Hej och VÄLKOMMEN!!!

Roligt att Du kikar in!
Lämna gärna en liten kommentar innan Du försvinner ut i cyberrymden igen!

Ha det bra och var rädd om Dig!

tisdag 31 december 2013

Gott Nytt År


En nyårshälsning från Hössna och ett litet bevis på att vi fortfarande finns här :). Bloggandet har av olika skäl fått "stryka på foten". Hur det blir nästa år vete sjutton. Återkommer nog lite sporadiskt med mina utläggningar om absolut ingenting :)... OBS!! Detta är ett hot ;)!

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Det här året har gått så fort. Det har hänt mycket, både positiva och negativa saker. 
Känner mig i alla fall väldigt hemma här i lilla Hössna. Och det är ju en förutsättning för att man ska trivas. Och det gör jag. Trivs. Lite otippat, med tanke på min tveksamhet när jag fick lägenheten. 

Känner mig tacksam för att jag har så fina vänner som finns där när jag behöver dom. Ingen nämnd och ingen glömd. Ni är bäst, allahopa!!!

Glad att jag har mina barn och barnbarn! Älskar er ! Om ni visste hur mycket ni betyder...

Och pappan, är så glad att veta att han finns där. Tacksam för de stunder vi kan prata och jag känner att pappa "hänger med". Demens är en fruktansvärd sjukdom. 

Uffehund, Mjauritz och M-ett; utan dom där små marodörerna hade livet varit alldeles dötrist! Mina underbara pälsklingar !

Kikar ut och tittar på Lillsaaben. Glad att det löste sig så bra när det krisade med Missilenbilen. Ännu mer att vara tacksam för 

Känner en stor saknad när jag tänker på öa och Lasse, men ibland kanske det är klokast att släppa taget. Ska försöka i alla fall... Knepigt det där med känslor! En del människor glömmer man aldrig...

Bestämmer mig för att försöka bli mer positiv och ska verkligen kämpa för att inte grubbla för mycket på om och varför nästa år. För visst finns det mycket jag skulle vilja, men det är nog dags att inse sina begränsningar. Tänkte att den däringa hjärncellen skulle få ett sabbatsår. Utan lön ... Nyårslöftet härmed avgett. Om jag lyckas fixa det är väl mer tveksamt. Funderar ju på stort och smått för jämnan, vanans makt osv...

Önskar alla ett gott slut och ett fantastiskt underbart nytt år!

lördag 2 november 2013

Börjar allt överväga om


.. det inte vore klokt att göra något slags uppehåll i kluddrandet här. En stund i alla fall. För inte blir det mycket skrivet inte...

Återkommer när jag känner att jag har tid/orkar/har rett ut min märkliga invecklade självförvållade situation. Och det gör jag. Reder ut det hela. Så småningom. With a little help from my friend(s)...

Finns någorlunda tillgänglig på FB... Känner att det räcker att uppdatera alla oväsentligheter där tills vidare...

tisdag 22 oktober 2013

Livet är...



... lite knepigt just nu. Eller igen, kanske...

Men jag har mitt Ufo som tröstar :)... Även om jag gör fula miner när han försöker vara snäll *L*...

På lördag bär det av till pappa igen. "Lill-M" hänger med och bästaste L står för sängplats och mat åt oss båda.
Goda vänner är guld värda!


tisdag 8 oktober 2013

Förundrad...


... över hur människor resonerar...

Borde kanske ha varit beredd på det, men det var jag inte. Trodde i min enfald att "vännen" M skulle fortsätta vara vän även om det inte "blev mer". För si sånt kan man inte veta. Tar tid att filitura över såna spörsmål...
Och dessutom hade jag ju sagt att jag tyckte det var roligt att träffas och hitta på något. I all vänskaplighet. "Helt förutsättningslöst, som goda vänner" tror jag att jag uttryckte saken.
Föll tydligen på att jag ärligt svarade "vet jag inte" på frågan om jag trodde att vi hade "en framtid tillsammans", om vi passade ihop...
Och blev avfärdad med att jag inte är särskilt "sportig".. Och det är ju alldeles sant, för det är jag inte...

Ska man skratta eller gråta?? Vuxna människor som beter sig som tonåringar... *suckar*...
Och för övrigt; OM man ska vara tillsammans med någon, måste man ha exakt samma intressen, äta på samma tider osv??
Har nog alltid haft uppfattningen att olikheter är mer befrämjande för en relation än en jäkla massa likheter. Lite utmaningar måste man väl ha?? Vill inte ha en karbonkopia av mig, jag är rätt trött på mig som det är ;)...

Nåja; kan meddela att "Lillsaaben" inte har bråkat alls sista tiden... Inga lampor som lyser. Börjar nästan sakna dom, hahaha... Och funderar lite på vad den där rackarns bilen ska hitta på nästa gång...

Och räknar med att ge mig av till pappan nästa helg. Inte denna som kommer. Har att göra här hemma och dessutom måste jag ha bensin. Pengar växer inte på träd. Lite tråkigt, men så är det... Bara att inse!

Har börjat motionera hjärncellen med funderingar på att klippa av det där trassliga håret. Är trött på det. Vill ha förnyelse. I den lilla skalan. Man ska inte överdriva....


måndag 30 september 2013

Det är inte...

... mycket med det här bloggeriet nu.. Varken skrivande eller läsande...

Är trött, trött, trött...

Var hos pappa i fredags, åkte hem på lördagen eftersom bästaste bästa L erbjöd mig nattlogi. Vi hade himla trevligt, lagade lite mat (gott!!!!) och tog ett glas rött till det. Hennes pojkar (attan så stoooora dom har blivit) kikade in och hälsade. Det var så roligt att få träffa dom också.

L bor så fint, mitt i skogen. Uffe var helt överlycklig; han har spårat vildsvin *L*... Kan säga att det var ett elände att få med honom när vi skulle åka... Men jag hotade med att han skulle bli kvar hos "tanthundarna" och lille Plexus. Det ville han inte *flinar*... Han gillar inte att vara längst i botten på rangskalan, mitt Ufo...

Men lille pappen... Han hostar inte lika ihållande längre. Det är ju ett klart plus! Och han har fått en tid för lungröntgen redan nästa onsdag. Fick av en slump (??) reda på att han faktiskt har kol. Något jag misstänkte, men inte har fått bekräftat av den som visste.. Antagligen faller såna upplysningar under "sånt du inte behöver veta". Eller nåt...
 Hans läsglasögon hade gått hädan, så jag fick köpa nya åt honom. Som väl var blev han nöjd och belåten med dom jag hittade.
Vi hade i alla fall en liten stund när han var riktigt pigg och "hängde med". Bara att inse att man får ta vara på dom stunderna. Dom är guld värda!!! Och personalen är toppen, med få undantag. C följde med pappa och mig ut till bilen när jag skulle åka för att pappa skulle få gosa lite med Uffe. Sen tog hon honom under armen och sa att "nu går du och jag in och fixar med lite fika, det är så kallt ute så det behöver vi nu".. Så pappa var inte så ledsen när vi åkte... Jag såg inte så mycket av vägen de första milen... Jobbigt med avsked!!!!

Försöker se fram emot nästa helg, vännen M tycker vi ska hitta på något kul. Han påstår att jag behöver det (?)... Vore inte fel om jag lyckades övertyga honom om att vi kan gå ut och äta på något trevligt ställe. Får väl fundera på hur jag ska lägga upp taktiken ;))...

Nåja; kan vara bra att ha att fundera på!
Nu hundpromenad (utan vildsvinsspårande) och sedan lunch...
Ha det gott alla!!!

lördag 21 september 2013

Var iväg..

... i onsdags.
Det är i ärlighetens namn väldigt deprimerande att hälsa på pappan numera. Inte för att jag inte vill träffa honom (det vill jag) utan mer för att han har tacklat av så fort.
Vet att personalen på demensboendet gör sitt bästa, men blir så in i bängen irriterad när dom påstår att han mår bra. För det gör han INTE. Tror dom att jag är helt dum i bollen??? Nog för att jag kanske ger ett sånt intryck emellanåt, men....
Nu fick han äntligen komma till doktorn i fredags för hostan han har haft i flera månader. Penicillinkur 10 dagar och lungröntgen snarast. Varför har inte detta blivit gjort tidigare??? Jag har ju faktiskt påpekat att han behöver något för hostan...
Kan ju aldrig vara bra att en så gammal människa med kärlkramp hostar som han har gjort. Han får så ont, stackars pappan...
 Just nu känns det som det är alldeles för långt från här till där. Får en känsla av att jag behöver sitta där dygnet runt. Hade jag aldrig orkat ändå. Om man ska vara realistisk. Är jag inte när det gäller gamle far...

