En jätteöverraskning :-)!

Efter att ha undvikit att göra det jag hade bestämt mig för att göra idag skulle jag försöka fixa till så att vi ska ha lite värme här inatt...

Och när jag står där i pannrummet börjar hundarna skälla något alldeles förtvivlat inne i huset.

Traskade ut för att ta reda på vad sjutton dom skällde på igen.

Var det månne "den lede fi" som hade kommit fram ur skogens djup nu äntligen.

Har ju varit lite nyfiken på hur en sån ser ut, egentligen...

Men när jag kom runt hörnet hörde jag min (numera) alldeles gifta son och min goa svärdotters väna röster ...

Har ju pratat med J en lång stund idag (till och med chattat en liten stund, men jag blir helstressad av att jag tror att jag måste stava rätt, he, he). Bland annat bubblade vi om påskgodis (som dom har och jag inte hade). Jag satsade på gravad lax istället. Ooooo, så nyttig jag är!!! Men jag hade ju givetvis velat köpa lite påskgodisar också...

Men problemet är löst!!!

Min underbara lilla svärdotter och min fine son kom hit ikväll (dom har fått låna J´s pappas bil över påskhelgen! Schysst av honom, tycker jag!) och dom snälla "ungarna" hade med sig en jättepåse påskgodisar!!

Bara kolla här!!!!

Så nu kan denna Uffematte/mamma/svärmor/bonusfarmor inte påstå att hon är utan godisar i påsk, minsann!

Är dom snälla eller är dom snälla?!

Och att dom bara kom så där helt apropå...

Undrar om dom fattar hur mycket det betyder?

Om jag älskar mina barn och svärdöttrar??? OM!!!!!!!
Hur mycket som helst! (Även utan påskgodis, ha, ha!!!)

Och nu måste kvasten tankas och katten putsas... eller var kitteln... Äh, jag tar det imorgon

Vår"dofter"

Inser att jag är världens tradigaste matte... Kolla bara på Uffes stil!

"Att inte den däringa matten kan bli färdig med pannan så vi får gå kvällspromenaden... *suck*"

Sen kom vi inte längre än tre meter från pannrummet för jag fick för mig att jag skulle visa att...

... det syns spår av att det kånkats ved här!

Det som gömts i snö kommer tyvärr fram nu.

Och jag är inte så där värst upplagd för att kratta ihop alla löv och vedbitar och...

Men man kan ju ta det "en annan dag" !!!

Och så är det ju detta med dessa kejsarkronor.

Bara kolla så stora dom har blivit!!!

Det var kanske inte så konstigt att herrarna hund blev rätt så nöjda när batteriet i kameran la ner verksamheten. 

Inga fler märkliga stopp på vägen. Åtminstone inga "matterelaterade" stopp.

Nu börjar till och med jag tro på att det kanske blir vår ändå ...

 Och av "doften" att döma är den verkligen på gång, våren... 

Det har körts gödsel här på fälten...

Så det luktar vår. Även om just den doften är något jag kan leva utan, ha, ha!

Fortfarande alldeles trött...

...och dessutom SNÖADE det imorse.

Jo, det är alldeles sant!!!

Men det försvann lika snabbt som väl var.

Att jag är trött kan väl i viss mån bero på pappa...

Taskigt att skylla på honom, tycker ni kanske, men se det tycker inte jag!

För min pappa kunde inte förse sin väckarklocka med batterier och han skulle hämtas klockan sex imorse för transport till sjukhuset i Västervik.

Och jag har knappt sovit inatt för att jag var orolig för att han skulle försova sig.

Nu visade det sig att jag hade kunnat ge fullständigt attan i att ens fundera på detta, för när jag ringde strax innan halv sex, var faderskapet uppe och pigg och nyter.

Det var inte jag!!!

Har uträttat ärenden idag.

Biblioteket och handlat här och där och till slut fick jag ont i skallen och ville bara hem.

Nu är jag hemma och ska bara se till att mata pannan en gång till, sen ger jag upp!

Är hjärtligt trött på min rygg och huvudvärken och känner mig superdupergnällig!

Men jag gnäller väldigt tyst för mig själv, så förhoppningsvis stör jag inte någon...

Natti, natti

Ur led är tiden

Må vara att klockan påstår sig vara tjugo i sex.

Men jag är det inte!!!

Känner att jag är alldeles fel ute med det mesta idag...

Och nääää! Jag gillar inte detta fibblande med klockan hit och dit!

I min lilla värld är klockan just nu kvart över fem.

