nya tidens ättestupa? Man kan ju undra...

Hela detta inlägget låter fruktansvärt negativt, men detta är verkligheten för en stor del av oss "vanliga människor". Dom "ovanliga" bara bestämmer...

Tur att jag har mina barn och djur!!! Dom håller mig vid liv... Skulle nog känna mig rätt överflödig utan dom. Men jag inbillar mig att jag gör lite nytta när jag tar hand om djuren och försöker finnas till hands för "barnen". Dom är ju vuxna (alternativt praktiskt taget vuxna), men lite "mamma-peppning" kan man ju behöva ändå...

torsdag 27 september 2007

Stillsam undran

Har funderat en massa under dagen... Bland annat på hur det går till att fuska i sjukförsäkringssystemet... Eftersom det enligt vissa politiker och massmedia är mer regel än undantag att "vanliga människor" (och vilka är dom ovanliga?) roffar åt sig massor av pengar dom inte har rätt till, kan man ju fråga sig; hur gör dom??? Jag menar, man blir ju kollad och dubbelkollad. När jag fyllde i min blankett för bostadstillägg påpekade damen på försäkringskassan att jag inte hade tagit upp mina ränteinkomster. Jag höll på att slå avigt; det handlade om 17:- (ja, sjutton kronor). Men det skulle tas upp. Inte för att jag tror att det gjorde någon skillnad på beräkningen av mitt bidrag, men det fick mig att fundera; hur gör dom som vill fuska? Tror att man måste börja med deklarationen, men hur... Nej, jag tänker inte ge mig på det; har alltid varit den typen som får ont i magen av bara tanken, men det känns inte kul att känna sig misstänkliggjord bara för att man har haft oturen att bli sjuk och "uppbär sjukersättning".

Ja, huga vad pipig jag känner mig idag!!! Jag tror att jag ska fixa mig en kopp gott te och bre en knäckemacka med vitlöksost till Uffe Hund. (Hans sätt att "dricka" kvällste. Nej, han är inte bortskämd! Inte så mycket i alla fall...)

tisdag 25 september 2007

Matten och Uffe på vift...

Idag har matten varit och klippt av (nästan) allt håret... Känns lite märkligt, men jag tror att jag blir nöjd när jag har vant mig. Uffe Hund trodde nog att det var han som skulle få åka till frissan, för han envisades med att han skulle med. Den stackaren har alltså tillbringat ett par timmar i baksätet på "missilen"... Fast matten tycker förstås att han får skylla sig själv. Uffe har sin syn på saken klar; människor är ena märkliga tingestar.

När frisseriet var färdigt bestämde jag mig för att åka till Ulricehamn och handla och samtidigt byta ut min present. Ja, till en likadan fast fungerande... Fick nämligen en riskokare av I förra veckan och när jag skulle provkoka la den av. Så det blev till att ösa över det halvfärdiga riset i en kastrull och koka det färdigt. Lite snopet, men det var ju garanti på den, så det var bara att byta ut den. Passade på att inhandla batterier. 15:- för 10 stycken sådana där små ena... Det måste väl vara rätt billigt? Har nog rätt mycket av hjärtat kvar i "Snåland" vad jag än påstår :-).

På hemvägen stannade vi i Timmele. Där finns en jättemysig ICA-affär där vi brukar köpa pålägg (dom har lönneberga-skinka; det finns inte inne i stan!) och mjölk och sånt. Det passade alldeles utmärkt med tider och så, för vi kunde plocka med sonen hem. Praktiskt, för då kunde matten vara lite osynlig och tänk; maten flög in!!! Ibland funkar allt som det ska!!!

söndag 23 september 2007

Nu har jag kommit på det!!!


Detta är en i kattgänget. Hon heter Selma ("Semmelbollen"). Har upptäckt att när fröken ligger så här vid skafferiet, har hon hittat på något ofog. Då är det bara att gå en promenad runt huset och kolla vilken blomma alternativt bok, penna, lock, annat smått och gott som har använts som leksak. Hon vet att hon inte ska ta grejer som ligger på borden, men hon kan helt enkelt inte låta bli... Kan katter vara kleptomaner???

lördag 22 september 2007

Dagen efter dagen före

Idag är det lördag. Det innebär att det är dagen efter städdag, vilket i sin tur innebär att det inte blir något vidare gjort... Tänk vad bra jag har det! En dag handlar jag, nästa dag kan jag ta det med ro, en dag "städar" (flyttar omkring damm och annat) jag, nästa dag osv. Det har sina poänger att ha en lite taskig rygg :-)!