Fick i alla fall kontakt med L (väninna sedan mååååånga år) och vi har väl mer eller mindre bestämt att jag ska åka nästa fredag och sova hos henne till lördagen. Så blir det lite mer tid hos pappa och jag slipper köra fram och tillbaka samma dag. Misstänker väl att det där sovandet blir minsta möjliga... Vi har mycket att ta igen, "long time, no see", när man flyttar påverkar det helt klart besöksfrekvensen...
Vi (L och jag) passade på att gå och äta lite innan jag for vidare till Hultsfred och M och hennes familj för att fika och pladdra lite innan jag skulle åka hem. Med lysande lampor. Igen. Den är allt bra lurig den där lillsaaben...

Kan meddela att lamporna slocknade igår när jag skulle åka till verkstan för att kolla upp det hela... Glappkontakt, givarfel, möjligen någon som har lagat något och inte fått det hela reggat i den f*rb*nn*d* datorn. Förslagen är många... VARFÖR kan dom inte göra bilar som går att laga och sedan är lagade utan en massa krångel??? Om det nu ska vara datorer i bilarna behöver dom väl för sjutton inte vara så vansinnigt överkänsliga?? Teknik är bra när den fungerar. Annars är det mest ett j*kl* påhäng. Tycker jag!

Snart dags för en hundpromenix igen. Hoppas det inte regnar. Imorse var det strålande sol och så där härlig hög och klar luft. Gör inget om det blir sånt väder igen. Kan tänka mig att överleva det... Om jag nu måste ;)...

Ha en jättetrevlig fortsättning på helgen!

tisdag 17 september 2013

Farit runt som...


...ett torrt skinn.
Och oroat ihjäl mig (i onödan igen) för den där spökbilen... Först fick jag inte helljuset att funka. Eller jo; det funkade, men spaken ville inte stanna i "läge 2". Ner till verkstan och kom överens med dom att jag skulle kika in på fredag. Nu behöver jag inte det. För granne B förklarade pedagogiskt att man nog fick vrida lite på ljusinställningsknappen, så skulle det lösa sig. Trodde jag givetvis inte på. Har ju aldrig behövts på mina andra bilar. På denna behövs det. Herrejisses!!!

Och så började lamporna lysa igen. Dom där som inte ska lysa. Eftersom bilen inte visar några märkliga tendenser så är det antagligen bara något som "bara händer". I alla fall ringde jag ner till verkstan (arma människor!!!) och frågade om jag kunde svänga inom innan jag åker till Målilla imorgon. Jodå; klart jag fick det. Det skulle ju inte ta någon tid att släcka ner dom där lamporna... Bara det att; när jag hämtade bilen för att köra upp den till porten (skulle en sväng till tippen) lyste lampeländena... När jag startade igen efter att ha lastat mina sopsäckar - lyste inte lamporna...
 Snacka om att ha spänning i tillvaron.
Nåja; nu slipper ju killarna på verkstan (i bästa fall) besök från virrpannan från Hössna. Antar att dom blir ganska lättade ;)...

Har i alla fall hunnit med att köra till tippen, dammsuga lägenheten  (ganska noga, allting är relativt) , tvätta ett antal maskiner, laga lite mat, köra diskmaskinen. Avbrott för hundpromenad med granne K på förmiddagen och en tur i skogens djup på eftermiddagen... Nu ska tvätten in i skåp och lådor, diskmaskinen ska tömmas, hunden ska ut en gång till....

Jag har pratat med pappan och förberett honom på att Ufot och jag dyker upp imorgon. Hoppas han är lite piggare då, för idag tyckte jag allt att han lät vansinnigt trötter och förvirrad. Lille pappan...

Och så är det så att jag inte kommer att träffa ögubben mer. Det är mitt beslut, och det var inte lätt att bestämma att det skulle blir så. Men tror att det är bättre att släppa nu, med kärlek, än att segdra. Inser att vi inte kommer att fungera tillsammans i det långa loppet.

För övrigt klarar jag mig rätt bra på egen tass. Ensam är stark. Bättre med ensam ensamhet än ensamhet när man är två och en massa andra floskler.... Och det hjälper jättemycket att tänka så... Hmmm... Eller nåt....
Lite ledsen, men det går väl över...

Har mina vänner som finns för mig. Är otroligt jättetacksam för det.
Tur att dom finns!!!

lördag 14 september 2013

Dessa f*rbannade...


.. höstförkylningar som trillar över en bara så där...
Vaknade förra söndagen med världens halsont. Svalde och och svalde och halsen blåvärkte.. Dan gick i halvsovandets tecken...

Tog mig till stan på måndagen och vacklade in på bilverkstan och lämnade nyckel med tillhörande bil och traskade till apoteket medan killarna kollade på vad som behövde göras och räknade ut hur mycket det hela skulle kosta.

Konstaterade att någon resa till pappan var utesluten med tanke på alla baciller jag spred omkring mig, så jag bestämde mig för att köra ner bilen på tisdagen  och hämta den en annan dag. Tog lillsaaben och körde hem. Låååååångsamt, mycket lååååångsamt...

Granne K agerade taxi både på tisdagen och torsdagen. Bra grannar är som sagt bra att ha :)!

Hämtade "sparbössan" gjorde jag. På torsdagen. Löste ut den förgrömmade bilen. för 1709:-... Nåja, nu är den fin inunder. Tectylad och svetsad och....Hoppas jag, för jag tänker ta mig attan inte lägga mig och kika...
Kan nog vara bra att ha det gjort innan vintern. I god tid innan vintern, så att säga...

Har försökt fördriva tiden mellan hostattackerna med pyssel här hemma. Typ fönsterputsning, gardinstrykning, ångrande av gardinupphängning och medföljande byte mellan rum av gardiner och överkast (kan man soppa till det bör man göra det!).
Har äntligen fått upp tavlorna jag fick med från Hultsfred. Tog några månader, men nu hänger dom där..

Idag har balkongen fått en liiiiten höststädning. Glasbordet och stolarna har förpassats till källarens djup och kommer förmodligen aldrig mer upp till den balkongen. Avgjort för stora möbler för en minibalkong. Eller i alla fall smal sådan. Eller också är det jag som har fel inställning till balkonger. Kan vara så...

Känns i alla fall jätteskönt att den värsta hostan har lagt sig, nästa vecka åker jag till pappa. Han har hunnit med att vara på rymmen och ramla denna veckan. Hoppas nästa vecka blir lugnare...

Imorgon tänkte jag att jag skulle hälsa på bästaste fd granne K.
Och nästa helg ska jag träffa M. I Falköping. Halva vägen var tycker jag låter rättvist... Fika ska vi göra. Och prata. Det är vi bevisat bra på :)... Så det blir nog himla kul!

Hektisk vecka blir det... Eller hektisk och hektisk... Tror det blir en bra vecka! Kan jag behöva efter allt febrande och hostande och snorande! Tycker jag!!!

tisdag 3 september 2013

Är mycket nu...

Och jodå; jag kom iväg till Landvetter och resan gick över förväntan. Den är ju riktigt rolig att köra lillsaaben!

Så for jag, Uffe och "lill-M" till morfarhusse förra onsdagen. Det gick också bra. Körmässigt.
Med morfaren var det väl inget vidare. Han hade ont i hjärtat och var fruktansvärt orolig. Vilket gjorde att vi var rätt ledsna på hemvägen och bestämde oss för att "lill-M" fick följa med till Hössna och utnyttja gästrummet.
Bara att inse att det blir till att fara iväg igen nästa vecka.
Utan "lill-M". Han har nämligen fått en praktikplats med chans till anställning efter en lärotid. Är så hiskeligt glad för hans skull! Och hoppas verkligen att detta ska falla väl ut. Han mår dåligt av att inte ha att göra, "lill-M".

