... när det fattas ett par tusen varje månad är rätt själsdödande...
Men nu är det gjort!
Inte för att jag blir gladare av det, men jag vet åtminstone hur mycket minus det här konkursboet går årligen...
Lätt chockerande, men så här är det!
Hörde att pensionerna skulle sänkas; så det är väl bäst att räkna med ett par extra hundralappar neråt i uträkningarna... *suck*
*********************
Och på tal om chocker!
Jag har flera dagar försökt få tag i mina vänner som har haft kennel och fött upp Cavalier King Charles Spaniel...
Vilka hundar dom har fått fram! Underbart temperament och dessutom vackra små hundar.
Köpte ju min lilla UllaFrida där...
Köpte ju min lilla UllaFrida där...I alla fall har jag ringt och ringt. Vid olika tider på dygnet och vardagar och helger. Men inget svar....
Nu hör det till saken att U har haft en stroke och varken hon eller P är så unga längre. Så jag tyckte jag hade goda skäl av vara väldans orolig!
Hade lite tur igårkväll när jag ringde, U´s dotter var i lägenheten och vattnade blommor eller nåt sånt.
I alla fall fick jag äntligen svar.
Och jodå! P har ramlat och slagit sig väldigt illa i höften (fraktur) och U klarar sig ju inte själv efter stroken. Så P finns på sjukhuset i V-vik och U finns på någon slags korttidsboende...
Bad L att ge U mitt telefonnummer så att U skulle kunna ringa, om hon ville.
Det ville hon!!!
Imorse ringde telefonen och jag har pratat en bra stund med en mycket ledsen och uppgiven U...
Hon ska tydligen hem igen och klara sig med hemtjänst tills P blir frisk nog att komma hem.
Nu hör det till saken att U inte ens kan ta sig ur sängen själv...
Hundarna är sålda/bortlämnade och P där och U där... Undra på att hon är helt ifrån sig...
Men nu har jag telefonnummret till vårdhemmet, så att jag kan nå henne.
Inte vet jag om det gör någon nytta att ringa och prata, men det "slår ju ihjäl" lite tid i alla fall...
Misstänker att det är seeegt att vara på ett sånt ställe när man är van vid att det händer saker (det gör det när man har djur!!!) mest hela tiden.
U pratade om att skaffa katt eftersom P inte kommer att kunna ränna omkring i skogen mer... En röd katt står överst på önskelistan...
Men vad svårt det känns när människor man älskar råkar så illa ut!
Och så hjälplös man känner sig! Och vad man önskar att man kunde plocka ner månen åt dom! Om det nu hade hjälpt dom...
*********************************
Och snart är det dags för pannmatande - igen...
Men idag har jag fått upp temperaturen härinne till *dadam* 19 grader!!! Det tar sig, sa han som hade eld i håret!!!
Och lite nytta gjorde det nog att jag bakade en fjånig kaka...
Av en sån där liten deg som heter "Herman" (försökte krångla mig ifrån det hela med att bestämt hävda att jag redan har en Herman. Det gick inte!!!) och ska stå flera dagar och röras och "matas" och sen blir glupande jättejättehungrig och vill gotta sig med både hackade nötter och choklad...
Mycket konstigt finns det här i världen!!!
Men det blir onekligen lite varmare om man kör igång ugnen 
...
...Får väl hitta på något att fixa till i ugnen imorgon oxå - om jag nu har energi till det...
Fast det vete sjutton 
...
...
Inlägg
Hej!!!!!! Idag skall jag inte glömma att skriva att in bild över landskapet är jätte vacker har glömt det flera ggr nu!! Snart har du haft 5000 besökare inte dåligt ;D. Åååååå vad det är tråkigt när man går back varje månad, llite svårt att göra något åt det oxå suck suck. Det är synd de gamla nu för tiden de får inte vsra ihop & inga djur. Det borde vara förbjudet att behandla människor så, man blir både arg & ledsen. Nu ringde min syster så jag återkommer. Varma KRAMAR
SvaraRaderaBorttjatad tid är alldeles för sällsynt i dessa högpresterande tider. Tid är pengar & pengar växer inte på träd & är man sjukpensionär/utkastad till mammons värld utan skyddsnät är Borttjatad tid oerhört värdefull.
SvaraRaderaDen värmer för stunden, lyfter sinnet vid minnet & kan inte stoppas in på ngt konto som ändå vid dags slut länsas av penningsugna pirayor i armanikostymer.