Idag har Uffe Hund haft besök... Dvs; som han ser det kommer alla och hälsar på honom, vi andra får på nåder ägna oss åt att servera kaffe osv. Det var hans favorit (näst grannen K), min dotter och M, som kom en liten stund. Alltid roligt när dom dyker upp! Det händer inte så ofta eftersom hon jobbar i Norge; det är ju en bit att åka... Och dom helger hon är hemma är det mycket som ska uträttas. Men hon är duktig min älsklingsdotter!!!

Måste ha fått något slags blackout i torsdags; ringde frissan och beställde tid till på tisdag nästa vecka. Ibland gör man konstiga saker... Men det ska bli riktigt skönt att få något gjort åt det här "fågelboet". Som det är nu "måste" jag föna eländet, åtminstone om jag ska träffa folk. Här hemma i min ensamhet, nåja om man inte räknar med zoo-et, gör det ju detsamma. Speglar är till för att undvikas! Blir ganska förskräckt dom gånger jag av misstag råkar kika i en. Man kan ju undra vad det är för en vildsint rund tant som har brutit sig in i mitt hem! Det runda kan hon (frissan) nog inte rå på, men hon kanske kan få mig att se lite "tamare" ut :-)!!!

torsdag 20 september 2007

Tänk så mycket regn det finns...

Den där turen till stan i fint väder... Suck! Regn, regn, regn... Men jag träffade I och hon bjöd på fika. Mysigt att sitta inne och dricka varmt kaffe medan regnet vräker ner.

När jag äntligen tog mig hem spöregnade det... Så det där med att vara osynlig och att djurfodret skulle "hoppa" in av sig själv var det bara att glömma. Jag var ju redan genomblöt, så jag tyckte inte att sonen också behövde bli det. Men han fick stå innanför dörren och kånka grejerna till köket. Någon nytta ska man väl ha av sina barn, eller?!

Idag har det inte blivit något gjort... Stadsbesök och framför allt handlande och gående på hårda golv brukar framkalla en häftig ryggvärk och migrän. Man får planera sin tid; ska man göra något "ansträngande" får man ta det lugnt dan efter. Inte så kul alla gånger, men man vänjer sig! Och så får man ju en hel dag med stillsamma sysselsättningar som att läsa och lösa ett eller annat korsord. Det är bara hundpromenaderna som måste funka. Uffe Hund är inte mycket för att gå själv, nämligen. Inte när han får lov i alla fall :-)!



Idag la vi märke till hur röda lönnarna redan har blivit! Och som synes var det lite, lite sol på förmiddagen!!! Härligt!!!

tisdag 18 september 2007

Men nu ska det fungera (tror jag!)

Hade jag vetat vilket "styr" det skulle bli med det här, vete sjutton om jag hade gett mig på det! Har upptäckt att jag inte är särskilt tekniskt lagd och att mitt tålamod dessutom är "ganska" kort... Och jag antar att detta bara är början...

Men å andra sidan; jag har en toppenbra support som är utrustad med stort tålamod (i alla fall låter hon inte mig märka när det tryter :-) ) Och det är ju alltid trevligt att få prata lite med mammamia!

I morse (förmiddags) var Uffe Hund ute vid Årås och tog "lång"promenad med matten hängande i kopplet. Men det var inte så lugnt och skönt som det brukar... Vi kom i närkontakt med en skogsmaskin. Huuu!!! Men vi snirklade oss förbi, fast jag tror att Uffe tyckte att vi kunde ha tagit med den där mackapären; man vet aldrig när man kan ha nytta av en skogsmaskin. När vi hade ca tio meter kvar till "missilen" började det regna - spöregna. Uffe flög in i baksätet och jag blev genomblöt medan jag kopplade fast honom i säkerhetsbältet. När vi kom till "vår" lilla väg hoppade jag ut (och blev ganska mycket blötare) och hämtade tidningarna (ja, min och grannens; jag är tidningsbud1 :-) ). Tänk att man kan bli så genomblöt trots regnjacka...