I lördags "sålde" jag Missilenbilen. Fick ett skambud, men orkade inte se den längre. Och det är inte bra för en bil att stå still. Men folk är otroligt oförskämda och fräcka, kan jag tycka.
Nåja; pojken som ville ha bilen var det väl inget större fel på. Det var pappan som var hemsk! En sån där som "vet" allt och inte fattar något, typ. Synd om honom! Men nu är det gjort och det känns trots allt rätt skönt att det är överståndet. Typ...

Igår vet jag inte vad som flög i mig. Åkte till stan och klippte mig. Jajamensan. För 150 kronor! Det ni!! Och bra blev det. Så där fick den frissan en "trogen" kund. När jag nu kommer mig för att göra något åt saken ;)...
Och så handlade jag lite när jag ändå var i stan. Billigt tvättmedel och sånt där tråkigt. Eller ja; hittade laxfileer till klokt pris. Och det är ju inte så tråkigt... Snarare rätt gott!

Lillsaaben fick lite bensin när jag ändå var i farten. Och jag blev glatt överraskad. Hade kört 51 mil och fick i 38 liter i tanken. Det betyder (såvitt jag förstår) att bensinförbrukningen har varit sisådär 0,75l/mil. Med tanke på att det är en 13 år gammal automatväxlad 185 h liten "spökbil" är det antagligen rätt bra.

När jag kom hem rusade jag ut med älskade Ufot och så skulle vi ta det med ro. Tänkte jag då.
Plötsligt stod jag och malde mandel och vispade äggvitor och rörde ihop kräm och vips så fanns det sisådär 30 små "bakelser" att stoppa i frysen. Minus dom som fick utvandra till granne B. Hade nämligen en av hennes tallrikar här och tyckte det var pinsamt att lämna tillbaka den tom :)...
Man gör konstiga saker ibland. Ja; inte att lämpa över kakor till grannen, men att ställa sig och baka bara så där helt utan betänkligheter. Kanske undrens tid inte är förbi, trots allt ;))?!

Idag ska det ringas till demensboendet och undersökas om far har behov av fler skjortor eller något annat som behöver införskaffas innan jag åker nästa gång...
Och så hoppas jag att fönstrena putsar sig... Men det är nog att begära för mycket, inser jag...

lördag 24 augusti 2013

Börjar tro på...

... under!
Lillsaaben har fått en rejäl genomgång. Och det är inga fel på den!!!
Att jag blev alldeles jättelättad är väl nästan en underdrift. Jag är medveten om att jag har köpt en gammal bil och att jag riskerar en del, men å andra sidan tar man ju en rätt rejäl risk med en dyrare bil också... Och denna passade min plånbok. Just nu. Om jag någon gång får råd skulle jag ju gärna vilja ha en miljöbil (av något slag). Men just nu är detta det bästa för mig. Tror jag.

Och eftersom folk här i lilla Hössna är helt fenomenala, kan jag konstatera att en av mina grannar tvärs över gatan engagerar sig i försäljningen av Missilenbilen med hull och hår. Han har helt enkelt "lagt ut" en blänkare på sin FB-sida. Han förklarade att han har massor av "vänner" och det kan ju vara någon som är intresserad av en "pysselbil" för en billig penning. Dessutom hör han sig för på sin arbetsplats och bland vänner och bekanta. Och säger att "visning av bilen ska ske efter klockan fyra". Jag anses nämligen vara för mjäkig för att göra bilaffärer... Ligger kanske något i det *suck*...

Imorgon ska den "nya" 9-3an testas lite mer. Tänker mig en sväng till "storson" i Landvetter... Spännande att se hur jag och "Lilla Spöket" kommer överens :)... Det är så mycket knappar och lampor och gudvetvad så man blir helsnurrig. Har hittat radion/cdn i alla fall...Råkade komma åt knappen, bara så där. Blev lite skärrad när den plötsligt började "hojta", i mitt tycke helt oprovocerat... Inte bra när man kör på motorvägen...
 I bästa fall kan sonen visa mig hur man avlarmar bilen inuti. Kan nog vara bra när Ufot ska sitta kvar ensam... För det går att göra, såg jag i instruktionsboken. Märklig bil detta! Och förmodligen skulle jag väl kunna läsa mig till det hela, men jag är av naturen rätt lat och kan jag gå genvägar för att få reda på saker gör jag hemskt gärna det...

Nästa vecka ska det hälsas på en gammal pappa. Längtar efter honom, gör jag!
Han har lyckats ringa och vi pratade en bra stund i fredags. Klart och redigt! Såna stunder är guld värda! För ibland är det snurrigt värre... Demens är en fruktansvärd sjukdom. Både för den som drabbas och de anhöriga...
Tror att pappa mår dåligt av att veta att han glömmer och att han vimsar till saker och ting. För honom blir det förmodligen lättare när han inget vet. Hur det blir för oss vågar jag banne mig inte tänka på.
Just nu njuter jag i fulla drag av dom tillfällen vi kan prata och minnas tillsammans.

Och nu får jag nog ta mig samman och plocka ihop lite här och stoppa mig i säng om vi ska komma upp och iväg imorgon.
Blir spännande (nja...kanske) att höra vad sonen tycker om mammans inköp av bil. Har inte berättat än. Vet han spelade han bra teater när vi pratade idag :).... Kan ju tänkas att lillebror har "läckt", men jag tror inte det. Han brukar kunna hålla tyst, "lill-M"... Nåja; jag har ju gjort det så det går inte att ändra på det nu... Och det är ju jag som får dras med mitt val. Så är det bara!

onsdag 21 augusti 2013

Man ska inte ropa...

 ... hej förrän man har ett bäcken...

Igår började märkliga lampor att lysa i lillbilen.
Min ena fantastiska granne har lugnat mig med att "sånt är inte ovanligt med  all elektronik  som finns i bilarna numera". Och eftersom den går jämt och fint och inga andra mätare indikerar något konstigt är det antagligen (det är nog det ordet jag hakar upp mig på lite) ingen fara. Har försökt få tag på ansvarig på firman där jag har köpt bilen, men inser att det bara är att fortsätta jakten imorgon...

Uppenbart att man inte ska vara alltför nöjd med sakernas tillstånd.
Säger bara; "urk"!!!!!

Fortsättning följer en annan dag...

Eller nä; NU!!!
För ikväll ringde bilförsäljaren. Imorgon kör jag in bilen och lämnar den för översyn. Får skjuts hem och blir antingen hämtad, eller får bilen hemkörd, när den är färdig... Hade alltså inte behövt "åje" mig så dant. Överreagerade i vanlig ordning... Jösses, så mycket energi jag la på det. Helt i onödan. Att jag aldrig lär mig *suckar djupt*...

måndag 19 augusti 2013

Nu är det gjort!


Och inte har jag en aning om jag verkligen har gjort rätt.
Står här med två bilar nu.
En ska säljas. Älskade gamle Missilenbilen får flytta hemifrån...
Och "Lille Spöket" får väl duga så länge...
Är trött nu...
Det ÄR jobbigt att köpa bil!!!!
Utan fd granne K hade det inte funkat alls! Hon är en pärla, hon!!!!

söndag 18 augusti 2013

Ikväll är...



... spänningen onödigt stor.
Stora saker händer imorgon. I min lilla värld är det stort i alla fall.. Om nu allt går som det ska händer det. Annars blir det bara pannkaka av hela alltet. Och det vore smått fatalt, minst sagt!

Är (förmodligen) onödigt orolig och inser väl att det blir lite dåligt med nattaron. Förmodligen blir det det. Om man ska vara fullständigt sanningsenlig blir det med all säkerhet ingen sömn alls inatt. Löjligt nog är det precis det jag bör ägna mig åt. Sovande alltså. Inte vändande och vridande och funderande...

Återkommer imorgon. Om jag överlever detta onödigt "fjärilimagenframkallande" lilla äventyr...

söndag 11 augusti 2013

Ser liiite ljus i tunneln...

... och hoppas att det inte är tåget som kommer.

Har hittat en lösning på problemet med bilen. Var relativt nöjd, men det verkar som om andra vet bättre än jag, så nu sitter jag och har ångest igen.

Börjar tro att det är så där att "aldrig får man vara glad"...

Kan det vara så illa???????
Nääää... Vill ju vara glad, ju!