Även om jag inser att jag får rätta in mig i ledet och acceptera detta fjompiga påfund.

Men under protest!!!

Och...

så småningom får jag väl ta tag i krattan...

Det är ju så det funkar...

Det som göms i snö...

Undrar vem fasen som har lagt alla dessa kubikmeter löv hos mig????

Och nu ska här samlas ihop lite biblioteksböcker och kollas i kylskåp (där EKARararar det) och skafferi. Troligen får det tittas noga i fodertunnorna också.

Retligt om jag inte har mat till odjuren. Har jag otur kan dom ju bestämma sig för att straffa mig "mungripligen"! Huuuuaaa!!!

Ibland lever jag ett spännande liv...

Eller snarare; man har inte roligare än man gör sig ...

Ha en fin början på veckan!

Och var rädda om er!!!

Och så blev dom alldeles gifta :-)!

NU har jag en svärdotter med samma initialer som jag , och skriva autograf för att intyga att det hela har gått rätt och riktigt till fick jag och "Stor-M" göra.

En liten, liten lyckotår letade sig allt fram i ögonvrån när det byttes ringar (som "Lill-M" hade ansvar för) och bröllopspussades... Det ÄR rörande att se. Och dessutom är jag ju, som bekant, väldans förtjust i mina svärdöttrar! Kunde inte ha fått bättre!!!

Och att få träffa mina fyra barn samtidigt är ju en inte alltför vanlig upplevelse numera... Det blir ju så när en bor här och en där och jobb och inte jobb och pengar och inte pengar...

Men "Lill-M" och jag kom överens om att försöka röja lite och försöka köra bort så mycket som möjligt av skräpet, som ligger överallt här, till tippen nu i vår... Fast det är väl lite "fan tro´t" över det hela. Vi ÄR bra på att göra saker "en annan dag", både han och jag. Han påstår att han har ärvt den genen efter mig, men det tror jag inte alls, för jag har hela min kvar, ha, ha!

Och så fick jag äntligen träffa J´s mamma! Också en sån där fullträff! Måste säga att jag tyckte väldigt bra om henne! Får väl hoppas att hon fick en någorlunda positiv uppfattning om dotterns nya släkt, så hon inte sitter och åker hem till Värmland och förfasar sig över "dessa märkliga människor" ...

Min kompis L var ju med (å vad jag saknar att ha henne i närheten; men det är ju jag som har flyttat iväg...) och två av hennes goa pojkar och hennes "nye" särbo. Det var verkligen roligt att få träffa honom också! L är som vanligt så där himla rolig och "rapp i käften". Det uppskattas väldiga av en lättroad Uffematte!!!

God mat, en hel del ny "släkt", lilla J som for runt som ett skållat troll . Hon är bara så sööööt, den ungen!!!

Lyckat med andra ord!!!

Det som var lite tråkigt var ju att J´s pappa inte kunde vara med. Det måste ha känts väldigt eländigt att inte kunna närvara när enda dottern gifter sig...

Hoppas han bättrar på sig!!!

Men J´s fastrar som hade styrt om det hela med mat och allt har gjort ett jättejobb! Måste säga att jag beundrar folk som kan ta tag i saker och fixa och dona.

Nu ska en lite trötter Uffematte ägna sig åt sina pälsklingar ett tag...

Kattastrofen hade nog känt sig lite övergiven, för hon kom och mötte mig i hallen... Min lilla vimsiga kisse... Och Selma har ont i lilla maggen... Men hon har lagt sig i pottan (!!!!!) för säkerhets skull. Ibland undrar jag om hon är riktigt klok, den katten. Eller också är det det hon är. För hon har ju nära till toan om det skulle knipa ...

Ha en underbar lördagskväll!!!

Inte precis som vi hade tänkt oss, men...

Besöket som inte blev av igår, blev av idag istället.

I alla fall "halva" besöket... Bonusbarnbarnet var inte med... Lite snopet, men det blir fler tillfällen...

Den blivande bruden lyckades fixa till det hela ( trots vissa problem med en nyckel... huuuu!!! Lite onödigt spännande.) och fick låna sin pappas bil.

En enorm lättnad för brudparet. För det är en del att ordna med... Tårtor, lokalen, duka, mat...

Och jag slapp ifrån städandet en stund.

 Och när J hade åkt bestämde jag helt enkelt att klockan var mat och sen tyckte jag inte att det var nån idé att sno omkring och förresten är det väl en dag imorgon också?!

Men imorgon ska jag nog kanske ta tag i det hela.

Mycket kanske...

