Torsdagen den  5 mars tog Uffes liv slut.
Det är fruktansvärt tomt, saknaden är enorm...
Att en liten hund kan lämna ett sådant tomrum...

Känner ändå att han är med mig. En gång Uffematte alltid Uffematte.
Det är detta som är det jobbigaste med att ha djur. Man får inte ha dom för alltid, hur gärna man än vill.

Tack för att jag fick vara din "matta" och vila i frid, min älskade vovve!
Vi saknar dig, Milton, M-ett, Mjauritz och jag... Så fruktansvärt mycket saknar vi...

Tror att det är dags. ..

... att avsluta denna bloggen.
Dels skriver jag så himla sällan, tiden verkar flyga nu.

Dels är det ju så, att Uffe ÄR gammal nu. Känner att jag vill avsluta detta medan jag har en hyggligt piggelin (för sin ålder) Uffetuffepuff.
Har börjat inse att dom där dåliga dagarna kommer allt tätare.
Det känns väldigt svårt att se honom så pass hängig, min glade spjuver till hund...

Njuter av dom bra dagarna. Tror att han gör det också...
Han leker med Milton korta stunder, sedan lägger dom sig tätt tillsammans och vilar. Att ta hit lillkillen var helt avgjort rätt. Uffes ögon lyser när han tittar på sin kompis.

Jag passar på att önska alla en god fortsättning på julen och ett riktigt gott nytt 2015!

Återkommer kanske så småningom med en ny blogg. Kanske... I framtiden... Vem vet?!

Sköt om er, var rädda om er och varandra!

Och här stretar vi på...

...en dag i sänder.

Nu har vi haft Milton här i två veckor och det händer mycket med både honom och Uffe. Men polare är dom :)... Trots vissas farhågor om motsatsen! 

Har upptäckt vad det är som gör att våra mornar blir så onödigt tidiga.

Skyllde ju på morgontidiga hundar och muttrade över deras knäppiga vanor att vilja gå ut innan såna som jag ens är halvvakna..

Härommorgonen vaknade jag innan pälsklingarna och får då se två KATTER som tassar in och väcker hundarna för att sedan förpassa sig ut i hallen i rask takt..

När jag kommer ut i hallen möter dom små juvelerna mig och ser ut som om dom precis har vaknat...

Beundrar deras uppfinningsrikedom, även om jag skulle föredra att dom visade den på något annat sätt...

Promenaderna är fortfarande något av ett äventyr. Ibland går det hyfsat och för det mesta är det ett stretande åt alla håll från Miltons sida.

Jag har beställt en "Trixie-sele" och hoppas på att jag kan få unge herrn på andra tankar... I bästa fall behöver vi inte använda den någon längre tid...

Barnen på dagis har lärt sig att Milton inte är så glad för barn. Han är snarare vansinnigt misstänksam och jag antar att han har sina skäl... Men eftersom dessa små individer är "bakom galler", dvs staket, och faktiskt bara är vänligt sinnade tror jag vi ska få bukt med detta också. Så småningom. 

Han har ju rätt lätt att fatta när han märker att han har något att vinna på det hela... Smart typ, den där Milton... 

Uffe föregår med gott exempel. När det passar honom, vill säga...

Med katterna går det bättre och bättre.

Eftersom det är en niomånaders slyngel till hund blir det lite jagande, men katterna vet ju vart som ska dra iväg om dom vill bli av med honom. Och jag antar att tjusningen med kattjageriet bleknar efterhand.

Det är inte helt lätt att få dom här busarna att fastna på bild. I all synnerhet inte om man vill ha dom båda på samma bild... 

Så detta är en av dom två fotona jag hittills har lyckats få på dom "samlade"...

Men goa är dom!!!

Båda två!!!

Och det är "bröderna bus" också! (När dom inte väcker hundar klockan förbaskat tidigt om mornarna ;) )

Det blir sällan...

...som jag har tänkt mig, men, om jag tänker efter, ofta bra ändå. Det gäller bara att tänka om ibland. Ofta.

Jag har en längre tid tänkt på detta med en lite yngre hund. Jag vill inte för allt guld i världen bli av med min älskade Uffehund,  men inser ju att en hund inte lever för evigt, även om jag önskar det. Han fyller tretton år den femtonde februari, är fortfarande relativt pigg, sover något mer än han har gjort, är lite stelare när han ska resa sig, muttrar lite mer över mattens, i hans tycke, märkliga tilltag, ser nog det han vill se, har utvecklat det selektiva hörandet till nivåer jag inte trodde fanns.