Men nu får jag väl fortsätta på den vägen jag har börjat traska... Och hoppas att allt blir bra till slut. Har ju en och annan som säger att det blir bra. Till slut.
Och en och annan (nåja; EN då, men en som är fruktansvärt viktig för mig) domedagsprofet som talar om hur in i bängen dum i huvudet jag är.
Är jag kanske, men jag måste ju få göra som jag tror är bäst. Det är ju jag som får leva med dom beslut jag tar...

Antar att jag så småningom vågar tro på mig igen.
Kanske... Jo; troligen...
Brukar ju kunna känna vad som är någorlunda rätt för mig. Måste "bara" lära mig bortse från vad andra tycker och tror...
Eller så...

Och förresten så är jag ju "grundglad". Egentligen ;))...

onsdag 7 augusti 2013

Om inget under inträffar...

... får jag nog börja försöka sanndrömma...

Någon som har sisådär massor av tusenlappar att skänka bort????

Ibland blir man lägre än låg när man hämtar sin gamle bil på verkstan. Och när man på hemvägen börjar inse hela vidden av det hela...
FAN!!!
Ledsen är bara förnamnet!!!!

Att pengar ska behöva betyda allt... Eller snarare bristen på dom....
Ger upp!!! Med omedelbar verkan...
För dagen i alla fall...


tisdag 6 augusti 2013

Och så skärpte jag mig till sist...


... och kom mig för att laga mat, plocka undan, köra diskmaskinen (fortfarande lyxigt :)!!) och dessutom dammsuga...
Inte illa!

Och hit kom inte den där åskan. Hade nog behövts.

Det har varit riktigt huvudvärksväder idag, så jag trodde inte det skulle bli något med något på hela långa dan...

 Har mest legat och halvdåsat och ojat mig lite över skallebanken.

Och funderat och funderat...
Om om inte hade funnits hade jag nog bytt bil nu. Har hittat en liten "söt" vit 9-3;a, 2,0T automat -00... Utanför Borås.
 Lite mindre än den där Missilenbilen och kanske lite smidigare. Jag är ju "ensam"; bara Ufot och jag som kuskar omkring i den här lite väl stora bilen, som börjar krångla med allt möjligt... Börjar bli lite purken. Faktiskt!

Nåja; drömma kan man ju göra :)...

Imorgon ska jag kuska ner till stan och bilverkstan.
Roligt nästan jämt.
Ser fram emot detta äventyr (näääää)...
Gör inte min plånbok heller.
Ser fram emot det där hämtandet av bil.
Får väl höra om jag kan få en f(r)aktura (med tanke på spak"brottet"...).
Går det så går det!

Nåja; lär väl somna ovaggad ikväll. Det blev lite dåligt med sömnen inatt. Den där John Blund hade nog mycket att göra, för hit hittade han inte :)... Ska komma ihåg sätta upp skyltar så han inte glömmer mig ikväll också nu när vi ska ut på kvällsrundan. För säkerhets skull ;)!!!

lördag 3 augusti 2013

Kvavt och kvalmigt...

... och blåsigt är det här idag...
Ser ut att bli oväder. Men regnet behövs. Det ÄR torrt!

Uffe tänker uppenbarligen ägna dagen åt att sova. Vill helst inte gå ut. Vi är ganska överens om detta :)...

Livet flyter på och jag gör som vanligt så lite som möjligt.
På onsdag ska lille bilen till verkstan en stund. Hoppas att det inte blir alltför dyrt, bara. Och att dom hittar alla konstiga fel som på något vis har uppstått. Är bombsäker på att jag INTE har varit och petat på opetbara grejer! Så det så!!!

Har nog tänkt mig att försöka åka till lille far inom en snar framtid. Men det är klart; då måste ju Missilenbilen vara ok. Lite väl äventyrligt annars :)... Dessutom måste jag beställa tid på besiktningen. Körförbud är ju inte så bra att få...
Och så blir det nog en tur till Landvetter igen... Lille V och lilla A drar allt lite *L*... Och så lagar storson så in i bängen god mat...

Får nog ta en sväng till balkongen och kolla att allt finns kvar... Attan vad det tar i och blåser nu då!!

Ha en alldeles jättetrevlig lördag och kramelikram!!!

måndag 29 juli 2013

En liten aning ynkepynkig...





Ja; eller stark och stark.... Men nog brukar jag resa mig innan jag blir uträknad... Brukar...
Just nu har jag väl lite svårt för det. Tror nedräkningen står på sisådär nioochenhalv...

Hade varit skönt med någon som kunde helt enkelt ta tag i mig och tala om att det nog reder sig med allt till slut... Med varsamma händer helst. Vill INTE bli ryckt i...

I bästa fall hade jag skippat tröstätandet då...
För det är rätt äckligt när man börjar fundera på vad/hur mycket som har lyckats slinka ner under dagens lopp..
URK!!!!

torsdag 25 juli 2013

Haft en sån där dag...

... när tankarna bara har snurrat runt i ett värkande huvud..
Hade klar åskkänning imorse, men inte fasen blev det vare sig regn eller åska för det.

Ufot blev alldeles jättetrött på morgonpromenaden; kvavt och varmt redan klockan åtta. Trodde jag skulle få bära honom sista biten, men han stapplade hem på egna ben (som väl var; han är lite otymplig Uffepuffe...)

Har försökt få lite reda i mina något märkliga funderingar och har väl kommit fram till ett och annat. Måste nog ta itu med en del obehagligheter snarast. Blir inte lätt, men vem har sagt att livet är enkelt? Ibland kan det nog vara bra att rensa luften, så att säga... Fast jag är ju av naturen rätt mjäkig, så det känns lite läskigt. Och svårt... Vad följderna blir har jag liksom inget vidare grepp om.
Kan det vara sånt som kallas spänning i tillvaron?? Hmmm; skulle nog vilja klara mig utan i så fall....

Jag VET att man inte ska klaga på värmen, men nu börjar både djuren och jag fara illa av den... Balkongen är utesluten på eftermiddagarna. Solen öser på med värme på den sidan. Men på förmiddagarna är det skönt därute.
Tror sovrummet är svalast, det är dit Uffe går och jag litar på att han vet vad han gör i detta fallet. Annars är det nog lite si och så med mattens tillit till vovven ;)... Även om han är världens finaste Ufo!

Nu dryper jag nog iväg till köksregionerna (tjusigt, va ;)?) och skivar lite lime och lägger i glaskannan. Lite is och iskallt vatten på det. Inte dumt alls! Läskande!!!

Fortsätter ägna mig åt grubblerierna och smälter bort lite i taget... Synd att det inte syns på magarna bara :))... (bortsmältandet, alltså)


måndag 22 juli 2013

Här händer det inte så mycket...

... men jag och granne K har varit ute på lite småutflykter i veckan...
Bra när grannarna har semester *tycker*...

I tisdags (tror jag) var vi först i U-hamn och handlade, sen var vi en snabbsväng i Borås...

Onsdagen tillbringades tillsammans med nya lilla barnbarnet och det något större dito och deras föräldrar i Landvetter... Myyyysigt!!!

Torsdagen och fredagen flöt förbi i tvättandets och städandets tecken. I MYCKET långsamt tempo.

På lördagsförmiddagen ringde telefonen och det kom en liten försynt förfrågan om jag kunde tänka mig att vara sällskap på en tur till Jönköping. Kunde jag! Och har försett mig med tre olika sorters te (inköpt på A6) och en tavelram (Ikea) till en av många målningar min mamma har gjort.


Fler ramar ska införskaffas vid tillfälle. För det finns hur mycket som helst här nu som jag vill ha upp på väggarna... Mina föräldrar var himla duktiga på att "göra tavlor". Det är jag också. Fast inte riktigt på samma sätt ;)...

Och så for vi iväg till stan igår och inhandlade såna där nödvändigheter som mjölk och bröd och sånt där allmänt ätbart...
Idag blir det inte något åkande varken hit eller dit! Så är det!!! Tror jag ;)!

Konstaterar att värmen tar och att fotj*keln vill svullna lite. Å andra sidan gör det inte så där himla ont, så det känns bra ändå.
Fick tag i ett par skor på rean som passar (trots svullnaden). Känns liksom bättre med en "hel" sko när man är ute med Ufot.
Sandaler och ballerinaskor i all ära, men till hundpromenader krävs rejäla doningar! Har använt Ufot som stöd när jag har tömt sten ur skorna och det har väl inte varit så där vansinnigt populärt... Han liksom suckar och blänger.Anar att det betyder att han tycker att människor är märkliga och att hans matte är märkligast...