Fast det bör ju göras för på lördag ska jag ju till Falköping på

BRÖLLOP!!!!
  
Lite spännande är det allt!
Så blir det ju roligt att träffa J's mamma som kommer hit från Värmland...
Och min bästis L, som är inbjuden som varande "bonusmoster" till mina barn.
Och alldeles särskilt till "Mellan-M"...

Det kanske rent av går som en dans att städa färdigt imorgon...
Om jag tänker på att jag ska åka iväg på lördag och vara vittne (stolt som fasen för att bli vald till detta!!!) när min M och hans J gifter sig!

Och alla barnen kommer!!! Älsklingsdotera lyckades fixa till det hela så hon kan vara med på denna begivenhet!
Klanen samlad!!!
Händer inte för ofta, milt sagt!
Men på lördag; då minsann...

 (Har nog blivit lite smittad av allt bröloppsprat, he, he) 

Lite snopet...

Nääää!

MYCKET snopet!!!!

Det blir inget fika här idag...

Blivande bruden kan inte hämta sin pappas bil, för han har blivit dålig och hamnat på sjukhuset...

I bästa fall kan bilen hämtas imorgon (annars blir det j*kligt besvärligt med bröllopsförberedelserna).

Och så samtidigt oron för J´s pappa....

Men nog ordnar sig allt till slut...

Vi får försöka lösa det hela på något sätt!

Matematiska kullerbyttor....

... är ju något många ägnar sig åt sisådär en gång i månaden...

Spänningen stiger... Ska det bli någon mat eller ska det bli bantningskur á la häftig?

Nåja; jag fick till slut ihop det så pass att det räcker till nästan alla räkningar.

Får utnyttja min betalningsfria månad på ett ställe och såg att det fanns lite mer än jag trodde på OK-visa kortet. Vilket gör att jag i bästa fall får liiite mat och Missilen lite bensin.

Så nu lägger jag ner den verksamheten.

Med det matematiska menar jag.

Och koncentrerar mig på att blivande bruden och bonusbarnbarnet kommer och fikar imorgon.

Och DET ska bli roligt!!!

Turligt nog finns det bullar i frysen , däremot får jag nog ringa till svärdotera och påpeka att saft eller juice finns icke i detta hushåll för närvarande.

OM nu lilla J inte vill dricka kaffe...

Inte troligt, nä...

Kattastrofen envisas med att hoppa upp både här och där för att liksom bevisa att "än hänger gammelkattan med". Men hon är så liiiten. Tycker hon krymper mer och mer. Men jag tror inte att hon känner sig riktigt färdig med livet ännu....

Litar på att hon talar om när det är dags.

Och fasar för den stunden.

Har man haft en virrig katt omkring sig så länge lär det bli vansinnigt tomt när hon är borta. 

Och det hjälper inte att det finns fler katt-enheter i huset.

Inte ett dugg hjälper det!!!

För se Kattastrofen är ensam i sitt slag!!! 

Världens virrigaste virrpanna och dessutom fostermamma till Mjauritz och M-ett...

Och jag är så tacksam för att jag behöll henne när hon var en liiiten liiiiten kattunge, född i tramporgeln och med ett lite för stort huvud...

Men världens vackraste grå/rosa katt!!!

Ibland går tiden för fort!

Börjar inse att min gamla Kattastrof inte riktigt hänger med längre...

Eller snarare har förstått det ett tag, men inte velat ens tänka på det.

Det är det svåra med att ha djur...

Man älskar dom så mycket, men deras livslängd är ju oftast bra mycket kortare än våran.

Kattastrofen har aldrig fått några egna ungar. Hon föddes med något som liknade vattenskalle, men eftersom veterinären menade att hon gott kunde få vara kvar, bara jag inte tog ungar eller sålde henne vidare, så behöll jag givetvis den lilla grå/rosa katten...

Hon har följt med i flyttar och överlevt sin syster och sina "kusiner" med många, många år. Och eftersom hon är så "udda", som katt betraktat, betyder hon väldigt mycket för mig/oss...

Ja, det gör förstås ALLA djuren här, men man fäster sig kanske mer vid dom där som inte riktigt är som alla andra... 

Min lilla virriga kisse...

Det blir inte lätt detta, och jag hoppas att hon orkar lite till... Det äts och gås på pottan och fräses och pysslas med bebisarna (som hon "adopterade" med en gång när vi fick hit dom) som är dubbelt (möjligen trippelt) så stora som lilla Kattastrofen. Så ett tag till går det! Hon har inte ont och verkar glad, även om hon blir mindre och mindre...