Och för ett par veckor sedan fick jag ett pm på Facebook om att det kanske fanns en liten hund som kunde passa oss.
Svarade och undrade vad detta var, ras, pris, var förnånstans osv.
Jodå, det var (är) en amerikansk cockerspaniel,  nio månader gammal, fanns i Örebro-trakten. Tänkte ju genast att "jomenvisst, och DEN har jag ju råd att köpa". MEN det visade sig att denna lille buskille var tillbakalämnad till uppfödaren (en suveränt trevlig människa! *gillas*), går inte att avla på eftersom han har ett litet underbett, är ett charmtroll som ingen människa kan motstå. Och priset var överkomligt.
Så nu är han här; Milton

Jag "skulle" alltså ha en korthårig, företrädesvis pudelkorsning, lite äldre dvs minst två år och en massa andra kriterier som Milton absolut inte uppfyller, men han skulle nog hit.
För jag hade lagt ner sökandet när jag fick det där meddelandet.
Och både Uffe och jag gillar honom. Uffe leker med honom i halvtimmespass innan han får nog och då lägger dom sig bägge två och sooooover. Att Milton gärna kör igång igen innan Uffe är färdigsoven får matten ta på sin lott. En gammal strumpa med tidningspapper i är väldans poppis att dra och slita i... Och bollar och ben och...

M-ett och Mjauritz funderar lite på "vadfasenärdetdärförettyrväder", men dom flyttar på sig och frääääser och det är bra! Dom ska sätta sig i respekt, för det är M-ett som är VD i det här företaget. Det är något vi alla har fått lära oss. Den hårda vägen ;)...

Promenaderna är väl lite av ett äventyr än så länge... Han är nog inte så van att gå i koppel, lilleman. Men idag har vi, hundarna och jag, varit i stan och investerat i ett nytt halsband till Milton. Hundarna skötte sig exemplariskt. Visserligen fick dom vänta i bilen, men dom väntade exemplariskt i alla fall :)!!!

Jag tror, trots vissa domedagsprofeter, att detta blir riktigt bra när vi bara vänjer oss vid varandra och får in lite rutiner.
Inser att det behöver tränas på både koppelgående och möten med människor och hundar. Än så länge "tränar" vi på fältet där vi får vara ifred. Lugnast för både oss och omgivningen :)...
Och hur som helst; jag känner att jag kommer att få en fin kompis i Milton. Och önskar att Uffe hänger med oss ett bra tag till...
Älskar mina pälsklingar!!!

Idag är det...

"Fars dag"...

Jag "firade" min gamle far igår. Åkte till Målilla på förmiddagen, landade innan tolv vid demensboendet.
Knallar in och hittar pappan sittande på sängkanten utan kläder. Fick med lock och pock på honom lite kläder igen, men han klagade på att det gjorde ont när jag tog i honom. Försökte verkligen vara så försiktig som möjligt, men det hjälpte inte så mycket. Ont gjorde det ändå. Såg att fötterna är alldeles söndervärkta, han är bara skinn och ben. Och arg. Inte på mig, men förstod på personalen att dom nog får sina slängar av sleven. Även om dom verkligen förstår att det är sjukdomen, inte pappa som "talar", känns det svårt. Och han ångrar sig själv när han har varit så där ilsken. Det är ju liksom inte "han"...

Pratade länge med en tjej i personalen. Vi kom överens om att jag ska ringa till sjuksköterskan imorgon och försöka få till stånd ett läkarbesök. Han behöver nog både smärtstillande och något lite lugnande så att han får komma till ro på natten. Verkar inte vara så mycket med sovandet, han traskar mest omkring i korridoren om nätterna... Och det förbättrar ju inte situationen. Snarare tvärtom. Sömnen är nog viktigare än någonsin nu!

Tänker att det är märkligt detta med minnet. Pappa hade helt klart för sig att jag har långt att köra och mindes också att jag inte gillar att köra i mörker. Däremot minns han inte så mycket om vad han åt till frukost t.ex...

Nåja; jag hade med mig en ask choklad, som gick åt i flygande fläng. Skönt att något är sig likt!!! Entusiasmen för denna chokladask var liksom inte att missta sig på.

Och vet ni vad?
I detta läget undrar jag verkligen vad som är meningen med allt!!!
Är det så här det ska bli???
Vete sjutton om jag vill vara med då!!!