Imorgon blir det fint väder för då måste det inhandlas diverse katt- och hundfoder, och det är botten att släpa stora säckar när det regnar. Fast det blir nog sonen som får kånka det tyngsta; jag är fenomenal på att göra mig osynlig vid sådana tillfällen.

måndag 17 september 2007

Kanske, kanske

Kanske har jag överlistat alla märkliga instruktioner och lyckats få igång kommentarerna... Jag säger bara det; tur att mammamia finns! För inte sjutton tänkte jag på att kolla om det funkade. Trodde det gick per automatik (blir så när man kör bil med automatlåda :-) )... Och så är jag ju lite bekväm av mig, tycker att saker bara ska fungera.

Tack bästisen! Jag är glad att jag har dig!!!

Mer pyssel än jag trodde!



Men här är han!!! Stjärnan i mattens liv. Kanske inte världens vackraste och absolut inte den mest väluppfostrade vovven som finns, men snäll och charmig (tycker jag). Och tänk; jag ville inte ta hand om honom från början! Han är omplaceringshund, det var min kompis L i Småland som tyckte att det kunde vara en hund för mig. (Hon tog hand om Uffes syster Ronja). Men jobbigt var det i början (och periodvis ännu). Han var två år när han kom och nu är han fem. Första året hade han sällskap av lilla fröken UllaFrida, en liten dam som nog stal allas hjärtan. Hon dog för två år sedan (exakt på dagen faktiskt) av en svår cancersjukdom. Vi saknar henne fruktansvärt, allihop! Så småningom kommer det nog en bild av lillfröken också! Men som sagt; mycket pyssel med att "hämta" bilder som inte vill bli publicerade av någon outgrundlig anledning är det och en mycket trött dator gör sitt till ... Man måste ju ägna sig åt viktiga saker som att gå ut i skogen och vimsa ibland!

söndag 16 september 2007

På resande fot (tass)

Igår var Uffe Hund, matten och lillhusse i känd Smålandsmetropol och hälsade på morfar(husse). Den stackars Uffe är bilsjuk och får ta medicin när det är dags för längre åkturer, dvs längre än till favoritrastplatsen. Men å andra sidan har han baksätet för sig själv; ingen vill sitta hos en hund som ev kan få för sig att lägga frukosten på sätet... Men denna gången gick det bra!



På vägen till målet för resan stannade vi i Jönköping och trodde att vi skulle investera i ett par nya joggingbyxor till sonen. Annonsen vi fick i brevlådan påstod glatt att det fanns sådana för det facila priset av 69:-. Billigt, tänkte matten som har tillbringat sin uppväxt mestadels i Småland (eller Snåland :-)) Men att få sonen att acceptera joggingbyxor med rosa revärer gick inte... I och för sig hade nog inte matten velat ha sådana heller... Men ett linne till sonen och en stor påse leversnittar till Uffe blev det i alla fall. Man kan ju inte stanna för ingenting, eller hur?!



Vistelsen i den berömda metropolen tillbringades till stor del i skogens djup... Uffe är nämligen inte så van att vara hemifrån och blir lite grinig och klängig. Men det var strålande sol, även om det blåste så vår lille morfar nästan blåste bort, så det var rätt skönt att strosa omkring och titta på alla våra "hemliga" fikaplatser. Tänk vad stenen som matten och mattens syster hade bergsbestigning på plötsligt såg så liten och ynklig ut. Undras om den hade krympt i regnet? För nog har det regnat denna sommaren?! En tur till kyrkogården ingår alltid vid våra besök. Det är rofyllt att stå där och fundera och "prata" med mamma/mormor. Ett besök av en av grannarna, som skänkte aloe-plantor att ta med hem och förgylla köksfönstret med ingick också denna gången! Tack L! Du är toppen! (Hoppas att festen blev lyckad!)



Hemvägen blev rätt äventyrlig! Solen stod lågt och sikten blev noll. Men eftersom vi har en "silvergrå missil" så var den nog inställd på Flårekulla, för det var där vi landade till slut. Inte en älg såg vi, fast det brukar "krylla" av sådana längs vägen. Ibland har man tur!!! Inte för att jag tycker illa om älgar, men jag föredrar att ha dom på avstånd ifrån bilen!