Funderar på att sätta mig på balkongen en stund och bara glo... Ungefär vad som orkas med idag... Och för övrigt är det riktigt mysigt att sitta därute och bara slappa. Har fixat vatten med limeskivor. Läskande en sån här dag! I bästa fall orkar jag bära ut ett glas... Kanske...



lördag 13 juli 2013

Nu är jag allt rätt trött på...

... flyttkartonger, sopsäckar och allt som har med undanplockande och sorterande av pinaler att göra... Faktiskt är jag det!!! Så det så!
Har bara en tur till tippen kvar (och att rensa "stora byrån", en låda i bokhyllan, garderoben i lilla rummet, men det tänker jag glömma en stund) sen får det vara bra för denna gången. Jajamen!!!

Konstaterar att sovrummet känns - annorlunda... Har avgjort blivit till det bättre! Och man sover riktigt gott i en 120-säng. Både jag och herrarna katt uppskattar att ha lite "manöverutrymme i händelse av drömmar"... Dom så att dom kan flytta sig (och fortfarande vara kvar i sängen) när jag börjar vifta och jag för att jag slipper känna att jag är på väg att trilla ner på golvet... Har förstått att jag far runt som en något lössläppt elvisp om nätterna...





Fick med mig lite barndomsminnen (och en hel del annat *suck*)...


Kannan är kanske mer kul än snygg... Men numera får den allt stå framme :)... Såna roligheter ska inte gömmas i skåp!


Och tänk så många gånger man har druckit te i såna här koppar! Det fanns i alla fall tre koppar kvar och dom "bor" numera i mitt köksskåp och kommer att användas flitigt!

Har suttit på "burbalkongen" en stund och solat. Iklädd bikini. Som nog hade krympt i tvätten. För inte fasen var den så här liten förra året. Har inget minne av det i alla fall...
Praktiskt taget kröp ut till stolen och höll jäkligt låg profil när jag ålade mig in igen...
Man ska vara snäll mot sina medmänniskor!!!!

Ha en alldeles fantastiskt vilsam lördag!
Här ska det inte göras så mycket som ett skvatt mer idag!!! Så det så!!!

onsdag 10 juli 2013

Gjort!

Huset hemmavid är urplockat.
Nu är det bara upplockandet här kvar...
Det blev som jag trodde...
Ekorrmentaliteten tog över...
*suck*

torsdag 4 juli 2013

Det närmar sig,,,

... och jag har släpat möbler. Hela eftermiddagen igår. 


De möbler som på något mystiskt vis ska förflyttas till "Lill-M" står i något slags organiserad röra i en hörna i mitt sovrum...


 Det andra hörnet är någorlunda tomt och redo för de nygamla möblerna...

Jag själv är mer redo för sängen.
Tappade en del av sängramen. Rakt på den opererade foten. Det känns. Men det var bara såret som sprack lite, så det är ingen större fara...
Borde kanske åkt till vårdcentralen idag, men mitt huvud säger klart och tydligt; INGEN BILKÖRNING IDAG.... Resten av mig håller med!

Fixade något slags "katthörna" i lilla rummet... Tror herrarna blev rätt nöjda. Mindre nöjda var dom nog med att matten är hänvisad till att sova i "deras" rum... Men dom får stå ut. Och jag med... Tills vi får ordning på "stora" sovrummet.. Någon gång i framtiden...

Imorgon kväll tar vi oss lite sakta mot Hultsfred. Sedan blir det stenhårt sorterande och packande tre dagar.
På söndagen kommer (tack vare Annacarins insats) en auktionssnubbe och kollar om det finns något säljbart kvar...
Som väl är vill köparna ha en hel del möbler. Och det underlättar ju!! Avgjort!

Imorgon ska det åkas till vårdcentral; bilen ska få bensin och lite nya lampor; mat ska lagas; det ska packas; det ska hämtas son och kärra; det ska köras med kärra efter lille bil en jäkla massa mil...

Jag ska vila idag!!!

måndag 1 juli 2013

Måndag

Sol.
Känner att det snart är fredag.
Innan dess bör jag hinna frakta bort en styck säng, en fåtölj, ett bord och en skrivbordsstol. Från här till Falköping.
På fredag bör jag försöka hämta en styck son och en styck kärra.
Lördag morgon klockan tiiiidigt SKA det köras till Hulingsfarahult.

Pappans hus är sålt.
Detta innebär att det ska tömmas.
Detta i sin tur innebär att jag måste hämta "min" säng (ja; NU blir den ju min) och hylla och antagligen en massa annat som jag förmodligen inte behöver men känner att jag måste "rädda"... Ekorrmentaliteten lär blomma...
Utrymmet att stoppa undan saker och ting är förmodligen inte lika stort som instinkten att rädda vad som räddas kan...
Kommer förmodligen att bli vissa problem (minst sagt!!!).

Har i alla fall börjat flytta över grejer från mitt sovrum till lilla rummet... Inte för att det går att göra mycket åt det förrän grejerna som står i lilla rummet har flyttat sig till destination F-köping, men jag har börjat i alla fall... Det tyngsta lär jag inte klara på egen hand. Får bli lite småplock och sånt som går att släpa...
Kanske lika bra att vandra ner en trappa och "varna" grannen för framtida dunder och brak....

Gör vissa avbrott för kortare promenader med Ufot.
Foten blåvärker. Eller, nje, inte direkt foten. Mer såret. Om man ska vara noga...
Undrar om det inte är dags för en pencillinkur nu?? Ska det verkligen behöva göra så här ont och vara så in i helskotta svårläkt? Ingen bra årstid för såna begivenheter....


Hit har vi i alla fall vandrat idag. Till lilla naturreservatet. Och det lär väl bli någon tur till framåt eftermiddagen. Bra ställe att gå till. Vackert är det och bord och bänkar finns det... Inte en människa i sikte... Lugn och ro är underskattat...
Gäller att vara noga med "utflyktsmålen" numera ;))....

fredag 28 juni 2013

Så tog frikortet slut...

Men inte fasen hade såret läkt för det...

Börjar i ärlighetens namn bli en liten aning bekymrad.

Verkar inte som om det "vill" läka. Är fortfarande lika öppet som när jag var på ortopeden.
Och rött runtom. Ömt. Eländigt.
Snart 2 månader efter op.

Skor är ett j*kla problem att ha på en sån fot.
Såret sitter liksom lite dumt till.

Och jo; gnällig som fasen blir jag.
Vill så mycket och kan så lite.
Stressande...
Kanske borde kolla blodtrycket, hehe...
Eller inte...
Man ska inte göra sig större bekymmer än man redan har.
Eller så...


onsdag 26 juni 2013

Funderar på...

... vad det innebär att en familj/ett förhållande är "dysfunktionell/t"...
Och hur fasen ser en/ett "o-dysfunktionell/t" familj/förhållande ut i så fall.

Får en känsla av att det hela beror helt på hur man ser saker.
Och att det är rätt farligt att svänga sig med såna uttryck i tid och otid...
Man kan ju såra någon fruktansvärt mycket...
Om man inte har grund för sina påståenden... 
Faktiskt!

Vad som är rätt för en familj/ett förhållande är kanske helt fel för andra.
Men vem avgör vad som rätt och fel???
Finns det någon norm för vad som är "normalt"? 
(Har svårt för det där "normala"... Undrar om det överhuvudtaget finns??)

Så länge ingen far illa tycker jag inte att man ens ska fundera i dom termerna.
Måste man verkligen hålla på att sätta "stämplar" på allt och alla????

Och om man inte har hela "historien bakom" kanske man ska vara ännu försiktigare med vad man säger.

Det är ju faktiskt så att inte ens familjemedlemmarna vet precis allt om varandra.
Och det är helt mänskligt och helt naturligt, tycker jag.
För vissa saker visar man/berättar man inte ens för sina närmaste.
Barn vet inte allt om sina föräldrar och föräldrar vet inte allt om sina barn.
Som väl är!!!