Att...

... livet är skört vet vi ju.
Men när någon man pratade med om ditt och datt för bara några veckor sedan bara försvinner blir det mer uppenbart.

Det kändes väldigt konstigt att traska in på bibblan och lämna tillbaka böckerna jag tog hem för ganska exakt fyra veckor sedan. Och några nya kom jag mig inte för att låna.

Kommer att sakna E! Tänker på alla år vi har dividerat om böcker, katter, vuxna barn, bilar, livet...

Tomt känns det.
Tänker på hennes man, barn, syskon, nära vänner...

Tror det är viktigt att komma ihåg att tala om för dom man tycker om att man faktiskt gör det. Tycker om, tänker på även om man inte ses/hörs dagligen.
För rätt som det är är det för sent.

Fortsätter...

... grubbla.
Över detta med kortet... Har inte kommit på vem än.
Undrar om jag gör det någon gång? Är det verkligen nyttigt att fundera och undra så??

Och har överlevt tandläkarbesöket.
Blev lite av antiklimax.
Inga hål, ingen tandsten, ingentingen. Med beröm godkänd trut.
Men tand som ömmar.
Nåja; nedslipning av tansabissing blev det och förhoppningsvis blir det bättre.
Det ÄR bättre idag. Faktiskt! Och det är jag jätteglad för. Trodde ju att det skulle bli utdragning av tand eller nåt i den vägen.
Och jag behöver ju inte komma tillbaka förrän om ett år om det inte börjar värka ordentligt igen. Det gläder mig, för min tandläkarskräck är inte att leka med...

Känner mig våldsamt besläktad med Lillsaaben; Inga hittbara fel. Det är bara fel ändå...
Ja, jisses, så det kan bli...

Återgår till att fundera över kortavsändare, varför tänder som det inte är hål eller andra fel på värker, över meningen med livet....

Grubblerier...

... är det i lilla lägenheten i Hössna...

I tisdags var jag hos tandläkaren. Fick den avbitna tanden lagad (för lånade pengar...). Kom hem och, jomenvisst, kände att det var en tand till som värkte duktigt. Antar att den liksom övertrumfades av den där avbitna rackaren...
Kände då att NÄÄÄÄ, har inte råd inte ork vill inte...
Tänkte att det nog fick vara så här. Man KAN faktiskt tugga på "fel" sida om man bara anstränger sig lite ;)...

MEN;
Igår fick jag post. Räkningar, det är den tiden i månaden. Men det fanns ett brev också. Med ett kort och pengar. Men vem det är ifrån vet jag inte. Ingen aning...
Poststämpat i Nässjö var det i alla fall. Men icke en ledtråd till vem som har skickat det...
Snacka om att hjärncellen går på högvarv... Och nej; jag fyller inte år nu. (Tror inte jag tänker göra det sedan heller, börjar bli för många på nåt vis...)

Kan säga att jag både grät och skrattade och bekräftade Uffehundens misstankar om att matten är spritt språngande galen ;).

Men fick så att säga blodad tand (hehe) och ringde till käftis (efter samtal med långivaren) och beställde tid. På tisdag klockan tolv ska jag infinna mig (på darriga ben) och kolla alla gaddarna och i synnerhet den onda.
Känner mig otroligt modig som vågade ringa.
Nu blir det nervös väntan på att det ska bli dags. Igen. Men det är väl lika bra att smida medan järnet är varmt, eller nåt...

Detta med att ringa...

... och beställa tid hos tandläkaren får mig alltid att bli våldsamt ambivalent.
Har j*kligt ont i en avbiten tand, men är inte så där värst glad för att gå till käftis (även om han är världens snällaste) och framförallt inte glad för att betala.
Har en känsla av att det blir dyyyyrt detta... Och inte hjälper det mycket att sätta sig och kika på inkomster och utgifter heller. Man blir bara ledsen...
Så när det nu är telefonsvarare hos tandläkaren dagen lång blir jag både lättad och vanvettigt irriterad.
Detta måste väl vara att vara totalkluven???

Varit på bibblan...

... och trodde att jag skulle åka och handla. Det skulle inte ryggen. Fick kramper i både rygg och ben när jag började tuffa (jodå, bilen startade) mot stan.
Bestämde mig för hemfärd på stört.
Handlar en annandag. Så det så...

Fast lite snopet var det...
Man blir lite matt i pälsen emellanåt.

