Dubbla postlådepromenixer...

Så här dagen efter vedkånkeriet är jag väl inte så där värst pigg på promenader...

Och då är det givetvis så, att posten inte har kommit när jag traskar (linkar) ut till lådan halv ett... Den (posten) brukar finnas där så dags. Men inte idag... Näääädå! Jäkla post!!!

Så det blev till att traska (linka) ut en gång till. Vilade i några timmar först... Fyra närmare bestämt... Och var mycket tveksam till att gå iväg ända ner till vägen igen.

MEN...

 ... tur att jag gjorde det!!!

För se där var ett litet paket i lådan!

Gissa från vem ?

Jodå! Vandringsburken har kommit hit igen!

Men inte med hundgodis (som den innehöll när den for härifrån sist) utan med snäckor målade i olika färger och en liten korg att ha dom i!

Läckert!!!

Tack, Annacarin!!!

Har, med tanke på vissa smått frustrerade vårlängtande katter, satt den lilla korgen på spishyllan i vardagsrummet.

Här går vi in för det där med "rädda vad som räddas kan" numera...

Eller vi och vi!

Det är väl jag som är mest angelägen om att inte få alla pinaler sönderslagna.

Kattskrällena struntar nog i vilket!

Och ny bakgrund har jag!

Den har Jenny hittat åt mig (och jag förstår nog piken, söstra mi!)...

Men den är väl egentligen väldans passande, för här har jag böcker överallt. Mina barn faaaasar för den dagen det ska flyttas här...

"Hur många ton böcker har du egentligen? Och hur fasen har du tänkt dig att vi ska få med allt? Och VARFÖR sparar du varenda bokelände du köper/får?"

Och jo, jag håller till viss del med dom!

Men skyller glatt på att det är ett arv från min farfar! Han samlade också böcker och jag tror inte att han slängde någon bok...

Gissa vem som hade härliga sommarlov i Bräkne-Hoby och läste och läste och ...

När det inte lästes in sånt jag hade missat i skolan ... (Hade mycket migrän redan då fast det påstods att barn inte kunde ha det (?).)

Så var det att ha en "rektor/lärare" farfar och en "lärarinna" farmor...

Men så här i efterhand är jag givetvis tacksam...

Det är nog en hel del saker man inte riktigt kan ta till sig och vara tacksam för förrän man har blivit en liten aning vuxen.

Nej, nu är det dags för den där sista hundpromenaden!

Dvs; Uffe får gå ut först och rekognisera, så att Nalle och jag kan gå ut utan att bli överfallna av "den lede fi" som påstås bo nere i skogens djup.

Undrar hur denne fiende ser ut?

Nån som vet???

Bör jag vara skrajsen?

Äh, är det farligt tar nog UffeHund hand om det! Hoppas jag !!!