Men jag har förstått att det inte blir en sommar till. 

Och det hade jag ju innerst inne hoppats på...

Men detta känner väl alla djurägare igen, antar jag...

Ett inte fullt så muntert inlägg, men det kändes som om det var tvunget att sättas på pränt för att jag ska kunna ta in verkligheten som den är. 

Det är så lätt att försöka fantisera bort obehagliga och ledsamma saker, och i längden går det ju inte.

Men än har vi nog lite tid, Kattastrofen och jag. Och den ska utnyttjas till max!!!

Eller i alla fall så mycket som hon tillåter... Hon är ju KATT, gubevars!!!

Nääää; inte ett dugg...

"sexigt"... 

 

Första gången jag såg ett sånt här glidlakan fick jag en vision av dom här skyddslakanen dom använder på  sjukhussängar.

Men dom funkar utmärkt för en lite knubbig och fullkomligt  osexig Uffematte!

Och nu ska jag återgå till städandet...

Eller om man skulle gå ut en sväng

Är ju något av världsmästare på att inte göra det jag borde/skulle, he, he...

Fast å andra sidan vore det rätt gôtt att bli färdig med eländet. Men det tar emot!!!

Och man kan ju ifrågasätta nyttan av det hela... 

Här är det lerigt och geggigt.

Men "På en byväg om våren är det...." 

Fast inte grant än! Inte en tussilago så långt man kan se... Bara snövallar...

Men nu är den på g!!! VÅREN!!!

Ha en finemang lördag!!!

Väder-spå-katt???

När Mjauritz ligger så här inser jag att det regnar ute...

Undrar om han är lite väderkänslig, den lille filuren?

Hämtade mitt nya glidlakan idag... Syns det nån skillnad?

Anar att det inte behövs några "ledtrådar" i detta fallet....

Kan tänka mig att det kommer att bli en viss skillnad mellan det gamla och det nya... Milt sagt!!!

Så fick jag "ge mig" och leta upp broddarna idag. Har ju inte några skridskor och eftersom det är is överallt här insåg jag att det var lika bra att ta till "dubbarna"... Men säg det inte till nån!!! Har ju alltid hävdat att det bara är gamla tanter (och gubbar) som använder såna där... Pinsamt om någon som har hört mig skrävla om att jag klarar mig utan "spikskor" får nys om detta!

Har gjort rent hos fjäderfäna och nu propsar Uffe och Nalle på promenad.

Så det ska väl halkas omkring lite här innan vi (jag) ska fixa middag.

Resten av görandet skjuter jag upp tills imorgon.

Blev alldeles jättetrött av turen in till stan och letandet efter det där jäkla hjälpmedelsförrådet... Det fanns inte där det fanns sist jag hämtade något... kan inte saker och ting bara få vara som dom är? Blir alldeles snurrig av alla omflyttningar och omorganisationer överallt.

Börjar jag bli gammal nu, tro???

Tycker jag känner igen det där "låt allt vara som det alltid har varit"... 

Fast när mamma och pappa sa så tyckte jag allt att dom var ganska mossiga...

Och nu är det jag som trumpetar och är mossig, ha, ha!!!

Fast det är rätt ok det också !

Ha en fin fredag och sköt om er!!!

Dimmigt, disigt och isigt

Men det är plusgrader, och snön smälter sakta men säkert.

Vägen är numera mer lik en skridskobana än en grusväg i skogens djup.

 Lite taskigt att jag inte har några skridskor.

Å andra sidan har jag väl aldrig varit någon stjärna på såna övningar...

Men det var snödroppar vid söderväggen!

Lite glad blev jag allt när jag såg dom!

Och när jag kikade riktigt, riktigt noga såg jag att kejsarkronorna börjar sticka upp...

Känner mig fortfarande omåttligt trött, men det finns nog hopp om livet ...

Har inte hört något om huset i Dalum ännu.

Men eftersom det nog är för litet känns det inte som någon större besvikelse.

Även om jag hemskt gärna ville titta på det för tittandets skull. 

Om huset är litet, kan ju planlösningen vara sådan att det faktiskt funkar ändå... Men, men...

Imorgon blir det till att åka in till U-hamn. Ska till hjälpmedelscentralen och hämta ett glidlakan... 

Och som jag funkar just nu har jag fasat för denna "utflykt" hela långa dagen. 

En tur och retur på knappa tre mil. 

Jisses!!!

Löjligt!!!

Men sånt är läget just nu.

Gnälligt och eländigt.

Men jag har snödroppar i landet i alla fall ...