Det där med bilbesiktning...

... kan bli rätt äventyrligt.
Särskilt när det ösregnar och alla "system" är satta ur funktion. Detta fick till följd att man inte kunde registrera att man hade kommit, utan skulle använda mobilen och skicka ett sms.
Med tanke på hur min mobil (inte) fungerar var det bara att lägga ner det försöket. Tänkte då att "alla har ju faktiskt inte mobil, så...". Väntade. Och väntade. Emellanåt kom en gubbe ut och viftade lite planlöst åt oss som stod där, men VEM han viftade åt var det nog inte någon som begrep. Till slut tröttnade jag och väste iväg (jodå, den startade, det var ju kallt) när jag såg någon i en av portarna. Körde in, stängde av motorn, krånglade mig ut och fräste "vad fasen håller ni på med här egentligen?"... Besiktningsmannen är försedd med humor. Vi har liksom stött ihop förr... Han förklarade läget och konstaterade att dom skulle ha haft fyra bilar inne just nu, men där stod sju. Inte lätt för dom heller med byte av system och ösregn...

Nåja; fick en tvåa på "ojämn bromsverkan bak". Åkte raka vägen till verkstan. Fick lämna in öket igår. Hämtar den imorgon. Det var bromsoket som hade gett upp. Eftersom "min" verkstad är världsbäst har dom hittat begagnade ok och kostnaden blir alltså mindre än hälften mot vad det hade kostat med nya reservdelar.
I övrigt hade han (besiktningsmannen) bara beröm att ge till bilen. (Ställde mig väldigt frågande till detta, med tanke på allt trubbel jag har haft denna sommaren.)  Det är ju första gången jag besiktar den och det var lite kul att få frågan var jag hade gjort av den grå... Antagligen är jag känd som "den där stolliga kärringen med Saaben" på bilprovningen i U-hamn *skrattar*...

Och så lyser lamporna för motor/växellåda igen. Förhoppningsvis hittar dom något tok denna gången. För lamporna började nämligen lysa efter det att biljäkeln inte ville starta i lördags. När jag hade köpt glass. Om det berodde på glassen eller att jag hade kört först till Timmele och sedan till stan vågar jag inte spekulera i. Fast jag skulle inte bli förvånad om biljäkeln missunnade mig glassen ;)... Den är allt lite märklig min Lillsaab...

I övrigt är det tråkigt, tråkigare, tråkigast att granne B har flyttat. Det är inte lika kul att traska kvällsrundan ensam.
Idag var det slutbesiktning på hennes lägenhet. Känns konstigt.
Och så har jag tvättdag. Mycket tvätt har det blivit. Jag samlar. Fast jag borde kanske tvätta oftare. Men, alltså, orka...
Fönstrena behöver putsas. Det är strålande solsken ute. Jag ser det när jag ÄR ute. Innifrån ser det rätt grådaskigt ut... Men, alltså, orka...
I stort sett håller jag stenhårt på det där "en annan dag"...
DÅ ska jag. Kanske ;)...

Närmar sig höst...

... med stormsteg. Finns faktiskt ställen där man kan rassla omkring bland löven. Om man nu orkar.

I övrigt är jag låg. lägre. lägst.
På väg ner i brunnen.

Det ser ut att bli två månader med utgifter som överstiger inkomsterna. Det är bara att konstatera. Lite halvbittert.

Och så får man slängt i huvudet att man själv väljer sin situation och att det bara är att tänka sig att det inte finns så finns det inte... Och detta gäller både sjukdom och livet i övrigt enligt den självutnämnda expertisen.
Självklart mår man bättre psykiskt om man kan ta eländet med en klackspark. Men ingen människa orkar klacksparka förjämnan. Det är bara så.

Och så pappa som blir sämre och sämre.
Var där i torsdags förra veckan och han kände först inte igen mig, Sen var det växlande molnighet resten av dagen. Sina barnbarn kände han inte heller igen, inte ens Uffehunden var något han kunde relatera till. Att förlora någon man älskar så fruktansvärt mycket lite i sänder är plågsamt.

Så är det den här bilen. Som startar eller inte startar efter behag. Idag har jag varit i stan och fått slänga upp motorhuven två gånger och svalka motorn (eller vad sjutton jag nu gör när jag öppnar "truten" på den), två-tre minuter så startar den igen. Detta ska jag ta in på besiktning nästa vecka. Det ser jag inte fram emot. Inte ett dugg.