Alla familjer/förhållanden är inte lika.
Alla gör inte saker på samma sätt.
Alla familjer umgås inte dagarna i ända och springer ner dörrarna hos varandra.
Alla förhållanden innebär inte att man träffas stup i ett.
Alla orkar inte.

Vilket inte betyder att kärleken till familjen/livskamraten är mindre.
Eller att man bryr sig om mindre.
Alla har ju olika behov av sällskap kontra ensamhet.
Något man bör tänka på innan man helt frankt "dömer"/"stämplar".

Ord är bra, men man bör nog handskas med vissa av dom med största möjliga varsamhet.

Lev och låt leva!
Tro att alla gör så gott dom kan i den situationen dom är.
För det gör det stora flertalet.
Försök tro på det så länge ingen far illa...

Tycker jag....


Ett lite "tråkigt" inlägg idag, men jag har funderat en hel del på detta efter ett samtal idag...
Och man behöver ju inte läsa om man inte vill ;))!!!!

tisdag 25 juni 2013

Trippelfarmor...


... kan jag titulera mig idag :)...
Äldste sonen och hans goa T fick en dotter i morse.
Allt gick bra och jo; en liten aning mallig och jätteglad är jag *L*!

Och så har jag varit på vårdcentralen.
Det var väl inte så himla kul i och för sig.
Ska tillbaka på fredag för omläggning av operationssåret som inte vill läka.
Tror inte jag hade haft såna bekymmer med eländet om det hade blivit rätt behandlat från början.
Det var nog klokt att byta vårdcentral!
Tror jag!

Och trippelfarmor eller inte;
dags att ta hand om tvätten...
Har fortfarande lite svårt att vänja mig vid att det är bestämda tider som gäller här *skrattar*...
Bara att ta tag i eländet!
Fast med rätt gott humör idag!

Har ju all anledning att vara så där löjligt glad!!!!


måndag 24 juni 2013

Och så blev det måndag igen...


... och jag borde inte sitta här och sitta.
Borde faktiskt börja städa.
För det hoppade jag över förra veckan.
Det var en jättebra idé då...
Nu är jag mer tveksam.

Men det hände en massa i torsdags.
Som jag behövde "smälta" lite :)..
Så städande stod liksom inte överst på "villgöralistan".

Min yngste son ringde och berättade att hans praktikplats har blivit till en tidsbegränsad anställning till augusti.
Med tanke på att han aldrig har haft en anställning överhuvudtaget är detta STORT!
Och han måste ju ha gjort bra ifrån sig eftersom arbetsgivaren känner att dom inte vill bli av med honom så där med en gång. Och att han får lön för sitt arbete. Inte bara den där ynka ersättningen på knappa 4000 i månaden.
Bra för självkänslan dessutom...


Tänk vilken tur att man inte är ung idag. Kan jag tycka...

Och så ringde min syster.
Det verkar som om pappans hus blir sålt.
Och detta innebär att det ska tömmas på möbler och prylar och...
Blir alltså en hektisk helg vecka 28...

Och jag måste få tag i en kärra, för jag ska få ta över min mammas sovrumsmöbler.
Så är det ju en massa småpinaler, minnen, saker som är "braattha" och sånt som ska packas och tas med hem. Kan ju finnas grejer som mina barn vill ha... 

Kollade runt lite och börjar tro att jag lika gärna kan köpa mig en kärra...
Herrejisses, dom har vett att ta betalt!!!

Och så finns det ju ännu mer som är fullt användbart som ska skänkas/säljas...
Stora tunga möbler som måste bort.

Antar att man lär sig vägen till tippen *suck*....

Tre dagar ska vi ägna åt detta.

Bara att hoppas att jag kan lämna bort Ufot under tiden.
För jag misstänker att fotj*keln inte håller för BÅDE körande, packande, kånkande OCH hundpromenader. Undrar om den kommer att hålla ens för det jag måste göra?! (Är nog en liiiten aning orolig....)
Och om jag känner min gamle hund rätt lär han inte gilla läget så där värst.
Han avskyr flyttkartonger!

Känner väl att jag är en liten aning ambivalent när det gäller detta med husförsäljningen.
Skönt att det blir av, lite sorgligt att se "barndomshemmet" splittrat.
En liten aning "fasa" för allt jobb.

Men i stort sett tror jag att det blir en lättnad för alla när det väl är över!
Jo; det blir det!
Hoppas bara att pappa ser det på samma sätt.
Men ha huset kvar är ju inget alternativ....

Ja, ja... Hur man vänder sig har man ändalykten därbak....
Och jag bör nog lyfta på min (ändalykt) och se till att åtminstone se ut som om jag tänker göra någon nytta här :)...


tisdag 18 juni 2013

Vissa dagar...

... är man rolig.
Andra är man o-rolig...

Just idag är jag nog en liiiten aning o-rolig...
Både i magen och lite så där allmänt...

Lill-zooet har noll förståelse för mattens märkliga sätt.
Dom tycker att jag bara vimsar omkring och inte får nåt gjort.
Och det stämmer...
Väldigt bra stämmer det...

Borde vid detta laget ha satt mig och druckit kaffet som har varit färdigt en bra stund.
Det gör jag inte. Sitter och dricker kaffe...
Men jag ska. Tror jag. Måste jag nog. En macka kanske? Jo; måste jag nog också...

Tänk så fånig jag blir bara för att jag ska till doktorn...
Fasar för att bli "klämd" på min ömma fossing...
Larvigt! Bästaste M kör till Borås; jag behöver bara åka med. Det enda jag ska tänka på är att jag måste ha med mig leg och frikort... Doktor A är en vänlig själ. Det vet jag ju!
Hur urlöjlig får man bli???????????
Herrejisses!!!




Uppdatering :)...
Inte fasen hade jag behövt vara o-rolig. Kunde ju varit rolig istället.
Det gick jättebra på sjukan.. Inuti läker allt enligt "planen". Doktor A räknar med ca 2 veckor till innan det hela är riktigt ihopläkt och att jag får "iakta viss försiktighet" några månader framåt. Lite svullnad och lite ont får man tydligen räkna med en stund...
Såret var han däremot inte så nöjd med. Men nu har jag en remiss med noggranna anvisningar om vad som ska göras. Bara att inse att det blir omläggning minst en gång i veckan tills infektionen har gett med sig.
Men jag fick lov att börja "vippla" lite med foten. Om jag inte får ont av det. Skulle försöka göra allt med måtta (hur fasen det nu ska gå till???)...

Har varit hos granne K och fått två balkonglådor och dessutom druckit te och käkat lite glass... Imorgon ska vi åka och handla på IKEA. K kör och jag åker med :)... Tänker förse mig med lite värktabletter. I förebyggande syfte.

Nu ska jag sätta mig i TV-stolen en stund och bara vara nöjd och belåten med min dag!
Ibland blir allt bättre än förväntat!!!

torsdag 13 juni 2013

Jösses...

Fick igång det där bredbandet igår...
Lite trubbel med installationen av säkerhetsprogrammet, i övrigt funkar det.
MED sladd mellan dator och gateway (jo; så påstås lilla dosan "heta").
Hur fasen man får det hela att funka utan sladd vet då inte jag...
Men sonen (den "lille") kommer imorgon för att hjälpa till med att sätta upp kattnätet på balkongen, så han får väl förbarma sig över datorkrånglet också.

Men attan så snabbt det händer saker nu! 
På datorn alltså... Här hinns det inte gå och brygga kaffe och äta lunch och så innan sidorna ploppar upp numera :)). Bra ur viktsynpunkt...
I övrigt går allt i samma långsamma tempo som vanligt.
Som väl är ;)!

Nu ska lilla "dosan" upp på väggen och den nyinköpta telefonen får finna sig i att bli placerad där också...
Helst innan katterna välter ner hela alltet på golvet.

Dagen ska alltså gå i skruvande och (lite) städande läge.
Men det regnar ute, så det är rätt ok.
Att vara inne, alltså..

Hundpromenaderna är lite knepiga när det regnar. Foten är fortfarande inte läkt. Såret har spruckit ett par gånger och ömmar duktigt. Har alltså lite svårt med skor. Gummistövlar är helt uteslutet och såret får inte bli blött... En liten aning knivigt...