Nu är jag ilsk,ledsen & rädd som kanske bara den MEN om man har vänner som hinner tjata en stund även om det går långt mellan gångerna (utan att lägga ngt på tidsavståndet) är detta guld värt.
På tal om månadsbudgeten... ;0)
Är man utlämnad till andra hur mkt ens inkomst/försäkrings kommer att bli känner man sig rätt liten emellanåt. Speciellt när som nu hundakärleken (igen) åker fram & tillbaka akut t veterinären.
Ajajaj vad jag gnäller på din sida ikväll. Ville egentligen bara titta in och säja Gó kväll & så där. Så: gó kväll & så där ;0)
//M-matten
Fy vad ledsamt att höra om dina vänner, det är för hemskt hur de gamla o sjuka behandlas i vårt "moderna" samhälle. Tror man nått den åldern nu då man säger "det var bättre förr", för inte hade folk det så illa som nu på den gamla goda tiden.
SvaraRaderaHa det gott o håll dig varm o fötterna. Bamsekram från Mia.
Hej igen inte så lite osammanhängande & dessutom inget namn suck suck!!!!!! Men det var jag hihi. Åter till de gamla man får inte behandla djur hur som helst (som väl är) men det är helt ok att göra de med de gamla helt vansinnig system ör det!! Angående din mamma & längtan så förstår jag dig. Jag har ju min mamma kvar men det är ändå inte min mamma som r där utan någon annan (härom dagen var jag inte hennes dotter utan min mormors hon hade inga barn men iförrgår var jag hennes barn igen) det är otroligt svårt att mista sin mamma men ändå ha henne kvar om du förstår hur jag menar. När jag bodde i Mölndal var det ett par som blev som mina extra föräldrar & som farmor/farfar för min lilla (hon fick ett guldarmband i arv av henne så du förstår att de tyckte om henne). Och de blev jätte ledsna när vi flyttade (men jag var tvungen eftersom jag blev så sjuk) Men i alla fall först dog han sedan ett halvår efter fick hon strok & knappt ett år efter honom dog hon. Det jag ville komma till är att de går inte en dag utan att jag saknar dem å då var vi ju inte släkt på riktigt, så jag fattar precis din saknad för den har jag varje dag oxå både efter min granne & den mamma jag hade med inte har kvar (de är någon annan som bor med pappa) Det här blev rörigt men jag tror du fattar för du är KLOK!!!! Kramen på sig i kylan Anniqua
SvaraRaderaPS nu kom jag ihåg att skriva vem jag var fniss DS
Men snälla nån....
SvaraRaderaEtt par tusen? Det GÅR ju inte???
Jag saknar ord...):
Önskar det fanns en lösning som man bara kunde tipsa dej om, men jag är nog inte "rätt" person för det...
Ledsen för att Ullafridas "Mamma o Pappa" mår så dåligt. Hoppas hon hittar en go kisse i alla fall som kan "störa" det tråkiga....
Usch...så trist det kan bli ibland men jag hoppas att det löser sej för dej, vännen!
Det är ju inte hållbart att gå och ha det så i längden. Förstår att du mår dåligt av det...
*kramar om och önskar dej allt gott*
//Söstra di...
Budget låter obehagligt! (ler)
SvaraRaderaJag funderar just nu lite allmänt på det här med bloggandet!
Särskilt nu när jag hållit på ett tag, ja, egentligen inte så länge, cirka 1,5 år bara, men det är ju tillräckligt för att "nyhetens behag" ska ha hunnit lägga sig!
En del har ju bloggat betydligt längre än så, men visst märks det en viss avmattning även där, kortare inlägg och färre kommentarer!
Fast jag inbillar mig att man faktiskt ska försöka hålla kontakten med alla man på något sett kommit i kontakt med via sin blogg! Ibland så har man haft samma åsikter och intresse runt samma saker, eller annars har det bara varit en liten kommentar skriven helt på "måfå" någongång!
Trevligt hur som helst!
Jag hade ju en huvudidé när jag började blogga och det var ju att samla folk och åsikter i och kring olika sjukvårdsfrågor på min andra blogg www.jernsaxen.blogspot.com , det gick lite trögt så jag startade upp den här bloggen lite som en "dragblogg" för att locka in lite nytt "blod" på Jernsaxensidan, det gick fint, men även der skedde det en viss avmattning!