Dessutom, som lite lök på laxen, krånglar mobiljäkeln. Skulle få en annan av A, men hon är sjuk, hennes hund är sjuk och att i det läget bry sig i en gammal mobiltelefon... Det finns det faktiskt ingen som gör! Skulle inte jag ha gjort i alla fall. Håller tummarna för att lilla vovven ska fixa detta och för att bästaste A blir frisk igen!

Så har min favoritgranne flyttat iväg. Fem kilometer iväg. Men våra hundpromenader blir det ju inget med... Sånt gör en lite ledsen i ögat!

Valet, ja... Vad ska man säga? Väljer att inte säga något alls. Men är fortfarande stolt vänsterpartist. Så det så!
Obstinat?? Jag??? Icke! Möjligen lite enveten. Man blir det när håret börjar gråna och tänderna trillar ur käften på en (nåja; en flisa i alla fall)...

Nu har jag meddelat på FB att jag tar några datorfria dagar (får väl se hur länge jag klarar det *flinar*)...
Känner mig lite så där osocial och deppig och tråkig och gnällig och...

Lugnast för omgivningen att jag håller truten och går och lägger mig!

Jodå...

.... vissa saker ordnar sig. Med goda grannars hjälp! Kattnätet är på plats. Granne B och jag fixade det i måndags, så nu är min värld rutig igen :)

Vissa andra saker är sig välgörande lika. Fast i något "mildare" tappning.
Har varit i stan idag. Parkerade vid ICA.  Gick upp till apoteket och fixade lite medikamenter.  Strosade lite på gågatan och kikade.  Gick ner till bilen för att hämta mina kassar och lägga in apoteksinköpen.  Tänkte att det var bäst att försöka starta bilen.  Så det försökte jag. Det gick inte. Blev tvärförbannad och slet upp motorhuven. Lät den stå öppen fem minuter eller så och ägnade mig åt att studera motorn. Tror jag har lokaliserat växellägesgivaren. Men har inte köpt någon kylspray än, så det experimentet får vänta. Försökte starta igen, och minsann, bileländet hoppade igång. In på ICA och handlade lite mjölk och sånt,  ut och (yes!!!)startade bilen och körde hem. Vågade inte fresta med att stanna vid Lidl också... Är kanske lite feg ;)....

När jag kom hem kunde jag konstatera att hyresvärdshelvetet var här med sina äckelpäckelhundar. Tänkte passa på att gå ut när gubbjäklarna for iväg för att äta (ellervadfandomgörnärdomfariväg). Visade sig att dom hade lämnat hundarna här. Utan någon som helst uppsikt. En bunden i en lyktstolpe mitt i solen och den andra lös.
Jag hade ont i halsen när jag kom in. RÖT åt hundrackarn när den kom rusande "för att leka" med raggen rakt upp... Uffe var givetvis sur, men sa inget. Bara drog och ville nog ge sig på den andra hunden. Men Uffe är tolv och ett halvt år och hans leder är inte helt ok, så att ge sig in i slagsmål med fyrtio kilo idiothund är inte smart. Tycker jag. Och ibland får det bli som jag tycker! Banne mig!
Undrade när jag kom in om barnen på dagis var ute när jag ryade åt den där galna jycken... Använde nog ord som inte är så lämpliga för små barnaöron ;)...
Nåja, bara att hoppas att dom har hört sånt förut. I annat fall har dom fått något att fundera på...

Nu är det nog dags för lite vila för både matte och hund innan kvällsrundan.

Är nog lite trötter...

... på det mesta.

Balkongen är färdigmålad i alla fall. Nu ska bara stolpar och nät upp igen. "Bara"... Vet väl inte riktigt hur jag ska få till det. Försöker övertyga mig om att det löser sig. Det som allt annat. För det kanske det gör. Det är det där kanske som är lite svårt att acceptera. Lätt att grotta ner sig i brunnsmörkret när man är på det här humöret!

Lillsaaben är hemma och har skött sig hittills. Vågar inte satsa på att köpa glass, men man kan väl inte få allt ;)...
Funderar på vad det är för fel på den. För något är det ju när den inte startar. Tror i alla fall det är den där växellägesgivaren. Och den är dyyyyr den. Men det är väl bara att förse sig med kylspray och testa sig fram. Antar jag. För bilmekanikern tycks ju inte kunna komma på vad som felas.