Men det löser sig nog!
Imorgon blir det röntgen av fot och på tisdag ska dokor A avge "domen"...
Hoppas allt har läkt som det ska inuti! Borde det ha gjort. Tycker jag...

lördag 1 juni 2013

Har fått nog...


Jo; det har jag...
Fått nog, mer än nog, av Telia mobilt bredband. Det fungerar sämre och sämre nu. Löv på träden som "stör" kanske... 
Blev till slut så irriterad att jag ringde på mobilen (som också har rätt taskig täckning, men inte är lika överkänslig) och muttrade om att jag kände mig lurad... Frågade ju speciellt om täckningen här i Hössna innan jag tecknade mig för en ny period och bytte "upp" mig till ett "bättre" modem. Som inte fungerar ett dugg bättre. Får fortfarande köra på 2G... Med ett 4G modem... Onödigt, kan man tycka...
Nu fick jag byta till ADSL trots att jag har bindningstid kvar. Hoppas bara att det fungerar bättre. Och att bredbandstelefonin håller vad den lovar... 
Så det blir "vanlig" telefon i hushållet igen. Kan kanske vara bra.
OM det nu fungerar. Vågar inte ta ut något i förskott...

Och så gäller det ju att man ska klara att installera och allt det där... Och jag är ju erkänt urdålig på såna där teknikaliteter. Lär väl uppfinna ett eller annat nytt kraftuttryck.

Men kommer inte att ens försöka "komma ut på nätet" innan det "nya" modemet anländer och blir insallerat. Tog mig ca en timme att komma så här långt idag. Och blogga på mobilen; njet! Blir det inget av. Alldeles för pilligt för mig!!!

************************************************************

Igår råkade min granne ut för en olycka. Hon ramlade av hästen och slog i ansiktet. Herrejisses, vad hon ser ut... Stackars B!!! En fraktur, som ska självläka, och en nervskada som kanske, kanske inte läker igen. Inget roligt alls... Blir så ledsen för hennes skull... Att hon har vansinnigt ont behöver man ju inte tvivla på när man ser hur hon ser ut...

Så nu får Uffe nöja sig med mattens lååångsamma promenadtakt... Han har synpunkter, men finner sig rätt bra ändå..
Idag traskade vi över skolgården, ner till naturreservatet. Finns ju bord och bänkar därnere så man kan slänga upp sin onda fossing en stund innan man linkar hem igen.
 Fast fotj*keln svullnade duktigt ändå...  Blir irriterad.
 Dessutom kändes det som om såret "sprack" lite. Gjorde det nog också. För förbandet blev lite (hrm) missfärgat (eller så).
 Får väl försöka byta ikväll och se hur det ser ut. 
I värsta fall blir det vårdcentralen på måndag. I värsta fall. Fast det känns väl rätt meningslöst. 
För dom tycks inte veta riktigt vad som gäller med såna här operationssår. 
Något som fler än jag har upplevt. 

Tycker bara det är konstigt att den (foten) börjar svullna och krångla nu när det har gått så bra hittills... Fast det gör inte så ont. Bara lite nu och då. Inte ofta alls, egentligen. 
Kanske därför man "gör" för mycket. Och inte inser sina begränsningar. 

Å andra sidan har jag ju lite svårt för det (att inse mina begränsningar) i vanliga fall, så varför skulle jag plötsligt börja göra det nu??

Sisådär; nu har jag gnällt färdigt för ett tag!
På återhörande. 
En annan dag :)!


fredag 24 maj 2013

Nu minsann...


..är Ufot där han ska vara igen.
For iväg i tisdags kväll och hade nog tänkt stanna lite längre där på öa, men dels tror jag L var rätt trött (man blir det efter att ha haft stroke; det tar lång tid att "komma igen" efter sånt), och dels känns det en aning jobbigt att inte vara i "sitt eget" när man har så pass ont. Och så kände jag mig ärligt talat vansinnigt "i vägen" när jag inte kunde traska med ut med hundarna eller någonting. L var jättesnäll och tjatade om att jag var tvungen att "vila foten" och servade med kaffe, men det blev lite stressande det hela (konstigt nog)... Nåja; nu hjälper granne B mig med morgonpromenader och kvällspromenader när hon kan. I övrigt linkar jag sakta, sakta längs vägen en bit... Uffe tycks vara helt införstådd med att det är så här det är (just idag i alla fall *skrattar*)...

Hur jag någonsin ska kunna tacka alla som har ställt upp och hjälpt och stöttat under den här tiden vet jag inte...
Vet bara att jag är både rörd och alldeles vansinnigt tacksam!!!

Nu går det framåt med stormsteg, jag kan köra bil igen och mitt lilla zoo är fulltaligt :)...
Bara det där uppföljande besöket hos doktor A som oroar lite. Men det går säkert bra! Det känns ju bra i foten, även om det fortfarande gör ont. Men det måste väl kännas lite när det har brutits av ben och skruvats och grejats (smått kräkframkallande tanke)... Tror det håller på att läkas... Funderar på att slita av bandaget och ta till kattkardan ;)... Nåja; får väl avhålla mig, antar jag... Men fasen vad det kliar. Inuti foten. Svårkliat ställe det!!!

Nu ska jag linka ut en sväng med min Uffetuffepuffe... Eller som en av L`s grannar sa;"25 kg kärlek"... Tror ta mig fasen hundrackaren har skaffat sig en fanclub ute på öa också *asg*....


söndag 19 maj 2013

Kan otålighet vara en dygd???


För i så fall är jag alldeles förfärligt dygdig :)...

Läääängtar tills imorgon.
För förhoppningsvis har operationssåren läkt så pass att stygnen kan tas bort.
Tas stygnen bort blir det mindre bandage.
Blir det mindre bandage finns möjligheten till att det går att använda mer normala skor.
Med mer normala skor kan jag förmodligen köra bil..

Imorgon kommer bästaste M och hämtar och skjutsar mig... 
Utan henne vore jag rätt strandsatt. Eller kanske mer lägenhetssatt ;)...

Med andra ord; kan nu stygnen tas bort kan jag kanske åka till öa på tisdag kväll...
Det är så jag har föreställt mig det hela i alla fall...
För nog längtar jag efter min Uffetuffe...
Alldeles jättemycket längtar jag!


Inte för att jag tror att det går någon större nöd på vovven (av bilden att döma), men jag kan föreställa mig att ö-gubben är relativt trötter på att vara hundvakt och vansinnigt trötter på mattens telefonsamtal titt som tätt och vill troligen bara att både hund och matte ska uppslukas av jorden.
 Eller åtminstone förpassa sig till sitt eget lilla hem och avstå från telefonsamtal och all övrig kontakt några veckor eller månader eller möjligen år *fnissar*... 
Inte lätt att vara L i dagens läge. 
Men han har varit väldans tålmodig, det måste jag medge! Strongt!!! Tycker jag!

För nog är jag medveten om att jag verkligen kan vara "a pine in the ass" allt som oftast...
Särskilt när det gäller mina djur...
 Finns ju ingen annan som kan ta hand om dom "på rätt sätt" (finns det antagligen alldeles säkert, men medge det; ALDRIG!)

Å andra sidan kan han (L) också vara rätt j*klig emellanåt... 
Så det så!
 Hans humor är av det mer makabra slaget, så det händer att jag nästan storknar här när han kläcker ur sig  hemskheter och låter gravallvarlig...
 Fast han inte är det. (Antar jag... Hoppas jag...)
 Sånt är min själ inte lätt att avgöra per telefon...
 Ganska taskigt. Egentligen...
 Börjar tro att han tycker att det är jättenyttigt för mig att bli lite smått hysterisk då och då.
 Kanske det är bra för binjurarna eller nåt. Vad vet jag?

Nåja; har börjat inse att det inte blir till att "galoppera" iväg hur som helst, även om stygnen kommer bort. Här krävs det sjukgymnatik, förmodligen en viss förändring av "gångmönstret", och viss försiktighet med gåendet i allmänhet.

Enligt pappren jag fick med mig får jag inte ens jogga på sex månader. Springa är helt uteslutet.
Nu ägnar jag mig ju väldigt, väldigt sällan, snarast aldrig, åt såna sysselsättningar, men bara så att ni fattar graden av allvar... (var tvungen att läsa ett antal gånger innan jag riktigt insåg vidden av det hela...)

