Är mycket nu...

Och jodå; jag kom iväg till Landvetter och resan gick över förväntan. Den är ju riktigt rolig att köra lillsaaben!

Så for jag, Uffe och "lill-M" till morfarhusse förra onsdagen. Det gick också bra. Körmässigt.
Med morfaren var det väl inget vidare. Han hade ont i hjärtat och var fruktansvärt orolig. Vilket gjorde att vi var rätt ledsna på hemvägen och bestämde oss för att "lill-M" fick följa med till Hössna och utnyttja gästrummet.
Bara att inse att det blir till att fara iväg igen nästa vecka.
Utan "lill-M". Han har nämligen fått en praktikplats med chans till anställning efter en lärotid. Är så hiskeligt glad för hans skull! Och hoppas verkligen att detta ska falla väl ut. Han mår dåligt av att inte ha att göra, "lill-M".

I lördags "sålde" jag Missilenbilen. Fick ett skambud, men orkade inte se den längre. Och det är inte bra för en bil att stå still. Men folk är otroligt oförskämda och fräcka, kan jag tycka.
Nåja; pojken som ville ha bilen var det väl inget större fel på. Det var pappan som var hemsk! En sån där som "vet" allt och inte fattar något, typ. Synd om honom! Men nu är det gjort och det känns trots allt rätt skönt att det är överståndet. Typ...

Igår vet jag inte vad som flög i mig. Åkte till stan och klippte mig. Jajamensan. För 150 kronor! Det ni!! Och bra blev det. Så där fick den frissan en "trogen" kund. När jag nu kommer mig för att göra något åt saken ;)...
Och så handlade jag lite när jag ändå var i stan. Billigt tvättmedel och sånt där tråkigt. Eller ja; hittade laxfileer till klokt pris. Och det är ju inte så tråkigt... Snarare rätt gott!

Lillsaaben fick lite bensin när jag ändå var i farten. Och jag blev glatt överraskad. Hade kört 51 mil och fick i 38 liter i tanken. Det betyder (såvitt jag förstår) att bensinförbrukningen har varit sisådär 0,75l/mil. Med tanke på att det är en 13 år gammal automatväxlad 185 h liten "spökbil" är det antagligen rätt bra.

När jag kom hem rusade jag ut med älskade Ufot och så skulle vi ta det med ro. Tänkte jag då.
Plötsligt stod jag och malde mandel och vispade äggvitor och rörde ihop kräm och vips så fanns det sisådär 30 små "bakelser" att stoppa i frysen. Minus dom som fick utvandra till granne B. Hade nämligen en av hennes tallrikar här och tyckte det var pinsamt att lämna tillbaka den tom :)...
Man gör konstiga saker ibland. Ja; inte att lämpa över kakor till grannen, men att ställa sig och baka bara så där helt utan betänkligheter. Kanske undrens tid inte är förbi, trots allt ;))?!

Idag ska det ringas till demensboendet och undersökas om far har behov av fler skjortor eller något annat som behöver införskaffas innan jag åker nästa gång...
Och så hoppas jag att fönstrena putsar sig... Men det är nog att begära för mycket, inser jag...