Har fått en förfärlig värk i höftlederna. Vill tro att det är fibron som spökar.  För alternativet känns inte som något jag vill ha.  Utslitna leder är ingen höjdare precis.

Och jo, jag är gnällig och eländig.
Trött på livet i allmänhet och mitt i synnerhet.

Men det blir nog bättre! En annan dag.

Det blir inte ofta...

... det skrivs här...

Kan inte skylla på tidsbrist. Tid är det enda jag har...
Bil har jag inte - ännu... Den står på verkstan fortfarande. Verkar knepigt att hitta felet. Ringde ner i onsdags och sa till dom att dom måste varmköra den. Det är nämligen när den är varm den krånglar... Det hade dom tydligen inte tänkt på. Fast jag har talat om att den alltid startar utan mankemang härhemma när den har stått några dagar... Karlar alltså!!!! Allt ska man behöva precisera och förklara...
Tack gode gud för att jag inte har någon sådan (karl, alltså) i hushållet... Även om Uffehund snarkar som ett helt mudderverk så att jag undrar ibland...
Men nog saknar jag lillsaaben... Riktigt mycket saknar jag den...

Balkongen är fortfarande förbjudet område. Katterna är fortfarande lite sura.
De nya grannarna är fortfarande trevliga och håller sig för sig själva, men hälsar glatt när vi stöter ihop i trappen eller ser varandra ute.
En granne i andra huset flyttar. Ska bli intressant att se vad vi får för ny granne där. Spänning i tillvaron.. Om man inte begär för mycket av den. Tillvaron, alltså.
En granne (min favoritgranne B) packar för fullt och är på väg till nytt boende.
Det regnar.

Har ägnat mig åt att knappa in de första räkningarna för månaden... Kul. Eller nä... Alltid lika eländigt lite kvar av det där som ser så bra ut innan man börjar dra ifrån det som måste betalas...

Och så är det snart dags för riksdagsval. Skulle egentligen varit på något slags valupptakt för V i stan idag. Men dels har jag ingen bil, dels städade jag igår. Så jag har faktiskt så pass ont att jag känner att jag inte vill sitta bland en massa folk och vara artig och uppföra mig.
När jag får så där ont kan jag inte sitta stilla. Hoppar upp och ner och vrider och kanar på stolen... Inte särskilt gångbart om man ska vara social och sitta och äta ihop med andra... Det ger liksom ett lätt nervöst och stressat intryck ;) ...
Stannar hemma och svär som en borstbindare istället... Får väl försöka hänga med på någon annan aktivitet... En annan dag. Blir säkert fler tillfällen!!!

I förgår...

... trodde jag att jag hade gjort mitt för dagen. Ungefär mitt på dagen nån gång, trodde jag det...Var så trött...
Det har börjat målas på baksidan. Där vi har balkongerna. Min är försedd med kattnät. Tror ni att den satans hyresvärden kunde komma in och tala om att det var dags att plocka ner nätet och plocka undan från balkongen? Nix! Istället går fanskapet upp på taket och spolar hängrännorna...

Resultatet var milt sagt skitigt...
Uppepå detta kommer den jäveln och ringer på, halv sju på kvällen, och gapar om att nätet ska vara borta "imorgon".... Till saken hör att jag uttryckligen hade bett om att bli tillsagd i god tid om när dom ville ha tillgång till balkongen,  så att jag skulle hinna fixa hjälp med att ta ner nätet. Med tanke på hur varmt det är/har varit har det ju varit ett plus att kunna ha balkongdörren öppen.  Får väl medge att jag tappade humöret fullständigt och skällde ut idioten efter noter.  Granne M kom över och hjälpte mig att plocka ner nätet. Då var knäppgöken kvar. M var föredömligt vass och (faktiskt lite hånfull) när hon ifrågasatte hans märkliga tillvägagångssätt. Nya grannarna hörde det hela. Misstänker att deras uppfattning om hur svenska hyresvärdar beter sig fick en rejäl knäck.
Dom hade en man på besök som pratade bra svenska och han pratade med oss medan vi höll på. Det finns ju liksom fler brister här, och "renoveringen" kan ju ifrågasättas. (Håller detta två år är det bra!!!). Då kommer lille hyresvärden skubbande runt hörnet och piper "jag hörde vad ni pratade om"... Herregud!!!
Senare på kvällen fick jag hjälp av granne B och hennes döttrar att ta in och skölja av mina utemöbler och se till att allt kom ner i källaren. Sedan var det bara att städa badrummet... Hade så ont redan då att jag funderade på något slags litet självmord. Men bestämde mig för ett par värktabletter istället. Man ska ju inte överdriva ;)...