 Med andra ord; kan nog fortsätta med mitt i min vanliga slowmotiontakt, fast lite mer genomtänkt... 
Och bara det kan ju bli bekymmersamt...
Får prata med min utmärkta sjukgymnasissa om detta... Om ett par veckor. Eller så...
 För än så länge gör det allt lite ont.
 Lite nu och då. Ibland så att säga... Men bara lite :)!

För nog sjutton har allt gått MYCKET bättre än jag hade väntat mig!
Och så har jag ju haft god hjälp av vännerna!!!
Och alla uppmuntrande kommentarer både här och på FB!
Sånt gör mer nytta än ni anar!!!!

TACK, allahopa!!!!!!

torsdag 16 maj 2013

Lite varje dag...


I måndags dammsög jag hela "stora" lilla lägenheten.
Tog löjligt lång tid; men det gick...
Sen sa foten STOPP..

I tisdags utförde jag det där dusch"tricket"..
Granne K, i huset intill, (som också har varit utsatt för fotoperation) och jag var rörande ense om att man är lika genomsvett och dötrött efter den manövern som man var när man började...
Men renare. Förhoppningsvis....

Igår (onsdag) tillbringade jag en hel del tid ute på balkongen sittandes på en stol med fossingen lite så där tjusigt nonchalant uppslängd på en annan. Säkert jättenyttigt med lite luft.

Bara det att jag fick för mig att det var nyttigare med luft på marknivå idag.
Har varit ute och hämtat posten.
Har ca fem meter från ytterdörren till postlådan.

Fast det är ju det här med trappan förstås. Knepig anordning. 
Tycker jag just nu...
Efter detta var jag inte så där värst pratbar på en stund.

Imorgon kanske jag skulle kolla om jag klarar att gå ut med min lille soppåse...
Eller kanske inte... 
Tror det är ganska många steg även om man tar "gräsmattegenvägen"... 
Måste förbi grannhuset och neråt gatan en bit...
Å andra sidan är det ju mjukt att gå på mossmattan...
Det KAN ju funka!!! I bästa fall...
*flinarliteövermodigt*...

Nåja; nästa vecka ska stygnen väck!
Sen hämtar jag min hund!!!
Det må bära eller brista, men nu går det inte längre..
Uffeabstinensen är minst sagt svår...

Och jag tror det är stygnen som gör att det är så svårt att få fason på gåendet...
För att inte tala om hur stor plats det där jäkla bandaget tar... 
Snacka om skoproblem!!! Har inga så pass stora skossingar så att dom rymmer både fot och bandage.
Den där dojan jag fick med mig hem är så jäkla obekväm och man blir som låghalt; svårt att hitta någon doja i samma "höjdöverhavet" liksom...

Och den där "obalansen" gör inte så gott åt mina leder, om man uttrycker det milt...
 Och där har jag nog orsaken till min oförmåga att gå utomhus... 
Blåsippan ute i backarna stå osv, men barfota nu? Nääää....

Och så gör det mer ont i foten MED den där jäkla skon än utan...
 Kommer nog åt stygnen och liksom "gnager" på dom på nåt vis.
(Misstänker att det kommer att kännas när dom ska väck.. HUVA!!!)

Men allt känns bättre - mycket bättre!
Och att jag börjar bli otålig och vill ut och göra och allt det där är antagligen ett friskhetstecken!
Så väljer jag att tolka det hela i alla fall!!!
För det mesta är ju en tolkningsfråga - eller hur ;)?!



söndag 12 maj 2013


Första dagen helt utan värktabletter!!!!!!!!!

Jiiiipppppiiiiiii !!!!!!!!!!!!


lördag 11 maj 2013

Funderar


Undrar om det verkligen är ett friskhetstecken att vakna klockan sju, konstatera att jag har ju för fasen inget att göra på hela j*kla dan ändå, lägga sig under täcket och vakna igen vid elva???
Verkar ju rätt sjukt (tycker jag)... 
Nöjde mig med lunch idag... Frukosten sov jag ju över, så att säga...

Borde nog ha duschat, men det är ett så omständigt företag så det får vänta tills imorgon. Tror jag. Om jag inte kommer på bättre (eller möjligen sämre) tankar så småningom...

M-ett och Mjauritz gör vad dom kan för att uppmuntra, grannarna (B och K) kommer och hälsar på lite nu och då, bästaste M kom med blomma och jättgulligt litet doftljus och vindruvor och...
Fd granne K ringer och är allmänt uppmuntrande...
Är glad att jag har så fina vänner!

Posten får jag uppburen, skräpet utburet, men trots allt; fy fasen så långtråkigt det känns nu när jag liksom har kvicknat till efter allt morfin och andra hemskheter jag har fått trycka i mig.
Otålig, känner jag mig nu, när jag liksom har kommit ur dimmorna. Lite har jag ju kommit ur dom i alla fall... Tror jag...

Kaffet får numera serveras (ja, ja; fixas av "sjuklingen" själv) med en skvätt mjölk. Har gått hårt åt lilla maggen, dom där kemikalierna...
Lite (ibland mer och ibland mindre) ont i fossingen gör det, men tar jag det bara försiktigt och försöker ligga/sitta med fotpaketet högt funkar det rätt bra. Nerför trappan törs jag inte ge mig än... Får konsultera M om när detta äventyr kan bli aktuellt ;).

Ortoped A är en stjärna!!! Han har gjort ett helt fantastiskt jobb med min stackars fot! Duktig doktor!!!

Nu när jag har kvicknat till har Uffeabstinensen satt in å det grövsta...
Kommer på mig med att hojta; nu går vi och lägger oss; i korgen vovven..
Tycker jag hör hur han gläfser i sömnen och muttrar att han ska vända sig och sluta sparka i väggen.. Ja; ni vet allt det där vanliga tramset vi håller på med här ;)...

Saknar våra morgonpromenader, mittpådagenpromenader, eftermiddagspromenader, kvällsrundan med granne B och Elsa...

Jo, jo... Jag VET att det är en kort tid och allt det där. 
Och att Ufot har det helt ok där han är, men det ÄR ju min bästaste Uffe
 (må vara att han förmodligen har ADHD och alla andra bokstavskombinationer man kan hitta på numera)... 
Men det är väl kanske just att han uppenbarligen har vissa problem och att han "gåritaket" när han blir stressad och helt enkelt stänger av så att man inte kan nå fram till honom som gör att jag är så orolig när jag ska lämna honom till andra... Man blir ju lite idiotförklarad när man försöker beskriva hur det faktiskt är. Istället blir det ju såna där kommentarer som; " Sanningen är väl att du inte har någon pli på din hund"... Och den där plien kunde kanske vara en liten aning bättre, men när det "brakar loss" på allvar hjälper ingen pli i världen.

Man kan ju inte få "diagnos" på en hund (ännu). "Min" veterinär menar att det inte är något konstigt alls om djur får såna här symptom; dom blir ju också påverkade av miljögifter och att allt går så snabbt och människors krav på att det ska "hända" saker hela tiden. Överstimulans kan vara förödande för vissa individer precis som understimulans är det... Och Uffe tål INTE för mycket "härjande" och för många intryck på en gång, bara att acceptera.. Han mår bäst när allt lunkar på i sin vanliga takt. Och det gör ju matten också. Sådan matte sådan hund :)).... Även om nu matten inte har några som helst bokstavskombinationer. Om man nu inte räknar fullständig vimsighet som en sådan...

Ni anar inte hur mycket jag ser fram emot att få hämta hem den fånige gamle jycken....
Läääääängtar (är väl bara förnamnet...)!!!!!

Sluter mig till att jag är på bättringsvägen.
Trots allt!





Och ta mig tusan om jag inte fick ställa mig och fixa lite kaffe till ;)...
Dotera sms-ade och lyckades lura mig totalt *asg*...
Trodde hon var i Oslo, i sitt eget lilla hem, men nädå.. Fröken var på väg hem till mig!
Ibland blir man liksom lite överglad *storler*
Nu är damen på väg till storebror med familj... Finns ju en liten tvååring som ska firas därborta... Bara urtråkigt att inte kunna vara med. Men; som sagt.. Det är som det är. Bara att ta det. Inte mycket att välja på.
Och är ju för sjutton på bättringsvägen!!! Faktiskt.
*harenheldelatttaigenminsann*