Kanske den här kommentaren låter lite "gnällig" det är inte riktigt meningen, det är mer en reflextion över hur det faktiskt förhåller sig ibland med bloggandet!
Nu blir just den här "kommentren" djäkligt allmänt hållen och jag kommer självklart skriva mer personliga kommentarer i framtiden!
Men just idag när det är Fredag och i början på det nya året så vill jag verkligen önska alla nya och gamla bekantskaper i "Bloggssfären" en riktig God Fortsättning och en Trevlig Helg!
PS: Fick några mail om varför jag raderat min blogglista, den är under uppdatering, flera av bloggarna på den har "lagts ner" tråkigt nog! Så nu när den ska återskapas så hoppas jag både att få in "gamla" och "nya" kompisar!
För blogga är kul! Leve Bloggen!
Kram ifrån Den Där Peter Olofsson på Oumberliga Bloggen!
Anniqua; Detta är alltså utsikten från mitt vardagsrumsfönster (eller TV-rum eller... ja, ja det stora rummet på andra våningen i alla fall). Fatta att man är kluven till flyttande! Trots alla konstigheter och krångel.
SvaraRaderaKan tänka mig att det blir väldans underligt när mamma finns men ändå inte... På ett sätt kan det ju vara skönt att det aldrig blev så med min mamma... Men jösses vad jag saknar henne! Min mamma och bästa vän! Och så är det ju så att vissa saker kan man bara prata med mamma om... Så ÄR det!!! Säger min dotter också, så då är det banne mig sant!!!
Kramen till dig och var rädd om dig!!!
******************************
M-matte; Veterinärbesök brukar bli rätt mycket dyrare än man tror från början... Är lyckligt lottad (än så länge, peppar, peppar...), mina odjur är friska som nötkärnor och har en alldeles vansinnig överskottsenergi nu när det är så kallt ute och promenaderna blir därefter... Nalle får lite ont i benen i kylan... Men det går över om jag masserar honom lite.
Ibland är det rätt gott att få ur sig det man funderar på och du får hemskt gärna "gnälla på" här!!! Hoppas att det lättar lite på trycket ;-)!
Och visst känns det osäkert och oroligt detta med pengar... Men det blir nog bra till slut ändå. Vill jag tro!
Håller tummar och tår och hoppas det löser sig för din lilla vovve! Det är så jäkla jobbigt när djuren blir sjuka; man känner sig allt ganska så ynklig!!!
En stor värmande kram från mig till dig!!!
*********************************
Mia; Detta med U och P blev lite av en chock! Dom har varit så himla goa mot mig och barnen och fixade så att jag fick "vårdnaden" om min första cavalier Charlie... Snällare och goare människor finns inte!!! Svårt att höra U så himla ledsen och uppgiven; hon som alltid har varit så där himla "hurtig" och lite tuff rent av...
Hoppas innerligt att det ordnar sig på bästa sätt för dom!!!
Nog finns det vissa saker som var bättre förr!!!
Bamsekramen!!!!
**********************************
Jenny; Jo, så här har det varit sedan sonen "avgick"... Men det får lösa sig på nåt sätt... Det jobbiga är väl att jag blir helt beroende av pappa och barnen (dom två äldsta). Men jag börjar vänja mig... Även om jag inte gillar tanken. Men å andra sidan kan jag ju inte göra mycket åt det hela. Min pension är grundad på en halvtid och det ger väldigt lite klirr i kassan, det!
Får väl sätta mig på torget med en hatt framför mig och försöka spela (hmmm) blockflöjt (tror jag såg någon här nånstans). Får nog ihop en massa av folk som vill att jag ska sluta spela (kan nämligen inte alls, absolut noll musiköra!!!
Oron för U och P sitter som en klump i magen och övertäffar alla bekymmer för hyresvärdar och ekonomi...
Har kommit fram till att vissa saker är viktigare än andra!
Och viktigast är barnen, vännerna och djuren! Resten kan "skita på sig"!!! Så det så!!!
Saknar dig, söstra mi!
Bamsekram!!!
********************************
Peter; Budget ÄR obehagligt. Speciellt när det står minus överallt :-(... Men allting har en ände och korven den har två! Det löser sig nog i slutänden med det också!
Håller med dig om att det är roligt att blogga och tänk vilka fina kompisar man får!!! DET är värt mycket det!!!
Kram till dig!!!