Onsdagen blev något lugnare.
Körde in till stan på eftermiddagen,  satte bilen på "Marknadsplatsen" som jag hade planerat. Gick ner till ICA... Ja, gick och gick, linkade är väl kanske en bättre beskrivning.  Handlade ungefär vad jag skulle,  till bilen med det (tungt!!!), vidare till Lidl. In där och köpa det jag hade tänkt, på ett ungefär i alla fall. Tillbaka till bilen. In med varorna. Bilen startade inte. Ut igen, över gatan till verkstan. Där stod många bilar, typ. Bilmekanikern förklarade att det hade kommit in fem bilar, som inte ville starta. Fast med bärgare. Det behövdes ju inte med min. Fick order om att lämna nyckeln, ge fasen i fler startförsök, se till att komma hem med mina varor. Och M och jag hade ju planerat detta sååå bra, åkte ungefär samtidigt så a tt det skulle sammanfalla någorlunda med hemresan, eftersom vi anade hur det skulle bli. Så jag tog lilla mobilen, ringde M, hon kom susande efter några minuter och sen åkte vi hem.
Nu är Lillsaaben på verkstan,  jag är hemma och har ont och orkar ingenting. Och behöver ju inte göra någonting heller, ibland sammanfaller allt på ett alldeles ypperligt sätt.

Tänker ägna ett par dagar åt vila. Bilen lär jag inte få reda på något om förrän nästa vecka (med tanke på hur det hade soppat ihop sig på verkstan), pappa har jag pratat med, hoppas han förstod varför jag inte kan komma. I övrigt kan jag ju inte göra något åt någonting just nu. Det är som det är.

Får väl konstatera att jag har suveräna grannar och vänner, att killen på verkstan är helt outstanding och att jag kanske skulle må rätt bra av att släppa all skit några dagar...

Äntligen...

... är rökande grannen inunder försvunnen...
Nya grannar har redan flyttat in. I en lägenhet som stinker rök. Hur hyresvärden är funtad som har mage att hyra ut en bostad i det skicket kan man ju fråga sig...
Å andra sidan visade han tydligt idag att han inte har alla indianer i kanoten.
Idioten stod och målade när jag och Uffe stolpade ut. Han stirrar på mig och säger "hej". Jag sa artigt "hej" tillbaka, gick ner till postlådan för att kika om det hade kommit något, varpå knäppgöken ställer sig och skriker; "jag sa hej"... Ja; sa jag, det sa jag också... "Det hördes då inte" kläcker han ur sig... Vad svarar man på sånt??? Fullständigt borta med vinden!!!!

Dom nya grannarna verkar för övrigt trevliga. Varifrån dom kommer vet jag inte, dom pratar inte mycket svenska. Håller sig på sin kant, liksom. Men tysta och lugna och ickerökande! Det passar mig bra! Vi hälsar glatt när vi träffas och det räcker ju. Uffe har fått hälsa, så han är införstådd med att dom hör hit nu...

Och så regnar det! Äntligen!!! Det finns luft! Jag har ont som attan, antagligen väderomslaget, men det är så skönt att frysa lite ;)! Har öppet och sitter i shorts och huttrar. Måste ju svalka mig medan jag kan *skrattar*...

Imorgon ska jag åka och handla. I samarbete med granne M. Jag sätter lillsaaben på "Marknadsplatsen" och utgår därifrån. Ingen tidsbegränsad parkering och tvärsövergatan från "min" verkstad. M plockar upp mig och skjutsar till ICA sedan tar vi Lidl på vägen ut och hon väntar medan jag försöker få igång bilen. Går den inte igång traskar jag till verkstaden och lämnar nyckeln och åker med M hem... Fasen, så smarta vi är!!!

Nu ska jag sätta mig och ta en kopp kaffe...
Har liksom tagit slut på mig för dagen.
Plockat ur diskmaskinen och varit ute med Uffe. Och bäddat sängen... Idag var det vad som krävdes för att luften skulle gå ur... Ibland är det lite knepigt att vara jag ;)...

Funderar på...

... att börja leva som eremit...

Om man kan få slippa sig själv...
Är trött på mig!!!

Värmen gör mig sur och gnällig. Uffe är trött och rätt grinig han också. Biljäkeln har fått stå där den står sen igår när jag tog hem den igen-
Planen var att jag skulle ut och köra lite runtomkring här och sen försöka starta efter några minuter och OM den startade skulle jag ut och kuska något varv till. Allt i felsökande syfte....
Har hittat ett antal fel det möjligen kan vara på olika bilforum...
Men; som sagt; jag är trött, orkar inte, huvudet värker, jag vill inte...
Sa jag att jag är grinig???

Var fan är hösten????

Men å andra sidan ;)...

... är det väl så här det är?!

Utan...

... bil får jag försmäkta här några dagar...
I förgår hände det igen. Detta att bilen helt enkelt inte ville säga så mycket som flasklock (eller ens brumma lite) när jag försökte starta efter att ha varit och handlat. Först en gång utanför det nyöppnade Dollar Store. På en parkering med sol, bara sol, massor av sol. Ringde M och hon skulle komma. Fifflade med bilen medan jag väntade och plötsligt hoppade den igång. Avbokade skjutsen hem. Åkte och tankade. Bilen startade när jag skulle därifrån. Lätt som en plätt.
Då detta upprepades när jag hade varit och uträttat ytterligare ett ärende, trodde jag i min enfald att det inte var någon fara längre.
Men, det var det. Gick makligt in på ICA och köpte lite mat och andra nödvändigheter och traskar ut och inbillar mig att nu får jag komma hem. Tror biljäkeln flinade åt mig när den vägrade att ge ett knyst ifrån sig - igen.
Nytt samtal till M och jodå, stackaren slänger sig i bilen -igen - och kommer susande. Ringde Securitas och fick tag i en sur snubbe som hävdade att bilen inte kunde stå där i flera veckor.  Blev förbannad och talade om att han skulle upplysa parkeringsvakterna att jag hade tillstånd att stå där tills jag kunde få hjälp att få bort bilen och att jag la en lapp i framrutan om detta faktum. I 27 graders värme och med en bil som gör som den vill blir man inte snäll. Inte ett dugg.
Hem och plocka undan varorna, ut med hunden, lunch med telefonen i näven och leta osemestrande bilverkstäder. Fick till slut tag på en, som tydligen ska vara den nya auktoriserade saabverkstaden i stan och telefonnummer till bärgare, om bilen inte gick att starta.
Ner till stan igen, fick liv i bilen, bort till verkstan,  blåser in där strax innan stängningsdags och lämnar bil och nyckel...
Ber en bön att dom kan hitta felet och att det inte kostar multum. Har ågren för hur fan jag ska kunna lösa ut bilen, men vet att jag i värsta fall får låna pengar av min väninna A. Tumhåller för att jag ska vara med bil nästa vecka.
Nu är det för övrigt så varmt så jag vill bara lägga mig ner och ofinnas...
Anar att det finns fler som känner så.




Uppdatering; Sent igår eftermiddag (det är lördag idag ;) ) ringde dom från saabverkstaden.  Och nej, dom kunde inte hitta något fel... Men så här kan jag ju inte ha det. Rätt som det är går det kanske inte att starta alls. Inte ens efter någon timme eller så,,,  Och är man då en bit hemifrån blir det problem i den större skalan... Jävla skit!!!! Orkade inte ta mig för att åka ner och hämta eländet igår. Den får stå där tills på måndag. Väninna A tycker det ska satsas på en ny startmotor... Kan ju vara så att hon har rätt. Får väl begära kostnadsförslag från ett par ställen.... Trött, tröttare,  tröttast. ?.

Det är varmt...

Förfärligt varmt...

Och tråkigt nog är jag utrustad med tvivelaktig karaktär...

Glassen börjar tryta i lilla frysen...
Bilen är så varm så det är inte till att tänka sig att ens närma sig eländet...
Ett lite knepigt dilemma, eftersom det är någon mil till närmsta affär...

Gläds åt att grannen inunder äntligen har fått ändan ur och flyttat iväg f*nvetvart (vill inte veta!!!).
Stämningen i "gula husen i Hössna" blev lättare på studs!
Tänk att en människa kan sprida så mycket otrivsel omkring sig?!

I övrigt är det nedfällda persienner, så lite utevistelse som möjligt, stånk och stön över hur eländigt varmt det är som gäller här...
Å andra sidan är det inte ofta man helt sanningsenligt kan påstå att man är "het" ;)...

Ha en fin avslutning på helgen! Njut av solen ni som kan! Vi övriga får väl gnälla vidare :)!